Citat:
Ursprungligen postat av
wääuu
Det är inte svårt att bli deprimerad som doktorand i kemi. Sen föddes det förmodade brottsoffret antagligen rätt tidigt i sin pappas forskarkarriär, kanske var pappan därför inte så engagerad i sin sons uppväxt p.g.a. karriären. Kanske leder till en ansträngd relation, särskilt när sonen går exakt samma väg.
Att det skulle vara mer deprimerande att vara doktorand i kemi än andra ämnen tvivlar jag på? Eller varför skulle doktorandstudier över huvudtaget vara deprimerande?
Det är ett fritt val man gör. Att ägna minst 4 år till att fördjupa sig inom något man är intresserad av. Han gjorde det valet själv som vuxen person.
Dom flesta ser det som en utmaning och utvecklande.
Men något har uppenbarligen gått fel, någonstans på vägen.