SPRÅKAKUTEN: Korta frågor - korta svar!

Utfyllnad är det kanske inte, men »också« kan syfta vagt på de totala omständigheterna, inklusive tysta sociala signaler. Vi har ju ett 100-tal ansiktsmuskler. Det förekommer rodnad, svettning, darr på rösten, vädjande blick. Det kan räcka mer än nog för »också«. Utöver vad intervjuaren frågade och kommenterade explicit så noterade han »säkert också« hennes nervositet. Här är ett exempel på hur just »faktiskt« förvagas/försvagas av »nog«:

Efter intervjun, i sin ensamhet, tänker hon att intervjuaren nog faktiskt la märke till hennes nervositet.

Dessas är som sagt genitivformen av dessa, och är helt okej att använda i akademiska rapporter om du menar dessas. Pluralformen av dess, eller om man så vill, genitivformen av de, är deras. (Omvänt är singularformen av dessas, dvs genitiv av denna, dennas.)

Heter det Stegen eller Stegen?

Sådana man använder när man promerar eller en sådan som kan använder när man klättrar upp och målar högt på ett hus.

Vad tänker man på först?

100% den man klättrar på om ordet står enskilt men i en mening blir det förstås annorlunda. Själva ordet för gångstegen är inte så vanligt i vardagsspråket eller skrift och blir nog inte populärare heller.

Vad tycker du själv?

Man tänker på det som situationen aktualiserar. Om barnen har kastat upp en boll som ligger i hängrännan så vänder man stégen mot garaget och hämtar stègen.

Versaler på substantiv slutade vi med för ett par hundra år sen.

Maslow visste vad man tänker på först:
http://en.wikipedia.org/wiki/Abraham_Maslow#Hierarchy_of_Needs

Engelskan och dess inverkan på det svenska språket.

Engelskan och dess påverkan på det svenska språket.

Engelskan och dess inflytande på det svenska språket.

Vilken är mest korrekt?

Det kanske finns en tråd om detta, men jag är osäker på hur jag ska hitta den.

Vad kallas fenomenet att vissa bokstavskombinationer uppfattas som löjliga? J leder ofta till löjliga ord, men varför? Blev J löjligt för att det används i ord för löjliga saker, eller används det i de orden för att det redan var löjligt? Typiska exempel är väl fjolla och bajs. Jag gissar att mönstret är J i en kort stavelse med icke-klusil konsonant. Vilka andra bokstavsföljder är löjliga?

Jag har för mig att jag läst om detta på en kurs i lyrik, men jag tycks inte kunna hitta något vettigt därifrån...

Alla är korrekta i mitt språköra. I ett sammanhang, med åtminstone en komplett mening, kan det vara nyansskillnader. Vi vet ju att inverkan / påverkan / inflytandet kommer via flera kanaler och till sist måste gå via skallen på en enskild skribent / talare. Det är också skillnad på olika domäner och sociala miljöer. I vissa branscher följer engelskan med en kultur, eller i vissa fall rent av en f¤¤¤ing o-kultur som underhållningsvåld.

Någon skribent vill undvika upprepning i »påverkan på« men det är knappast störande i ledigt språk.

Frågor om ljudsymbolik – utöver onomatopoetiska uttryck – diskuteras bland annat under ordet »zoom«.
Ref. (FB) Ordet Zoom, vad betyder det egentligen? tråden
Ref. (FB) Ordet Zoom, vad betyder det egentligen? ett inlägg

Ibland talar man om ljudsymboliska kluster (av ord i ordlistan) eller idésymbolik utan att språkljud svarar mot akustiska effekter. De enskilda orden kan vara ideofoner, men då inklusive direkt ljudhärmande ord. Bokstäverna i och y används gärna för vassa föremål som pil och syl, medan o och u används för runda bollar. Motexemplen är legio.

Vi har diskuterat huruvida adjektivet »fnasig« är onomatopoetiskt eller bara idésymboliskt för fjällig hy. Ord på fn- och fj- inkluderar fjanten, fnisset, fnasket, fnurran på trå’n, fnosk, fnöske. Men, fjäll är ett högstatusord. Högfjällshotellet skäms inte för sitt j.

Tillbaka till j i allmänhet. Moroten är mjäll och god (positivt) medan mjäll på fracken inte är så lyckat vid Nobelbanketten. Löjligheten hos J fick draghjälp av Jönssonligan.

God Jul, hur löjligt är det?

Hur besvarar man "god jul"? Jonas Hallberg brukar språkpolisa i P1:s Spanarna och har som stående julanmärkning att eftersom man inte säger "tack detsamma" när någon säger "god dag" borde man inte göra det när någon säger "god jul".

Men jag uppfattar "god dag" som lexikaliserat på ett helt annat sätt än "god jul". Det uttalas med betoning på andra stavelsen och är, till skillnad från "god jul", en hälsningsfras som kan ersättas med "hej". "God jul" är fortfarande en tillönskan (och kan som sådan göras både under själva julen och i förväg), och på en tillönskan ser jag inget hinder att svara "tack detsamma".

Att Hallbergs jämförelse är knasig tycker jag är ganska tydligt och min undran är väl egentligen om det här bara är något han har fått för sig är logiskt eller om det också är en äldre tradition för hur man svarar han ansluter sig till. Svarar man "tack detsamma" i högre utsträckning nu än man gjorde förr?

Jag är benägen att hålla med dig. Värt att märka är att man önskar någon god jul, men att önska någon god dag gör man knappast (SAOB beskriver uttrycket, men med noteringen bl. arkaiserande). God dag eller goddag har blivit en vedertagen interjektion, vilket god jul (aldrig *godjul) inte har blivit, även om också detta uttryck används interjektionellt.

Åtminstone inte mer än för 50 år sedan vill jag påstå.

För övrigt: Vem säger god dag på "allvar"? God morgon är ju däremot vanligt och i det fallet är ju "tack detsamma" ett ganska sällsynt svar.