Folkmusikerna vill inte ha SD:s pengar

Ni välkomnar inte förändring inte förändring och utveckling. För ni är rädda och konservativa.

Jasså, den svenska kulturen är alltså ett särintresse för byfånar? Nationalisten bryr sig alltså inte om sin egen kultur? Det var komiskt.

Förövrigt lite kul att du länkar just Anders Peev, som har producerat en musikal om en transperson. Vad tycker du om transpersoner? Svensk kultur?

Det absolut värsta jag vet är folk som inte läser ordentligt innan de svarar på en post. Det är ett tecken på svagsinthet och sensationslystnad, och borde sorteras under regel 2.02. "Kvalitet framför kvantitet ".

Platonius skrev att all folkmusik i nordeuropa lät likadant, varpå jag länkade tre klipp från nordeuropa som pekade på bredd. Varpå han började dilla ungefär på samma sätt som du om ursprung och så vidare. Halmgubberi är det. Jag hade inte ens berört "ursprung" eller "nationalitet" utan bara pekat på det faktum att musiken tycks skilja sig åt beroende på var man befinner sig i norra Europa.

Återigen halmgubberi. "sådana som du hatar ju såklart transpersoner".
Du har tappat all sanns. Skärp dig. Håll dig till diskussionsunderlaget.

Haha,




Kan hitta ganska många texter med kvinnoförtryck i sig :P

Precis! Och det olika typerna av folkmusik är produkter av olika kulturmöten! Även om jazz inte är svenskt så har vi i Sverige ett eget spela som brukar kallas för "nordic jazz"
Precis på samma sätt som jazzen berikades av vår svenska kultur så kommer vår folkmusik berikas av andra kulturer.

Jo precis. Jag vänder mig absolut mot tanken att ett visst land kan anse sig ha monopol på ett visst kulturintryck. Men jag vänder mig precis lika mycket mot tanken på att den svenska polskan inte skulle vara unik för Sverige. De polska polskorna liknar inte de svenska polskan ett dugg, inte i mina öron i alla fall. Att polskan har sina rötter i Polen, är ett jättedåligt "bevis" för att svensk folkmusik inte äger särart.

OT: De världsmusikexperiment som har gjorts mellan svensk folkmusik och diverse andra kulturers folkmusik, låter verkligen vedervärdigt. Jag tror inte det är rätt väg att gå. Det känns som ideologiskt motiverat, snarare än estetiskt.

Men vad säger du för något??

Visst fanns det lokala musikaliska varianter, som t.ex. kulning i Dalarna etc, men det finns ytterst få länder i Europa som har en så pass homogen befolkning som Sverige! Jämför 1800-talets Sverige med Centraleuropa, där mängder av kulturer trängdes, vilket så småningom ledde till elände som världskrig och folkmord. Även om man i Norrland byggde trähus och åt palt, medan man i Skåne byggde stenhus och åt spättekaka tillhörde de ju samma folk - de hade samma språk, samma religion och lydde under samma lag och kung! Samerna, är den enda riktiga minoritet vi haft, och de har alltid varit en väldigt liten obetydlig, regionalt begränsad grupp.

Och vi har inte haft massa olika folkgrupper här med olika musik. Jag vet inte vad du har fått detta ifrån. De enda jag kan tänka mig, är de zigenare som kom hit i slutet av 1800-talet, och dessa var högst några hundra till antalet. Men den österländska skalan var ändå redan spridd hit genom klassiska kompositörer som Brahms och Dvorak.

Den svenska folkmusiken är helt enkelt till stor del baserad på den äldre klassiska musiken, vilken man naturligtvis hade hört i kyrkan. Sedan framfördes den på t.ex. nyckelharpa, vilket var speciellt för norra Skandinavien, och på så sätt uppstod denna variant av europeisk musik.
Givetvis, men det finns ju ändå regionala skillnader.

Folk får ju naturligtvis blanda vilka musikstilar som de vill, men SD:s förslag var ju tänkt att värna just den lilla svenska varianten av nordeuropeisk folkmusik (vad man än tycker om denna) - för vilket annat land skulle annars göra det?

Du missar poängen. Misogynin i ballader och folkvisor (som i "Den bortsålda") är deskriptivt men inte normativt. I "Den bortsålda" är syftet att vi ska lida med den bortsålda flickan, inte att vi ska ta efter fadern som en förebild, tvärtom! Det är en förbaskad skillnad mellan detta och modern hip-hop och dess ändlösa tjat om "hoes n' bitches".

Apropå Kabeldragares inledande post känner jag inte igen mig i föreställningen om att de som slår vakt om den svenska kulturens värde, unika särprägel och fortlevnad måste klanka ner på icke-svensk kultur, i det här fallet folkmusik.


Polska är svensk eller åtminstone nordisk folkmusik, inte polsk. Polskan kan ha utvecklats (observera kan; vi vet faktiskt inte med säkerhet även om ett ursprung vid det polska hovet är mycket sannolikt) som en dans vid det polska hovet, men under alla omständigheter slog den aldrig rot inom den traditionella polska folkkulturen utan återfinns idag endast i de nordiska länderna. En polack som reser till Sverige och bevittnar en polska känner inte igen sig; polskan är oavsett ursprung inte en levande del av polsk kultur (vilket däremot polonaise, mazurka, oberek m.fl. är).


Svenskar är en folkgrupp, en folkgrupp vilken jag själv tillhör. Upprepa det hundra gånger tills du begriper ett så simpelt faktum.


Garmarna framför folkrock/neofolk, inte vad vi skulle kalla traditionell folkmusik.

Nåja, men svensk folkmusik formeras i grunden kring nyckelharpa och träskofiol. Dragspel är en modernitet.

Självklart finns det flera instrument än så, och i viss utsträckning återfinns en del av dessa utomlands, liksom folkmusiken tagit intryck från andra länder. Det hindrar inte att det finns en genuin kärna av svensk folkmusik, värd att bevara just för att den är svensk.

Du har tydligen lyssnat för mycket på Dräng Erik, det är definitivt inte bra.

Var vänligt läs lite om: Eriksätten, Bjälboätten, Sverkerätten och Ulvätten samt om skillnaden mellan en landskapslag och en stadslag.





Tja, vad har jag fått det ifrån? Kanske från de Arkeologiska fynd som vi har i Sverige?

Multikultivurmande folkmusiker känner sig stolta över sina globalistiska kompotter, men reflekterar inte över att lyxen som de sysslar med endast är möjlig med den ställning som svensk folkmusik har idag. Hela den egotripp och klappa-mig-på-huvudet-verksamhet som de håller på med är fullständigt beroende av en stark, livskraftig och helst kraftigt subventionerad stomme av traditionellt förankrad folkmusik. Först är de alltså parasiter och sedan har de dessutom mage att gnälla över att någon vill mata den krake de lever av.

Det är ett fenomen som är närmast unikt bland folkmusiker. Inte ser man svenska författare beklaga sig över stöd till klassikerutgivning, oavsett inriktning eller politisk orientering.