Om nu någon missat detta om allas våran Åke E och staybehind.
ännu mer om åke:
http://www.proletaren.se/inrikes-ovrigt/hemlig-nazistarme-mitt-i-folkhemmet
I helgen skrev Inga-Britt Ahlenius, tidigare chef för FN:s interna revision, på DN Debatt om eventuella kopplingar mellan den svenska stay behind-rörelsen och Palmemordet. Hon kräver en kartläggning av den hemliga motståndsrörelsen under kalla kriget och dess band till nazistiska och kriminella rörelser och personer.
En av de personer som är högintressanta i detta sammanhang hette Åke J Ek. Ek hade under årtionden både en central roll inom högerextremistiska kretsar och inom de delar av militär och underrättelsetjänst som låg bakom stay behind.
Under hela kalla kriget hade den svenska säkerhetspolisen ögonen på Åke J Ek. Undertecknad har fått ta del av det material som rör andra världskriget och åren där efter, men materialet som handlar om 1980-talet är hemligstämplat i 70 år med hänvisning till rikets säkerhet.
Åke J Ek var redan under andra världskriget organiserad nazist och en av många nazister som med vapen i hand stred i Hitlers krig mot Sovjetunionen. I Säpos akter framträder Ek som en i den inre kärnan i Sven-Olov Lindholms nazistparti. Säpo misstänkte Ek för bla delaktighet i terroristattentat, bla ett bombattentat mot brittiska legationen på våren 1945, men bevis saknades.
Efter kriget började Ek sin bana inom den svenska militären samtidigt som han fortsatte att vara en central gestalt inom nazistpartiet. Han ansvarade för träningsläger och skrev i pressen och var med stor sannolikhet medlem fram till dess nazistpartiet lades ner 1950. Vid denna tid byggdes en hemlig stay behind-rörelse i Sverige, med de nazistiska frontkämparna som bas. Organisationen hette Sveaborg och leddes av lindholmsnazisten Otto Hallberg.
I Hallbergs kontaktbok, som framkom i samband med att Hallberg ställdes inför rätta för olovlig kårverksamhet några år in på 1950-talet, återfinns Åke J Eks namn redan på första sidan. Ek var då stationerad vid det svenska fältsjukhuset i krigets Korea, där han tjänstgjorde som fältväbel.
Men Ek blandades aldrig in i rättegången, utan knöts istället till den stay behind-organisation som sanktioneras av militär och regering. 1957 valdes Ek till förbundssekreterare inom Värnpliktiga underofficerares riksförbund och han kom att inneha flera tunga poster inom denna typ av organisationer de kommande årtiondena.
Ju kyligare det kalla kriget blev desto mer kom Åke J Ek in i värmen. 1961 ingick Ek i hedersvakten vid Dag Hammarskjölds begravning. I en artikel i Aftonbladet om begravningen med rubriken ”Hyllar sin stupade chef” lyfts Ek fram med bild och i texten får vi veta att Ek ”tillhör de svenska militärer som mottagit de flesta utmärkelserna för insatser på utländska krigsskådeplatser. Ek har senast tjänstgjort som stabsunderofficer i Kongo”.
Vid samma tid var Ek, tillsammans med de två nazistledarna Vera Lindholm och Göran Assar Oredsson, huvudtalare vid en ceremoni till minne av den legendariske nazisten Hallberg-Cuula, som dog i strid för Nazityskland.
Under 1970-talet började Ek arbeta som lärare vid polishögskolan i Stockholm och nu ökar hans aktiviteter inom organisationen World Anti-Communist League, som Stieg Larsson och Anna-Lena Lodenius beskriver som den ”största och i särklass mest inflytelserika av extremhögerns internationella sammanslutningar”, (boken ”Högerextremism”, 1994).
WACL organiserade krigsförbrytare och samarbetsmän från världskriget, representanter för apartheidregimen i Syd-afrika och militärdiktaturer världen över och grupperingar och personer som ofta utgjorde stay behind-rörelsen högerflank. Organisationen kontrollerades av CIA och utförde det smutsiga jobb som varken CIA eller USA:s regering ville bli direkt kopplade till.
Hur kopplingarna mellan WACL och stay behind-organisationerna i de olika länderna såg ut återstår att reda ut. Vad vi vet är det ofta är samma personer som dyker upp i båda sammanhangen, så också här i Sverige.
De flesta som varit aktiva inom stay behind, har hållit tyst och de som avlidit har oftast tagit hemligheterna med sig i graven. Så också Åke J Ek, som dog härom året.
Men av de som valt att tala ut framgår en organisation uppdelad geografiskt, med regionala grupper på mellan 150 och 200 personer som i sin tur är organiserade i celler på tiotalet personer i varje. Deltagarna kände på sin höjd till övriga cellmedlemmar och alla lydde under principen att man endast ska känna till det som man absolut behöver veta.
Mycket tyder på att Åke J Ek ansvarade för en sådan regional grupp med bas i Stockholm. Frågan är om den FBU-förening som Ek var mångårig ordförande för har samband med detta. I medlemsmatrikeln finner vi gamla Waffen-ss-soldater, finlandsfrivilliga, aktiva militärer och även en person från terroristorganisationen Ustasja som enligt egen utsaga utbildats i sabotage av brittiska underrättelsetjänsten. Svaret på detta finns troligen i den Säpos hemligstämplade akt om Eks aktiviteter på 1980-talet.
Frågan är också om vi här finner en förklaring till det faktum att strax efter att Ek började som lärare på polishögskolan så började högerextrema krafter inom Stockholmspolisen att samlas till kamratträffar, som besöktes av höga militärer och ledande högerextremister. Snart utkristalliserades en kärna som även organiserades i en skytteförening som bedrev träningsläger, innefattandes rent militär träning.
Huruvida det är i dessa vatten man måste fiska för att hitta Palmes mördare har ännu inte gått att bevisa. Men det är ett faktum att Palmeutredningen från första början har varit ointresserad, för att inte säga direkt fientlig till att grundligt utreda saken. Det enda sättet att undanröja tvivlen är att få upp alla papper på bordet och genomföra en grundlig kartläggning av den svenska stay behind-rörelsen, varför inte tillsätta Inga-Britt Ahlenius som ansvarig för en sådan.
En av de personer som är högintressanta i detta sammanhang hette Åke J Ek. Ek hade under årtionden både en central roll inom högerextremistiska kretsar och inom de delar av militär och underrättelsetjänst som låg bakom stay behind.
Under hela kalla kriget hade den svenska säkerhetspolisen ögonen på Åke J Ek. Undertecknad har fått ta del av det material som rör andra världskriget och åren där efter, men materialet som handlar om 1980-talet är hemligstämplat i 70 år med hänvisning till rikets säkerhet.
Åke J Ek var redan under andra världskriget organiserad nazist och en av många nazister som med vapen i hand stred i Hitlers krig mot Sovjetunionen. I Säpos akter framträder Ek som en i den inre kärnan i Sven-Olov Lindholms nazistparti. Säpo misstänkte Ek för bla delaktighet i terroristattentat, bla ett bombattentat mot brittiska legationen på våren 1945, men bevis saknades.
Efter kriget började Ek sin bana inom den svenska militären samtidigt som han fortsatte att vara en central gestalt inom nazistpartiet. Han ansvarade för träningsläger och skrev i pressen och var med stor sannolikhet medlem fram till dess nazistpartiet lades ner 1950. Vid denna tid byggdes en hemlig stay behind-rörelse i Sverige, med de nazistiska frontkämparna som bas. Organisationen hette Sveaborg och leddes av lindholmsnazisten Otto Hallberg.
I Hallbergs kontaktbok, som framkom i samband med att Hallberg ställdes inför rätta för olovlig kårverksamhet några år in på 1950-talet, återfinns Åke J Eks namn redan på första sidan. Ek var då stationerad vid det svenska fältsjukhuset i krigets Korea, där han tjänstgjorde som fältväbel.
Men Ek blandades aldrig in i rättegången, utan knöts istället till den stay behind-organisation som sanktioneras av militär och regering. 1957 valdes Ek till förbundssekreterare inom Värnpliktiga underofficerares riksförbund och han kom att inneha flera tunga poster inom denna typ av organisationer de kommande årtiondena.
Ju kyligare det kalla kriget blev desto mer kom Åke J Ek in i värmen. 1961 ingick Ek i hedersvakten vid Dag Hammarskjölds begravning. I en artikel i Aftonbladet om begravningen med rubriken ”Hyllar sin stupade chef” lyfts Ek fram med bild och i texten får vi veta att Ek ”tillhör de svenska militärer som mottagit de flesta utmärkelserna för insatser på utländska krigsskådeplatser. Ek har senast tjänstgjort som stabsunderofficer i Kongo”.
Vid samma tid var Ek, tillsammans med de två nazistledarna Vera Lindholm och Göran Assar Oredsson, huvudtalare vid en ceremoni till minne av den legendariske nazisten Hallberg-Cuula, som dog i strid för Nazityskland.
Under 1970-talet började Ek arbeta som lärare vid polishögskolan i Stockholm och nu ökar hans aktiviteter inom organisationen World Anti-Communist League, som Stieg Larsson och Anna-Lena Lodenius beskriver som den ”största och i särklass mest inflytelserika av extremhögerns internationella sammanslutningar”, (boken ”Högerextremism”, 1994).
WACL organiserade krigsförbrytare och samarbetsmän från världskriget, representanter för apartheidregimen i Syd-afrika och militärdiktaturer världen över och grupperingar och personer som ofta utgjorde stay behind-rörelsen högerflank. Organisationen kontrollerades av CIA och utförde det smutsiga jobb som varken CIA eller USA:s regering ville bli direkt kopplade till.
Hur kopplingarna mellan WACL och stay behind-organisationerna i de olika länderna såg ut återstår att reda ut. Vad vi vet är det ofta är samma personer som dyker upp i båda sammanhangen, så också här i Sverige.
De flesta som varit aktiva inom stay behind, har hållit tyst och de som avlidit har oftast tagit hemligheterna med sig i graven. Så också Åke J Ek, som dog härom året.
Men av de som valt att tala ut framgår en organisation uppdelad geografiskt, med regionala grupper på mellan 150 och 200 personer som i sin tur är organiserade i celler på tiotalet personer i varje. Deltagarna kände på sin höjd till övriga cellmedlemmar och alla lydde under principen att man endast ska känna till det som man absolut behöver veta.
Mycket tyder på att Åke J Ek ansvarade för en sådan regional grupp med bas i Stockholm. Frågan är om den FBU-förening som Ek var mångårig ordförande för har samband med detta. I medlemsmatrikeln finner vi gamla Waffen-ss-soldater, finlandsfrivilliga, aktiva militärer och även en person från terroristorganisationen Ustasja som enligt egen utsaga utbildats i sabotage av brittiska underrättelsetjänsten. Svaret på detta finns troligen i den Säpos hemligstämplade akt om Eks aktiviteter på 1980-talet.
Frågan är också om vi här finner en förklaring till det faktum att strax efter att Ek började som lärare på polishögskolan så började högerextrema krafter inom Stockholmspolisen att samlas till kamratträffar, som besöktes av höga militärer och ledande högerextremister. Snart utkristalliserades en kärna som även organiserades i en skytteförening som bedrev träningsläger, innefattandes rent militär träning.
Huruvida det är i dessa vatten man måste fiska för att hitta Palmes mördare har ännu inte gått att bevisa. Men det är ett faktum att Palmeutredningen från första början har varit ointresserad, för att inte säga direkt fientlig till att grundligt utreda saken. Det enda sättet att undanröja tvivlen är att få upp alla papper på bordet och genomföra en grundlig kartläggning av den svenska stay behind-rörelsen, varför inte tillsätta Inga-Britt Ahlenius som ansvarig för en sådan.
ännu mer om åke:
http://www.proletaren.se/inrikes-ovrigt/hemlig-nazistarme-mitt-i-folkhemmet
__________________
Senast redigerad av heheho 2013-12-11 kl. 09:22.
Senast redigerad av heheho 2013-12-11 kl. 09:22.
