Fotograf får barn att gråta bara för bildens skull

Blir förbannad över det sätt som fotografen lurar barn att bli ledsna och börja gråta bara för att hon ska få sina bilder. På Fotografiska visas en fotoserie med gråtande barn av fotografen Jill Greenberg. Men sättet att locka fram gråten är både cyniskt och snudd på psykisk barnmisshandel. Först ger hon barnen godis för att sedan ta ifrån barnet detsamma. Naturligtvis blir barnet förtvivlat och till fotografens förtjusning börjar att gråta. Vore det mitt barn skulle jag reagera starkt då man i princip kanske skadar barnets tillit till vuxenvärlden lång tid framöver. Så är det rätt att behandla barn illa bara för några sketna fotografier? Eller är det något som vi får ta för att skydda den konstnärliga friheten?

Att framkalla tårar på människor för konsts skull överhuvudtaget känns fel tycker jag eftersom jag som säkert många andra personligen anser att "riktig" sorg är mer dramatisk än konstgjord sådan... Känns inte värt det i det här fallet, speciellt inte eftersom det dessutom är barn det handlar om.

Men blir det inte en form av "riktig" sorg för barnen? Fotografen verkar ju inte ha bett dem spela och låtsas vara ledsna.

Tycker det känns fel att framkalla sorg ur barnen bara för konstens skull, klart sorgen blir riktig, men det känns som att det blir på fel grunder.

Äh bara ungen får tillbaka godiset precis efter hon knäppt sina bilder i snabb serie så spelar det väll inte så stor roll. Lär ju knappast resultera i en traumatisk upplevelse som följer med dem långt in i livet.

Vilket jävla påhitt att barn skulle kunna få trauman för att någon tar deras godis. Det är inte konstigt att dagens barn är helt söndercurlade då den allmänna meningen verkar vara att de kan gå sönder bara någon tittar på dem.

Jag antar att fotografen har föräldrarnas tillstånd så jag har inga invändningar.

Så länge fotografen inte lappar till ungarna känner jag att det är ett okej tillvägagångssätt. Precis som Logz säger är det inget problem, bara de får tillbaka sitt godis!

Tycker ändå att det är över gränsen att bara för att fotografera gråtande barn såra och lura så beräknande. Men förhoppningsvis glömmer barn fort men tycker ändå illa om just tillvägagångsättet.

Hade det inte varit for godiset hade de val lipat anda for nagot helt annat.

Tycker det kanns valdigt uppfriskande och frascht istallet for det vanliga gnallet om att allt ska passa barnen.

Och gissar att du inte har egna barn? Blev ens föräldrarna tillfrågade? Själv skulle jag nog tänka till både en och två ggr innan jag gick med på visserligen tydligen nya spännande fotografiska projekt.

Det val val knappast sa att fotografen stegade in i vardagsrummet hos olika familjer och borjade ta foton.

Nej jag har inga egna barn, om jag hade skulle jag inte klema bort dem sa javligt att de lipar nar de inte far godis.

Nej troligen inte, men det kanske är så att hon frågat om hon får ta lite foton på barnet för konstutställningen och föräldrarna inte känner till hur det hela går till efter att dom lämnat barnet på studion.

Jag tror ju inte barnen får några varaktiga men av något sånt men det känns ju ganska onödigt för en konstutställning. Hon hade ju kunnat köra lite ordentligt och tagit lite tid och väntat tills barnet blivit ledset (är ju inte jätteovanligt att barn gråter) hade tagit längre tid men det hade hon fått ta.