Känner mig sjukt ensam men vågar inte träffa någon pga flytt

Jag känner mig väldigt ensam i den här staden. Har inga direkta vänner här och inte heller någon partner längre. Jag har kollat sidor som typ Badoo och Happypancake och börjat prata med några som varit trevliga men som jag sedan tappat kontakten med. Dels för att jag suger på att upprätthålla kontakt med folk och dels för att jag planerar en flytt tvärs över landet till hösten.
Bör jag vara ensam fram till min flytt för att slippa uppbrott pga avstånd, eller kan ett distansförhållande fungera i ung ålder? Jag är less på att känna mig så sjukt ensam men vågar varken bli för bra vän eller tillsammans med någon då jag vet att jag ska flytta.

Distansförhållande är dödsdömt men att skaffa vänner borde inte vara omöjligt? Går du i skola eller jobbar du? Börja t.ex. gymma och prata med folk.

Ett alternativ är ett KK-förhållande om det är sexet du är ute efter.

Sex klarar jag mig utan faktiskt. Det jag saknar är någon att komma hem till, sova med, dela tid och närhet med och känslor. Det där klassiska.

Nya vänner är så svårt att skaffa. Jag varken pluggar eller jobbar utan har aktivitetsersättning. Planerar dock att flytta för att plugga i höst.

Bara att du drar ett pm!

Man kan inte ha för många vänner, så stäng inte in dig själv bara för att du ska flytta. Om du träffar en tjej och det blir seriöst mellan er så kanske hon överväger att följa med om ni båda vill det?

Ja släng iväg ett pm yo

Haha till dig? ^_^


Jag är tjej själv, men ja om jag träffar en tjej eller kille jag gillar så kanske det inte måste ta slut. Dock ska jag bo på internat och där borde det kunna vara svårt att bo med någon

Det 'är bara o stå ut tills du har hittat ett fast ställe att vara på. om du ska börja plugga så är det inga problem med att få vänner.

Du har inga gamla vänner du kan börja ta kontakt med igen då? Annars kan du ju försöka flytta redan nu och skaffa något skitjobb i staden tills nästa höst och på så vis kanske lär känna lite folk och känna till staden i förväg!

Jag förstår det precis. Jag har precis flyttat utanför Sverige, ensam. Jag känner absolut inga här, under 8 månader har jag träffat på en person som var bekant med min kusin, som skulle gå och bli kär i mig, så nu kan jag inte träffa henne mer heller.

Jag har inte haft jobb heller, så har suttit 8 månader innanför fyra väggar i stort sett vilket är enormt påfrestande, känner mig oerhört ensam hela tiden. Det är riktigt tufft att flytta ifrån sina vänner och sitt liv och börja om, trodde det skulle vara så mycket enklare.

Och knarket här kostar x2 vad det gör i sverige. Så det lilla jag lever på just nu räcker till ett par gram röka, sen går resten på mat och nödvändigheter, så min rastlöshet är helt klart över det normala snittet.

Är du kille? Vänj dig.

Är du tjej?

1. Kolla på en kille på krogen/stan/skolan/gymmet.

2. Le. I värsta fall le två gånger mot samma person.

3. Han tar troligtvis kontakt (om inte, upprepa steg ett och två) prata, byt nummer och se om ni kommer överens.