TYSK FOTBOLL - Från BL och landslag till Oberliga

Att Schalke då lyckas vinna de flesta av sina matcher för att någon ”chans” på fjärdeplatsen (som belägras av M’Gladbach) och eventuellt CL-spel nästa säsong är ju självklart med tanke att Schalke innehar Tysklands tredje spelartrupp bakom BVB och FCB (transfermarkt.de) och att talangen bland den övriga spelarmassan därför syns till. Men utöver resultaten under hösten döljs mycket oattraktiv fotboll i Schalke, som därför bidrar till ett heterogent, segt samspel mellan samtliga lagdelar i Schalke.

Jag är tyvärr rädd att säga att Schalke ens ligger där de ligger beror väldigt mycket på individuella prestationer av Schalkes stora spelare som t.ex. Julian Draxler, Jefferson Farfán, Kevin-Prince Boateng (ibland) och nu på sistone Max Meyer. Andra spelare bakom dessa istället är helt och hållet hjälplösa på fotbollsplanen och bidrar inte alls så mycket som det förväntas med tanke på deras egen talang och den lön de får utav klubben (t.ex. Jermaine Jones). Det är alldeles för mycket dött kött i laget, som bromsar Schalke i väldigt många matcher och kanske det inte märks när Schalke möter mindre lag, men detta märks framförallt mot tyngre lag som t.ex. BVB, FCB och Chelsea. Det är där som sanningen med Schalkes lagspel påvisas och tyvärr i drastiska skeenden (1-3 hemma mot BVB, 4-0 mot FCB och två gånger 3-0 mot Chelsea).

Någon attraktiv, framgångsrik, offensiv fotboll (som Jens Keller skröt i första stund när han hade tagit över Schalke efter Huub Stevens för ett år sedan) har inte heller spelats någon gång alls.

Inte nog med att Schalkes lagspel är dysfunktionellt, så har ju också Schalke tyvärr drabbats av många skador och det tyvärr på några av lagets tyngsta spelare. T.ex. skadades Huntelaar precis i säsongens andra match mot Wolfsburg (efter att ha gjort två mål i premiären mot Hamburger SV) och det var ett riktigt tungt avbräck för målproduktionen inom Schalke. Fast avbräcket skulle visa sig tyvärr t.o.m. vara ännu tyngre i och med Adam Szalais klena prestationer under hösten. Nu med facitet i efterhand känns det som att Adam Szalai inte är bättre än Teemu Pukki, om inte sämre. Även om Pukki inte var någon riktig superstjärna förra säsongen så sprang han åtminstone mer och försökte vara mer till lags för sina medspelare, medan Adam Szalai alltid går bort från sin anfallspost och istället förlorar sig under spelets gång. Någon guldkantad ersättare till Huntelaar lär han inte bli i framtiden enligt min åsikt.

Men sedan gäller inte det bara Huntelaar, utan ungefär samma sak gäller det när Jefferson Farfán skadades under oktober-november och istället ersattes tillfälligt av den själv renodlade högeryttern Christian Clemens. Jag fattar att det är svårt att ersätta en sådan etablerad spelare som Farfán medan man själv är inte ännu van vid Bundesliga-nivån, men hittills vad jag har sett i Christian Clemens så har han visat oroande tecken i sina prestationer för Schalke. Han är för undermålig för att kunna ha någon framtid i Schalke och växa sig till en av Schalkes framtida nyckelspelare. Han kanske skulle kunna behöva lånas ut till andra lag för mer spelpraxis, må tro?

Föreställ dig att t.ex. vara en offensiv mittfältare, där du är ständigt riktad på att göra så många mål respektive assister för att vinna matcher. Kanske du gör en bra match genom att göra mål och assist, men inte vinner p.g.a. att ditt lags försvarsarbete är dåligt? Detta kan göra att du tappar intresset för att prestera starkt framöver, för hur bra man än är så förlorar man ändå i slutändan.
Det jag nyligen hade sagt att om att Schalkes sammanlagda lagspel är dåligt kan ha en stark förankring till ett katastrofalt försvar, som låter motståndarna komma in hur lätt som helst och göra mål på Schalke. För mig är Schalkes försvar rena pseudofallet, eftersom att individuellt har Schalke väldigt bra backar med mycket speciella egenskaper. T.ex. Benedikt Höwedes är den som läser spelet bra och bryter bra (borde enligt mitt tyckte få en plats som försvarare i tyska landslagets startelva bredvid Hummels), Matip är den som kan vinna bollar lågt på planen samt då och då blixtra till i uppbyggnadsspelet med sina snabba kvicka passningar, Santana med sin orubbliga styrka i nickduellerna och slutligen Papadopoulos med sina fruktade tacklingar.

Egentligen är det en fin bild jag har för mig när det gäller mittbackarna i Schalke, men däremot har inte jag samma bild när det gäller ytterbackarna och jag tror att det är det, som förökar arbetsbördan hos mittbackarna. T.ex. Uchida verkar alldeles för lätt glömma att han är en högerback och att man måste vara på sin vakt, men oftast ser jag honom hela tiden högt upp bara för att hjälpa Farfán med offensiven (som i sin tur inte hjälper Uchida tillbaka med defensiven) och det här bidrar till att klyftiga motståndare utnyttjar detta tomrum som Uchida lämnar efter sig på sin defensiva planhalva för kontringar. Titta t.ex. på Schalkes cupmatch mot Hoffenheim tidigare. Det räckte med en bollförlust av Schalke och det räckte bara för att Hoffenheim sedan springer längs högra flanken och Uchida hänger alltså inte riktigt med att försvara eller ens åtminstone försöka ta bollen från den Hoffenheim-spelare som hade bollen. Det finns andra belysande exempel, men detta just var det senaste och det enda jag kom på i skrivande stund. Uchida har ingen "WOW-faktor" och inte heller Hoogland gett utslag på att han skulle förbättra någonting på den positionen.

När det gäller vänsterbackpositionen så tyckte att jag kunde ha sett glimtar av hopp på den positionen när Aogo kom till Schalke och snabbt etablerade sig som Schalkes vänsterback. Han höll sig alltid i närheten av sin grundposition till skillnad från Uchida och lyckades betydligt bättre vinna bollar ifrån motståndarna. Dessutom såg också till att spelet inte stannade upp, utan gjorde att det förekom ett visst flyt i de offensiva uppspelen. Synd att han är skadad nu, men är dock inte ledsen över det då man har ju fortfarande Sead Kolasinac för den positionen. Förvisso är Kolasinac fortfarande något skör och seg både framåt och bakåt, men kämparviljan finns där hos honom. Man måste vara tålmodig med Kolasinac och då tror jag att han lär snart bli en av Schalkes nyckelspelare. Men annars är denna lösning ingen direkt den ideala som ni ser.

Men för att nu gå ännu djupare på temat om Schalkes försvar, så spelar även defensiva mittfältarnas insatser en stor roll i hur Schalkes försvar verkat totalt sett. Men om man nu ska tro på mig så anser jag att ”6”-positionerna, som de kallas också för (i alla fall inom tyskan), är nog den viktigaste lagdelen i Schalkes spel både bakåt och framåt. När det gäller bakåt så ska de understödja försvarsbetet genom att hjälpa till att bryta motståndarnas passningar och minimera samtliga ytor så att motståndarna inte har så mycket att gå på och därmed svårare att utöva sitt anfallsspel mot Schalke. Man har inte riktigt bemästrat detta som tänkt och tyvärr har misstagen utav ”6”-spelarna straffats iskallt av de tyngre lagen som Schalke stött på under säsongens gång, framförallt Chelsea som ni alla minns och tyvärr kommer det att fortsätta om inget förändras på den positionen framöver.

Högers frånvaro smärtar förvisso den sammanlagda insatsen kring ”6”-lagdelen, men samtidigt har inte han heller varit en fullträff alla gånger han spelade. Neustädter i ärlighetens namn är inte direkt säkerheten själv, då han verkligen kan klanta till sig och istället vara verka fördelaktig för motståndarna. Jones behöver jag inte nämna, då kritiken av er gentemot honom har redan uttalats i höga toner.

Nej, men även ”6”-spelarnas dåliga insatser kan också ha bidragit till att det bakre försvaret inte riktigt lyckats avväpna motståndarna på ett riktigt sätt och som tidigare upprepat straffas detta hårt i möten med de tyngre lagen.

Sedan måste jag också betona att målvaktsinsatserna den här säsongen hittills har framkallat fruktansvärt pinsamma. För mig är det svårt att föreställa sig att ett lag, som Schalke med stora sportsliga ambitioner, förfläckas grovt p.g.a. de svaga målvaktsinsatserna och den jag minns som allra mest var Hildebrands tabbe mot Chelsea.Men det är inte det som gör mig just nu upprörd över de övervägda målvaktsinsatserna under hösten, utan att Hildebrand inte riktigt på något gjort så mycket konstruktivt på sistone och anpassade sig efter olika sammanhang tillsammans med laget. Han började sticka alldeles för mycket ut genom sin kritik mot att laget spelade tillbakapassningar. Jag kan förstå att han kanske inte gillar det, inte jag heller skulle kunna infinna skönheten i det, men dels borde han istället prata om det med ledningen först och undvara utlåtandet av denna kritik inför allmänheten. På så sätt verkade han inte längre, i mina ögon, en lagspelare tyvärr.
Sedan när Fährmann tog över målvaktsposten efter Hildebrand har jag åtminstone sett mer ett vänligare (och mer effektivt) samspel mellan försvararna och målvakten själv. Men fortfarande är det ännu obeprövat och det mot något dassigare motstånd jämfört med det som skall komma i våren, som t.ex. Real Madrid i CL-åttondelsfinalen och då vet man inte om Fährmann kommer att hålla sig så länge. Jag hoppas att han nu för en gång skull sedan sin ankomst till Schalke från Eintracht Frankfurt lyckas etablera sig som den tilltänkte ersättaren till Manuel Neuer och jag menar det när jag säger det.

Till sist vill jag sedan också nämna något kort om Jens Kellers arbete i Schalke under det året som har gått. I början var euforin rätt stor hos dom, då alla började prata om att Keller hade spelidé som ska gynna Schalke sportsligt och därigenom finansiellt. Ett år är väldigt länge i fotbollssammanhang och han har haft mycket tid på sig att bearbeta Schalke ett bra tag, men jag ser inte att hans arbete på något har förstärkt Schalke. Jag ser bara att Schalke roterar sig och ännu söker efter ett spelsystem som gynnar alla spelare i laget, men ingen bestämd spelidé dock som det sades tidigare. På så sätt förstår inte jag vad kärnan i Kellers arbete med Schalke är och vad det går ut på.

De yngre spelarna under Kellers ledning har fått ett mer framhävande ansvar inom laget och det är bara bra att Schalke nu är alltmer beroende utav sina spelare, som kommer från det egna ledet. T.ex. Draxler har haft det lättare att utveckla sig under Keller och blivit den spelare han är idag. Även spelare som Sead Kolasinac och Max Meyer har också växt avsevärt under Keller. Återigen, om det finns något positivt som har hänt under Keller var just att ge de yngre spelarna mer inflytande på laget. Fast det är svårt att säga om det nu var det rätta draget av Keller, utan något sådant måste studeras i åratal för att kunna märka resultatet utav Kellers arbete vid det avseendet. Men jag tror att det kan bli såhär och så länge spelare som Draxler, Meyer, Kolasinac samt snart Goretzka och ytterligare lovande unga spelare från det egna ledet så kan Schalke grundlägga en egen ”golden generation” och det är något som jag ser fram emot i framtiden.