Konflikten i Syrien

Turkiets president: vi måste ompröva vår Syrienpolitik

Franska nyhetsbyrån AFP rapporterar i kväll att Turkiets president Abdullah Gul sagt att Turkiet måste ompröva sin Syrienpolitik:

Turkey president urges shift in Syria policy

http://news.yahoo.com/turkey-president-urges-shift-syria-policy-190623639.html

"I am of the opinion that we should recalibrate our diplomacy and security policies given the facts in the south of our country (in Syria)," Gul told Turkish ambassadors gathered in Ankara.

Exakt vad han vill ompröva framgår inte, men AFP framhåller att Turkiet nu står ganska isolerat med sitt stöd för de syriska islamisterna:

Ankara has been accused by its Western allies of backing some of the more radical rebels in Syria and of shipping weapons to Al-Qaeda linked groups, allegations it has strongly denied.

Kanske är detta ett tecken på att den turkiska regimen håller på att ompröva det stödet?

Alternativt kan det vara ett utspel inför det turkiska presidentvalet senare i år. Avsikten inom det islamistiska AK-partiet har tidigare varit att partiets starke man premiärminister Erdogan skulle väljas till en presidentpost med ökad makt. Men nu är Erdogans ställning underminerad efter den stora korruptionsskandalen. Kanske är Guls utspel ett försök att distansera sig själv eller partiet från Erdogans misslyckade Syrienpolitik?

Enligt den här artikeln så handlar maktkampen i Turkiet om kurdfrågan. Notera tredje sista stycket. http://www.todayszaman.com/news-336592-the-geneva-ii-syria-summit-by-robert-olson-.html

Det utfördes flera operationer mot AQ i Turkiet idag. Gul kanske menar att man kommer sluta stödja terroristerna.

Förresten den heter AK partiet.

Al-Monitor: Islamska Fronten ingen lösning på Syriens problem

Al-Monitor har idag en egen artikel som diskuterar Islamska Fronten och dess roll i Syrienkonflikten:

Islamic Front no answer for Syria conflict

http://www.al-monitor.com/pulse/originals/2014/01/islamic-front-isis-rebel-clashes-syria.html

Artikeln, som skrivits av Al-Monitors korrespondent i Aleppo, inleder med att konstatera att det egentligen inte är så stor skillnad mellan ISIS och den Islamska Fronten, trots att de nu ligger i hårda strider med varandra:

It is simply a cutthroat struggle for power, between jihadist groups of similar ideology, distinct only in name and the identity of their backers, albeit with slightly differing methods of imposing their doctrines on the ground.

Möjligen är den Islamska Fronten något mer subtil i sin politik, men de är precis som ISIS inblandade i svåra krigsförbrytelser, påpekar artikeln:

The Islamic Front, the alliance of jihadist groups now fighting ISIS, were more subtle and less murderous in dealing with citizens, even though they imposed harsh Sharia rules according to their strict interpretation, for example the public flogging of two men who missed Friday prayers in Sukkari, Aleppo by Ahrar al-Sham. It is also important to note that many factions that make up the Islamic Front have been implicated in serious war crimes such as the mass sectarian killings in rural Latakia and more recently in Adra, as well as the summary executions of captured soldiers.

Artikeln spekulerar vidare att den saudistödda Islamska Fronten steg för steg försöker eliminera andra rebellgrupper. FSA är redan till stor del oskadliggjort, och om man vinner kampen mot ISIS står nog al-Nusra i tur att elimineras, tror artikeln.

Frågan är om kurderna kommer efter al-Nusra på listan?

Kanske det. Intressant stycke:

Then, on Jan. 10, Foreign Minister Ahmet Davutoğlu stated, “There is a behind-the-scenes partnership between them [ISIS] and the regime”. Davutoğlu's statement implied that ISIS and Jabhat al-Nusra, to which Turkey (as well as others) was sending arms, were also cooperating with the Assad regime, which Turkey was attempting to remove from power. This left analysts with the conclusion that the reason Turkey was supplying arms to ISIS and Jabhat al-Nusra was to enable them to fight the PYD.

Robert Olson har dock fått en sak om bakfoten: Davutoğlus uttalande handlade inte om regimen i Syrien (Assad) utan om regimen i Turkiet (Erdogan) och dess stöd till ISIS och al-Nusra. Vilket ju artikeln i övrigt också handlar om. Konklusionen att Erdogan stöder al-Qaida för att de strider mot de syriska kurderna är dock förmodligen korrekt.

Om Davutoğlu (och nu även Gul?) får som de vill skulle Turkiet alltså sluta stödja al-Qaida. Men nu ser det ju ut som om Erdogan går segrande ur den interna striden, låt vara med ett skadat anseende som kan göra det svårare för honom att vinna valet.

Det som kan hända i så fall är väl möjligen att en sekulär kandidat vinner presidentvalet. Frågan är hur det i så fall skulle påverka Turkiets politik gentemot både PKK och Syrien?

Jag tror att SAA och YPG kommer gynnas mest av den nuvarande interna konflikten. Det är inte precis så att IF haft någon framgång mot ISIS, men dom har dock fler män.

Det håller jag med om, i vart fall på kort sikt. Det är ju främst ISIS som angripit kurderna, och det mesta talar nog för att de kommer att förlora kraftmätningen mot Islamska Fronten, även om ISIS haft framgångar de senaste dagarna.

Frågan är dock vad Islamska Fronten gör om de lyckas besegra ISIS?

Jag gissar på att SAA kommer avancera på bekostnad av IF och YPG kommer nog försöka ta över dom kurdiska områdena som rebellerna för tillfället innehar. Städer som Tall Abyed och Jarbelus har haft hårda strider och dessa är angränsande till YPG kontrollerat område. Det är alltså sannolikt att det blir en offensiv snart.

Frågan är vad ISIS gör om man besegrar IF? Tro det eller ej ISIS kan endast besegras av en statsarmé, inte en annan rebellgrupp.

Kommer man inte försöka ta Aleppo först? Man har ju säkrat flygplatsen samt avancerat i östra Aleppo.
Bara en korridor kvar enligt tidigare i tråden bifogad karta. Vet man hur många militanta det befinner sig i Aleppo stad?

Går rykten om att politiker nära Assad har kontaktat Salih Muslim och frågat om hjälp i området nära Damascus. Man har nekats hjälp.

ISIS har visat sig vara starkare än vad många trott. Många i tråden har sagt att "de är några tusen". Frågan är dock hur de lyckas klara av att hålla sina ställningar i både Irak och Syrien samtidigt som de strider mot två reguljära arméer och över tio rebellgrupper? Visst, de har retirerat från många städer, men man ska inte underskatta deras manskap, de är relativt många och jag antar att de flesta utlänningar som reser in till Syrien bl.a. ansluter sig till denna grupp, samt Jabhat al-Nusra.

Lägg ner.