Hur kan man förneka en skapare

Hur tänker du? Menar du att tanken på en skapare inte finns eller menar du att en skapare inte finns. Är det själva tanken du tänker på? Vilken utgångspunkt utgår du ifrån? Mänsklighetens? Din egen eller en grupps?

Jag kommer inte ihåg vad böckerna eller författaren hette men dessa två böcker borde finnas i varje skola och biblioteket.

Denna skapare har fixat det som så att solen tillslut kommer att sluka jorden när den sväller upp i den senare delen av sin livscykel. Sedan har vi det faktum att Andromedagalaxen kommer krascha in i Vintergatan. Och slutligen så går vårt universum mot kyla, mörker och tomhet. Verkligen snillrikt ordnat som kräver en intelligent skapare, eller hur?

Hur tänker du? Menar du att tanken på en skapare inte finns eller menar du att en skapare inte finns. Är det själva tanken du tänker på? Vilken utgångspunkt utgår du ifrån? Mänsklighetens? Din egen eller en grupps?

Varför skulle det inte vara så ? En skapare som skapar har möjlighet att förstöra sin skapelse också när tiden är inne för att sen förnya den. Varför skulle vintergatan få existera i all evighet? Och vad skulle detta bevisa om det gjorde det? Är det inte återigen ett tecken på de som står i heliga böckerna som säger att skaparen har skapat allt men kommer med säkerhet att förinta allt också? Eller som det beskrivs så finns i böcker med ett annat ord ''domedagen'' Jag vet att jag sa att jag inte skulle ta upp religion men ditt inlägg kan relateras till heliga böckernas domedag.

Hur kan man ändra någon annans citat utan att tro att det inte kommer märkas?

Jag ändrade mitt inlägg när jag läste om frågeställningen som jag skrev längre upp. Han svarade snabbt bara

Jag har en tendens att skriva om sådant som FB-medlemar finner vara intressant och som det oftast pratas om och skrivs om här på forumet. Detta brukar vara relation och samlevnad, politik och ekonomi, Invandrarfrågor och religion Den här gången valde jag att skriva om religion och tron på en skapare.

Hur kan man förneka en skapare?

Hur kan människor vara så naiva att de med vett och vilja förnekar en skapare när det är så uppenbart att alla tingen i naturen har konstruerats på ett mycket smart och ordningsfullt sätt. Det som existerar i naturen fungerar inte bara felfritt utan de är vackra också. Ordning och reda kan vi hitta i universum och i naturen i övrigt. Vi vet att det finns ett mönster och en lag som följs i universum och i naturen. Hu kan vi välja att ignorera det? Jag vill inte här prata om de etablerade religionerna eller ett liv efter döden däremot vill jag diskutera hur en människa kan ignorera att det måste finnas en skapare till allt som existerar?

Om vi utgår från oss själva. Människor är ett gott tecken på att det existerar en skapare och även om vi låter lura oss själva med naturligt urval och Darwins teori så finns det en osäkerhet kring frågan i varje själ som existerar. När man tittar upp mot skyn förundras man över skapelsen. Det är så fascinerande att vårt förnuft och vår intelligens inte kan/vill acceptera det. Hur kan vi någonsin förstå vad 100 000 000 000 galaxer innebär? Det är siffror som vi förtränger på grund av dess omfattning. Men stannar vi till och funderar över dessa siffror så blir vi minst sagt bara stumma. Inte nog med att det finns miljarder med galaxer men sen när vi får förklarat för oss vad en galax är blir det hela mycket mer abstrakt och ofattbart. Hur många av oss reflekterar över 100 000 000 000 galaxer som i sin tur består av 100 000 000 000 stjärnor som i sin tur består av kometer, planeter och månar? Det är helt ofattbart. Men det tar inte slut där. Det sägs att endast ca10% av universum är synligt för oss människor. Då uppstår frågan vad resterande 90%en består av.

Ett sånt system och ordning kräver en skapare som övergår mänskligt förstånd. Och vad som är ännu häpnadsväckande är att vi människor som består av blod och kött, som är beroende av mat och vatten som blir trötta och sjuka och är dödliga och som är helt obetydliga storleksmässigt i detta universum kan faktiskt reflektera över allt det där trots vår storlek och vår beroende. Vi sänder signaler och andra hjälpmedel flera hundra kilometer rakt upp i rymden som sänder tillbaka matnyttig information till oss. Vi människor på jorden vill ge stanna där utan vill undersöka och ha teorier om vad som skulle kunna finnas bakom universum. Detta privilegium har vi ensamrätt om av jordens alla andra arter. Vi människor har fått privilegium som ingen annan art har fått men samtidigt har vi skapats väldigt sårbara och sköra. Det räcker med 5 ynka minuters syrebrist för att vi ska kunna tillskansa oss grava hälsoproblem. Det räcker med att vi fråntas vår andning i några få minuter för att vi ska mista livet. Dessa och mycket mer vill vi inte reflektera över och vad värre är, det är att vi inte lyssnar på våra känslor och inre röst. Den inre rösten vägleder oss genom livet men endast om vi hormoniskt och balanserat lyssnar på vad rösten säger oss utan att inblanda våra förhoppningar och önskningar i bilden. Vi behöver inte ha heliga böcker att rätta oss efter eller andra människor att predika för oss. Allt finns redan inbyggd i vår kropp och själv och vi behöver bara stanna till, reflektera och lyssna på inre rösten. Men blandar man in sina egna förhoppningar och önskningar kan den inre rösten vara förödande.

Jag tänker som sagt var inte prata om de etablerade religionerna, livet efter döden eller paradiset och helvetet. Utan bara om reflektioner och funderingar kring sånt som nästan har blivit tabu i samhället.

Hur harmonisk och lycklig skulle man inte tjäna sig om man levde i harmoni och balans med skaparen till skapelsen? VILKEN LYCKA! EXTAS!

Hur kan man se på vårt enorma universum och tro att det blivit skapat av en Gud som bara agerat i ett litet område i mellanöstern och beordrar oss att inte onanera?

Om vi nu bara diskuterar en intelligent skapargud så varför skulle man tro att så är fallet? Jag har inte sett några indikationer på det. Allt i vår värld kan nog slutligen förklaras på ett naturalistiskt sätt. Kan man inte tycka att en trädgård är vacker utan att tro att alver planterat den?

Varför skulle det inte vara så ? En skapare som skapar har möjlighet att förstöra sin skapelse också när tiden är inne för att sen förnya den. Varför skulle vintergatan få existera i all evighet? Och vad skulle detta bevisa om det gjorde det? Är det inte återigen ett tecken på de som står i heliga böckerna som säger att skaparen har skapat allt men kommer med säkerhet att förinta allt också? Eller som det beskrivs så finns i böcker med ett annat ord ''domedagen'' Jag vet att jag sa att jag inte skulle ta upp religion men ditt inlägg kan relateras till heliga böckernas domedag.

Du har förbisett innebörden av mitt inlägg. Inlägget handlar inte om Allah, Jesus eller jive. Även om jag själv tror på den Gud som du refererar till ville jag inte inblanda 'de etablerade religionerna som jag har påpekat i trådstarten. Jag pratar om en skapare utan att hänvisa till någon specifikt område eller religion. Men du vill ändå lägga ord i munnen på mig och säger att du inte vill tro på en skapare som har agerat i mellanöstern.


Hur som helst. Jag tror själv på den Guden som har ''agerat i mellanöstern'' Och det finns förklaringar till även det men tråden skulle inte handla om de etablerade religionen utan om en skapare och ens egna känslor och inre röst i förhållande till denna skapare.

Vad är det briljanta med en tidsförutbestämd domedag? Det är inte direkt så att något av dessa tre saker leder till att vårt universum slutar att existerar.