Johanna Frändén levererar ytterligare en familjefientlig krönika

Svammel om "den stora judiska konspirationen mot europeisk barnafödande" förtjänar inget annat än ett rymdödlesvar.

Och om man tror att feministiska rörelser, där kvinnor världen över kämpat och kämpar för lika rättigheter, enkom är skapat av ett gäng kalottförsedda män som sitter och "konspirerar" i nån synagoga nånstans, för att förgöra den ariske mannen, så tja vad ska man säga? Nonsens var ordet.

Mitt råd till dig: Sluta läs massa skit på nätet! Börja tänka lite själv istället.

Men snälla! Varför denna totalt bristande förmåga "läsa av" enskilda händelser och s.k. slogans?

Om en skinskalle i nån demonstration kastar en sten mot en invandrare och skriker blattejävel åk hem!
betyder det att alla konservativt sinnade och/ eller SD folk är rasister då? Att man jobbar på lagar att köra ut varenda svarthårig individ från Sverige?

barnvagnen står som symbol för det "normativa", det som homosexuella upplever som ett ok och ett krav på dem som grupp. Att man skriker krossa kärnfamiljen betyder alltså inte att man vill bokstavligen införa en lag som hindrar folk att gifta sig och skaffa barn. Ok?
Det betyder att man vill bryta sig ur normen och man vill bli respekterade för det.

Du frågade om det hade setts någonstans och jag gav då ett exempel. Ingenstans påstod jag att alla har skrivit under på det. Snarare du som borde lära dig att inte lägga ord i munnen på andra.

Usch! Sannerligen en familjefientlig krönika. Hela tiden sitter man och hetsar om att kvinnor ska bli VD, att preventivmedel är en självklarhet, att indirekt spotta på hemmafrun för att "livet där ute är så mycket roligare och du lever ju inte ut om du inte har tvåsiffrigt när det gäller att ligga, hoppa fallskärm..." Osv. Sedan kommer det här. Känns som ren utnyttjande av osäkra tjejer som inte ens är kvinnor i sinne eller kropp, oroade över samhällets utveckling, obalanserade i sina hormoner, osäkra på sig själva och sin förmåga - att man förstärker det genom att trycka på att man inte behöver ha barn. Man vaggas i att det är okej att bara lägga av.

Jag kan förstå den liberala aspekten av att alla får välja vad de vill. Det utrymmet finns dock redan och jag sympatiserar inte alls med den synen. Att trycka på denna mentalitet på ett folk som redan har moralen så låg och förvirringen så hög är bara skadligt. Och såklart träffar det enbart vita kvinnor. Det är såna här texter som får mig att vilja utfärda en bokbål på skadliga skrifter som denna.

Hela kvinnans kropp är ju gjord för att bära på och föda barn.

Sedan att vissa inte vill det är väl inte mer än så. Det är ingen som tvingar kvinnor att bli gravida direkt, så jag fattar faktiskt inte vad problemet i denna debatt är.

De som vill skaffa barn gör det, de som inte vill låter bli. Vad bråkar folk om?

Skulle döpt detta stycke till: En liberal möter verkligheten. Uppenbarligen visade det sig att verkligheten vann men liberalen istället för att inse att hon hade fel försöker flytta sina egna (sin ideologi/sitt ego) tillkortakommanden på barn (inkluderat sina egna)


Det ska finnas ett visst socialt tryck på att kvinnor ska föda barn, speciellt på de som är i 20-30 års ålder då kvinnor är som mest fertila. För hur skulle det se ut om kvinnor helt plötsligt slutade föda barn och istället ägnade sig åt meningslösa ting som att festa, fika och skriva bloggar? Om alla kvinnor skulle göra det istället för att utföra den roll i fortplantningen som de är menade åt att göra så skulle mänskligheten dö ut för tusan, ett rätt logiskt utfall då män inte själva kan skapa barn.

Johanna Frändén däremot, ja hon gick ifrån att vara en usel sportreporter till att bli en ännu uslare kolumnist. Men det var väl knappast oväntat med tanke på hennes infantila beteende i samband med både VM 2010 men även EM 2012, aldrig har en s.k. expert i en fotbollsstudio varit så irriterande som henne sedan Anna Pohjanen, 2006 års version utav Johanna Frändén, lyckligtvis fortsatte hon aldrig som karriär.

En profetia ifrån mig: I framtiden kommer massvis med kvinnor när de når medelåldern att ångra sina liv och framförallt ångra att de aldrig kommer att kunna få barn, någonsin. Förmodligen kommer vi i samhället ha en hel drös med deprimerade medelålders singeltanter.

Vi bör samtidigt se det som en välsignelse att kvinnor som Johanna Frändén, Natalia Kazmierska och deras livsåskådningsfränder låter bli att skaffa sig barn. Det besparar oss en kommande generation självhatande folkfiender som givits en etnomasochistisk och könsnihilistisk uppfostran.

Det är snarare så att de påtryckningar som finns på kvinnor idag att skaffa barn är ett utnyttjande av svaga osäkra kvinnor som inte vågar gå sin egen väg, i sitt eget liv. Många skaffar barn i ren press från nära och kära, för att det ska vara så. Även fast de innerst inne aldrig velat bli mamma.

Och det där om obalanserade i sina hormoner kan du bara glömma. Kvinnor är individer, alla är inte barnkära, känsliga och ologiska. Precis som att alla män inte är bekväma med att göra traditionellt "manliga" saker. Och det fanns säkerligen lika många kvinnor på 1600-talet som ångrade sitt föräldraskap som det finns idag. Skillnade är att idag kan kvinnor säga det rakt ut utan att tvångs-intas på dårhuset.

Sätter du den naturliga vackra och biologiska som en negativ press så tycker jag mer synd om dig än något annat.

Obalanserade hormoner är resultatet av hormontrixande från preventivmedel.

Folk bråkar tydligen om att en kvinna som egentligen inte ville skaffa barn, med gjorde det ändå, har sagt att hon ångrar sig och uppmuntrar andra som inte vill skaffa barn att låta bli att skaffa barn.

Oerhört kontroversiellt.

Vad är då problemet?

Nu läser jag ju inte aftonhoran, men rent allmänt är jag mycket positiv. Egocentriskt fixerade kvinnor bör absolut uppmuntras att låta sina barn vara ifred. Det finns alltid bättre alternativ för barnen än att vara utlämnade till dem.


Svenska myndigheter och domstolar har ju nästan helt resignerat ifrån att försöka hjälpa barn som utnyttjas känslomässigt och sexuellt av sina normala mammor. Kvinnors sjuka beteende betraktas ju som bekant som något helt normalt, och övergrepp begångna av dem anses omväxlande som helt oskyldigt eller rent av ett privilegium.


I det sammanhanget är det bästa vi kan hoppas på en viss självreglering av galningarna själva. Locka dem att lämna sina barn. Fresta dem med ett liv av droger, karriär, äckligt sex och otyglad galenskap. Så att de slutar lever ut dessa destruktiva drifter på barnen, vilket ju sker med feministsamhällets goda minne.