Citat:
Ursprungligen postat av
the saint
Det vi huvudsakligen diskuterar här, fram och tillbaka, är ansvarsfrågan.
SB har fabulerat, det är ju helt klart.
Jag har skrivit det tidigare, men tar det en gång till:
Vem kan då betraktas som ansvarig för att SB dömts till åtta mord?
a) SB, som inlåst på en psykiatrisk anstalt fabulerar vilt om att han begått dessa mord
b) psykiatrin, som tror honom (och "hjälper" honom att minnas).
c) rättsväsendet, som (i princip) tror honom, med god hjälp från psykiatrin och fäller honom i åtta fall, där bevisningen är 0 (noll)
Själv tycker jag det är glasklart. Alt. b) och c) framstår som helt och fullt ansvariga för SB-cirkusen.
Jag förstår ärligt talat inte att någon kan påstå att SB (än en gång, intagen på en psykiatrisk anstalt), skall kunna beskyllas för att vara ansvarig för hela denna cirkus. Det är helt enkelt vårdens uppgift att genomskåda sådana som SB. Detta är varken första eller sista gången som någon intagen på en sådan anstalt börjar hitta på saker. Det är väl närmast det normala. Om man är professionella, skulle man alltså med lätthet ha genomskådat SB.
Sedan skall väl tilläggas att ansvaret mellan alt. b) och c) inte är 50/50. Huvudansvaret måste under alla förhållanden läggas på rättsväsendet, som helt enkelt inte klarat av sin uppgift. Men, psykiatrin (framför allt SÅC) har varit kraftigt behjälpliga i förundersökningar och vittnesmål och därigenom underlättat för domstolarna att dra sina felaktiga slutsatser.
Jag håller inte helt med dig i din fördelning av ansvar därför att inom psykiatrin finns det självrannsakelse och eftertanke, och till och med folk som tar avstånd från kollegor. Så som det ska vara i en akademisk miljö. Det var en speciell grupp terapeuter på Säter, och de var redan ifrågasatta inom skrået för sina stolligheter. Det är fortfarande ett fel hur Säter hanterar denna sak, men Vlad jobbar ju som tur är inte i hela psykvården.
I rättsväsendet är advokaten Thomas Olsson ett av undantagen bland juristerna, som vågar träda fram och kritisera, och åta sig att reparera skadan andra jurister orsakat.
Det vi annars ser från högt uppsatta jurister i rättsväsendet, är att JK Lambertz inte kunde förmå sig att granska sina kollegor enligt den uppgift han hade som justitiekansler. Det är en skandal i sig som förvärras med att han nu som justitieråd får stöd av sina kollegor. Det visar på hur djupt rotade systemfelen och vänskapskorruptionen är i rättsväsendet. Det går inte att se på Qvicksaken som en isolerad händelse, just för det vidriga efterspelet i förvaltningsrätten och den vidrigare debatten om Lambertz åsikt om skuld. Med fortsatt förtroende...
Det är i domstolen bevisen ska värderas!
