Citat:
Ursprungligen postat av
anonym.hedonist
Klyscha för fega människor som är rädda för att leva, ja.
Knall och fall kommer det givetvis vara, antingen dör jag i stroke (har det i släkten) eller så tar jag en överdos av några trevliga piller om jag börjar få oumbärliga åkommor av min livsstil. Har alzheimer i släkten och det ser inte ljust ut efter 70 (morfar dog vid 75 av det, mormor 81).
Att leva hälsosamt är en livslögn. Det finns inget i åldrande att glorifiera efter en viss punkt (för män brukar det vara nedåt snabbt efter 60-65, kvinnor tidigare), att ligga otaliga år med skiten i byxan varje dag och någon assistent som torkar röven skulle jag aldrig palla.
Eller så kan man vända på det och säga att de som är rädda för att leva är just de som inte vill bli gamla. Skitsamma, vi har alla olika värderingar och om vi tänker efter lite så förstår vi nog varandra.
Att bli gammal är förenat med vissa negativa sidor, men att supa är helt enkelt precis lika negativt för kroppen som att leva med andra sjukdomar och åkommor som kommit "naturligt" med åldern.
Att du är rädd för att leva dina sista dagar med skiten i byxan är väl något alla är rädda för. Jag säger bara att super man sig sjuk så får du skit i byxan pga. alkoholen. Det spelar ingen roll vad för sorts alkoholist man är, skötsam eller lever i total misär, tarmproblem är ett vanligt symptom på alkoholskador. De gamla som ligger i blöjor och skiter på sig är många av dem ganska påverkade av senilitet och demens så även om de har klara stunder så är de också ganska omedvetna många gånger.
Att supa hårt ger dessutom en sorts demens. Hjärnceller förstörs och närminnet försvinner mer och mer.
När du säger att det är en livslögn att leva hälsosamt blir ganska paradoxalt då för det första livet är alltid förenat med döden, och alkoholister gör sig själva sjuka, har man anlag för vissa sjukdomar så påskyndas dem av ett destruktivt leverne och avslutningsvis så har jag aldrig mött någon alkoholist som helt ärligt menar att de mår bra av sitt missbruk, det är bara det tillfälliga ruset de söker men depressionen ligger hela tiden som ett blött täcke över dem.