Ytterligare en väsentlig slutsats är att man av Marina Johanssons skottskada — som är placerad i huvudet med trolig ingång i nacken och s.k. påsittande—torde helt kunna utesluta ett vådaskott.
Det faktum att det inte finns några som helst blodspår i övrigt i rummet kan bara tolkas på det sättet att Marina Johansson har mördats i en liggande eller låg ställning. Sannolikt har hon legat ner och sovit. Det som ytterligare talar i denna riktning är det faktum att Marina Johansson var naken vid anträffandet; enligt flera uppgifter i förundersökning sov hon regelmässigt naken.
Så är det. Punkt. Slut.
Nu när även FS-kramarna tvingats till slut inse att deras gunstlings fall är oundvikligt,
så försöker man efter bästa förmåga skapa rimlighet i ett vådaskottsscenario, därav
senaste dygnets fokus på skottvinklar och avstånd och annat smått och gott med anknytning
till dramat i Marinas sovrum. (Självmordsteorin är det ju inte bara lönt att ägna möda och tid
åt att försöka lansera längre.) I den uppenbara avsikten att gunstlingen ska komma så lindrigt
undan som möjligt.
Sanningen om Marinas död handlar om ett överlagt mord och ingenting annat.
Hennes mördare har kommit in i sovrummet när hon fallit in i sömn.
Mördaren går nära henne, pressar en kudde över hennes huvud och skjuter henne
omedelbart därefter i nackpartiet. Kulan går ut genom ena ögat och hamnar i fanerväggen.
Kanske har mördaren haft ett örngott eller annat att ha
pistolen i för att minimera stänket av allt det som det ältats så jävla mycket om.
Marina är mördad. Det är vad som gäller. Ingenting ger anledning att tro något annat.
Och nu ska hennes mördare förpassas in där han hör hemma. I många år framåt.
Kalla fakta. Allt annat är bara skitsnack och önsketänkande.
Straffspark för åklagaren.
Han kan fira jul i trygg förvissning om att målet som väntar redan är i hamn alltså.