Citat:
Ursprungligen postat av
SmartSvenk
Allt som är vackert och underbart här i världen, jag kan inte se det som någon mekanisk slump. Jag bor vid jättevacker dal, helt otroligt fint här i sommaren, bara någon med god smak kan ha designat det
Jag tror på att Gud är som en vetenskapsman, som ibland hjälper sina skapelser. Ibland har man otrolig tur, vinna på lotto, överleva säker död osv. Kalla det vad man vill, men jag tror att det är Gud som hjälper till ibland

Inget fel i att vårda vad som är vackert och resursrikt, så länge man inte skapar etiska slagfält om att andra nödvändigtvis måste värdeladda utmed din smak.
Att inte klappa tigrar eller att inte leka med hajar är annars inte förbundet med vare sig synd eller oetiskt förhållningssätt, när du nu har naturen som ett argument för gud.
Man är ju faktiskt själv ett stycke ordentlig natur, vad om inte förstå att det kan likagärna tolkas som att någon ska behöva banna annan för att våldföra sig på sädesfältet genom att bruka moder naturs skönhet, så det är värdeladdat, ingen norm och ingen lag över ditt estetiska sinne, att du upprättr en tro till följd av det, är ju ebsolut inget fel alls. Tvärtom, kanske du hyser bra respekt för medmänniskor.. kanske tvärtom, missbrukar och går i passion...
.. som fundamentalister gör, de tror många att de till slut "är ett med gud" och börjar den ohyfsade dominansens militristiska moralism.
T.ex sekterister, om du nu sällar dig och den oskyldiga smaken för skönhet, vill säga. Börja bygga "teori" och hämtar fragment som underlag i hypoteser... utifrån att ditt synsinne är på plats och gör dig därmed lycklig
.. dra associationer.. alltså vidlyftiga.. och börjar skissa med efterliv, och .... berida och sådant. Men om du enbart känner dig lycklig, nice..
Jag är också lycklig och blir upplyft

när jag ser skönhet. Det är liksom så vi är. Vi strävar mestadels mot det vackra och hela, men, behöver också styckeindela, t.o.m vad du finner arrogant, för din vision kan bli skymd av nödvändig sans & vett.