Kassettbandet 50 år!

1963 kom kassettbandet ut i Europa, och 1964 lanserades det över hela världen. Tänkte att det kunde vara roligt att diskutera kassetterna och våra minnen kring dem.

De första kassetterna och spelarna hade ganska taskig ljudkvaliet, men under 70-talet förbättrades de enormt, med finare ferropartiklar, dopade med kobolt (typ I) och då kom också kromdioxidbanden (typ II) och till sist metallbanden (typ IV). Kassetter fanns att köpa i många prisklasser, från enklare ferroband för tal till dyra metallband för krävande musik. Utbudet av bandspelare varierade enormt. Från enkla bärbara lådor med dåligt ljud till dyra Hi-Fi-kassettdäck.

Mitt första kassettdäck fick jag i tidiga tonåren, och det hade ett frekvensomfång på ca 50 Hz till 12.000 Hz. Ingen vidare ljudkvalitet, men jag hade mycket roligt med det, och spelade in från radio och tal med mikrofon. Jag hade ingen aning om vad knapparna ”Dolby”, ”Chrome” och ”Metal” gjorde, men jag hade kul ändå.

I tjugoårsåldern köpte jag mig en bra stereoanläggning och ett riktigt bra kassettdäck, och lärde mig funktionerna. Det har ett frekvensomfång på 15 Hz till 21.000 Hz för typ I och II-band och 15 Hz till 23.000 Hz för typ IV-band. Ja, större frekvensomfång än CD! Teoretiskt, alltså. Hur mycket av det man kunde utnyttja berodde förstås på vilket kassettband man använde.

Kopierade man en CD på t.ex. ett TDK SA-X eller Sony UX-Pro och använde Dolby C, så gick det inte att höra skillnaden mellan CD:n och kassetten. Men hade man ett sämre kassettdäck och använde enklare kassetter som TDK D, Maxell UR eller Sony HF, så lät det inte lika bra.

Jag har lyssnat i dagarna på flera av mina gamla kassetter, och de låter superbt! Det känns som att jag missat mycket under alla år jag lyssnat på skräpiga mp3-or. Men visst är det bekvämt att slippa alla inställningar, kompabilitet och att spola kassetter...

Jag hatar kassettband innerligt då de tuggat upp mången handknackad BASIC-kod i slutet av 80-talet. Jag drömmer fortfarande mardrömmar om ERROR 35 och ERROR 37 som ABC80n spottade ut vid minsta lilla problem. Må de brinna för evigt i helvetet! God Jul!

Intressant tråd. Den sämsta kassetten hette Track. Den bästa var BASF chrome. Spola band är skönt att slippa, men visst hade banden många gånger ett grymt ljud. Körde man med batterier på sin kassettbandspelare då fick man se upp med att inte använda gamla batterier, för då trasslade bandet sig.
BASF.

Jag slängde bort alla mina kassetter för några år sen, men ändå så har man dubbelkasset bandspelaren kvar otroligt nog, där kan man spela in från en annan kassett till en annan.Vinyl skivan kom tillbaka jag tror inte att kassetterna får samma genomslagkraft nu .

Track var ett uppstickar-företag i Norrtälje, ägaren lär ha rymt med flera miljoner...

Det där med spolningen är en fördel också, en CD med 100 MP3-filer glömmer bort sig vart man var...

Bandtrassel beror på slitna gummiremmar...

En konstnär samlade in kassettband längst vägarna och spelade upp dom som något slags konstprojekt...

Ja, det kanske berodde på slitna gummiremmar

Nej, det var en rik arvtagerska från nedåt landet, Ingegerd/Ingeborg-nånting, som satte en hel del av pengarna från pappans ex-imperium till att gå i muggen med Track-fiaskot.

Hon tog därefter livet av sig.

"Track Tape AB var ett svenskt företag som under några år med start 1981 producerade och marknadsförde kassettband[1]. Track Tape skulle konkurrera med de japanska kassettbandstillverkarna ( tex Maxell och TDK) som dominerade marknaden under 1980-talet. Företaget, som finansierades och leddes av Ingegerd Engfelt från Malmö, begärdes i konkurs i början av 1985."

Källhänvisning.

Jupps, ungefär som jag mindes det hela, således.

Tanten tog som sagt livet av sig efter att bolaget hade konkat.

Jag har plockat upp ett par bandrester från vägdiken i mina år, dels för att jag undrade vad som var på dom, och dels för utmaningen att kunna spela av dom. Det var aldrig något intressant, men kul hade jag. En av dom gjorde jag en evig loop av, som höll några sekunders ljud.
Det hela började när jag fyllde 11 eller 12, och fick en kassettradio av mina halvsyskon samt två kassettband. Jag och en kompis spelade in musik från raido, och bröt in i låtarna med roliga kommentarer ibland. Varje band jag köpte fick ett nummer, och jag har kvar alihop, från nummer 0 till nummer... 32 tror jag? Mängder av gammal musik och radioprogram, mest barnradio och humor/satirprogram. Kul att plocka fram ibland och lyssna på. Senast gjorde jag en spotify-lista av alla låtar jag kunde hitta, från band 1, 2 och 3.
Band 0 fick jag som barn (innan jag hade bandspelare) av någon gubbe mina föräldrar kände. En gul kassett som visade sig vara mycket jesusig. Jag tejpade snart över skrivskyddet, och spelade in mina egna saker. Detta gamla slitna bandet har nu exempel på väsande gäss, konstiga ljud inspelade med pausknappen halvt intryckt - så kapstanen släppte och bandet gick fort.

En del band har gamla veck från bandsallad, men inga har gått sönder.
Nummer 7, 8 och 9 var ett 3-pack av de basta band jag haft, och då har jag bara köpt budgetband (men dyra var de, 20-30 kronor/pack på 90-talet, för "tänk om de används till att piratkopiera med!"-avgiften.

Jag suktade efter C120-band, där man kunde spela in en hel timme per sida, men lyckades aldrig få tag i något sånt.

Eftersom jag kommer från Norrtälje, minns jag en utställning där dessa band visades upp, är rätt säker på att åtminstone fabriken skulle ligga i där...
Eller så tror man att man minns rätt, men lurar sig själv!

Ja, jag minns Ingegerd och hennes företagande! Köpte dock aldrig Track banden. Tråkig historia, men samtidigt ganska naivt att börja konkurera med japanarna. Hade hon inte några rådgivare? Visste däremot inte att hon tog livet av sig?!

Jag vet inte om jag tänker på någon annan verksamhet eller om det är Ingegerds produktion, men skulle inte en del av tillverkningen ligga i Bromma, ganska när flygfältet? Det finns ett kvarter nära Norrbyvägen som heter "Kassetten" eller var det bara kontor?

Visst har man många minnen från kassettbandet! Bra band och ett fint kassettdäck lät det alldeles utmärkt. Enkelt att spela in musik från radion eller vinyl.