Citat:
Ursprungligen postat av
Motacilla.alba
Gäller detta "idag" både 2009 och 2014 eller har de ändrat metod i mellanperioden? Bara de använder samma metod kan alltid rådatan korreleras till valresultatet
1. I praktiken kan de mäta och redovisa resultat precis hur de vill utan att någon egentligen kan kontrollera saken.
2. Däremot har hela verksamheten varit under debatt, inte i sammanhanget opinion men i sammanhäng av mer betydande ekonomisk statistik och då var särskilt panelkonstruktionerna kritiserade pga. medveten överselektering av vissa personer, exempel:
A. Tre byggjobbare behövs i panelen för att representera Sveriges byggjobbare. Således rings det runt bland klassificerade byggjobbare tills en sådan hittas som vill ställa upp. Därefter rings det runt bland tidigare samhällsvetarstudenter som blivit byggjobbare eller varit byggjobbare och då brukar väl dessa ställa upp. För att hitta den tredje byggjobbaren så ringer de till polarna på facket och får en lämplig byggjobbare av dem. Därifrån kommer tex. den avgrundsstora skillnaden i SCB:s resultat jämfört med tex. LO-fackens resultat. SCB har alltså en hel del 'akademiska' byggjobbare, ibland tom. med doktorstitel i något samhällsvetenskapligt ämne.
B. Överrepresentation av folk som studerat ämnena matematik, statistik och ekonometri i panelen. Dvs. Anställda på SCB försöker spionera på tidigare studiekamrater osv.
C. Råden som ska övervaka SCB består till största delen av personer som inte har svensk nationalitet, utan i första hand tjänar sina egna syften, vilket förstås i första hand innebär att de inte estimerar läget utan hur läget borde vara enligt de som kontrollerar dem och förnyar deras kontrakt, vilka i statlig mening är dåliga. Det finns alltså ingen övervakning av SCB:s förehavanden idag.
D. Kompetensbrister map. utbildning, - idag finns det inga utbildningsprogram och utbildningsvägar som syftar till att skapa individer med vetenskaplig kompetens för att skapa verklighetsvisande officiell statistik. Visserligen verkar några försök ha gjorts på landets universitet men tittar på de relevanta utbildningsinstitutionera så hittar man Umeå - bristande kvalitet, ingen kompetens, socialdemokratisk dominans. Linköping - gott försök, men för låg kompetens och ingen kontinuitet, essentiellt avslutat, troligtvis för gott. Stockholms universitet - bristande kvalitet, ingen kompetens, samtliga företrädare avslöjade som bedragare, ingen kontinuitet, essentiellt avslutat, troligtvis för gott. Så man kan väl lite skämtsamt säga att försöken drogs igång tjugo år för sent och då aldrig hade möjligheten att skapa något fungerande, främst för att det inte längre fanns några professorer som skulle kunna hantera saken eller ens har erforderlig kompetens utan bara charlataner. Vidare är det ju som så att även ifall någon satsning skulle fått fågeln att flyga så skulle det ändå göra det samma eftersom fågelungarna ändå inte skulle beretts någon möjlighet att påverka den officiella statistiken.