Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Ja, det är lögn. Det är direkt felaktigt. I exempelvis fallet Blomgren bortser ju utredarna helt ifrån att SB var fjorton år gammal och konfirmerades samma dag 80 mil därifrån. Det är ju irrelevant i det fallet om utredarna då hävdar att han sitter på information som bara mördaren känner till. Framförallt när dessa uppgifter är offentliga.

Ja fy fn. Jag vet inte vad som är värst. Egentligen kanske det inte är konstigt att det var en sektliknande stämning på Säter. Sånt kan säkert hända i små grupperingar. Skandalen är att dessa "experter" fick så stor makt. Hur är det möjligt? Är Sverige ett för litet land där det inte finns utrymme för avvikande åsikter inom rättsväsendet? Tycker nog i det avseendet att dokumentären i tisdags lade för stor skuld på läkarna och terapeuterna på Säter när de menade att van derKwast och polisen var i klorna på expertisen. En vettig åklagare borde, ÄVEN om han trodde på experterna och teorierna om bortträngda minnen, ha insett att här inte finns minsta tillstymmelse till konkret bevisning och att en berättelse som ständigt ändras och görs om inte duger mycket till när det gäller krav på rättssäkerhet. Han borde sagt tack och hej till läkarna på Säter och bett dem återkomma när Quicks minne klarnat såpass att han hade nåt konkret att ge mordutredarna.

Du har nog rätt angående Lambertz. Får känslan att han är ute efter att försvara rättssvänsendet med att svärtas ned med ordet skandal och kanske då också kompisen Borgström. Detta trots att jag tidigare uppfattat honom som en förkämpe för den lilla människan mot "systemet"

Blev SB dömd för Blomgren?

Tycker nog i det avseendet att dokumentären i tisdags lade för stor skuld på läkarna och terapeuterna på Säter när de menade att van derKwast och polisen var i klorna på expertisen. En vettig åklagare borde, ÄVEN om han trodde på experterna och teorierna om bortträngda minnen, ha insett att här inte finns minsta tillstymmelse till konkret bevisning och att en berättelse som ständigt ändras och görs om inte duger mycket till när det gäller krav på rättssäkerhet. Han borde sagt tack och hej till läkarna på Säter och bett dem återkomma när Quicks minne klarnat såpass att han hade nåt konkret att ge mordutredarna.

Hela den här historien är helt sjuk. Man kan ju undra varför Hannes Råstam valde att bortse från detta:

"Väl hemma hos mig gick jag på toaletten. Jag glömmer aldrig hans ansiktsuttryck när jag kom ut därifrån. Blicken var helt vild och jag får fortfarande kalla kårar när jag tänker på den. Han kom emot mig och stack kniven i mig om och om igen. Jag såg mitt eget blod spruta på väggar och golv. Jag försökte värja mig, men jag hade inte en chans.

Innan han lämnade lägenheten torkade han bort eventuella fingeravtryck. Samtidigt låg jag och höll på att förblöda. Jag fick tolv djupa hugg av förskäraren och slag av skaftet på en stekpanna mot mitt huvud. Till slut lyckades jag ringa 90000 och få fram att jag höll på att förblöda. Ambulanspersonalen kom först inte in i porten och jag kravlade ut i studentkorridoren, desperat efter hjälp. Det sista jag minns är att jag såg vita rockar och att jag lades på en bår.

Jag blev kvar på Akademiska sjukhuset i flera veckor. Av rättsläkarassistentens utlåtande framgår att jag fått svåra skärskador i bland annat lungsäcken, levern, vänstra låret, högra axelhålan, osv. Rättsläkarassistenten slår också fast att jag avlidit av skadorna om jag inte kommit under snabb läkarbehandling.
När jag vaknade efter en operation var polisen där. Polisen visade ett antal foton, varav ett var på Sture Bergwall. Jag pekade omedelbart ut honom. Först nekade Quick till att överhuvudtaget ha träffat mig men efter en tid blev han överbevisad: han hade bland annat tappat en knapp hemma hos mig, som polisens tekniker hittat, och kommit hem med blodiga strumpor. Efter att först ha blånekat för att sedan komma med märkliga konspirationsteorier erkände Quick efter sju dagar.

Jag, och den vid tidpunkten för brottet 9-årige pojken som Quick försökte mörda, är de enda som överlevt Quick."
http://www.newsmill.se/artikel/2008/12/15/jag-var-n-ra-att-m-rdas-av-thomas-quick

Tycker dokumentären, på ett rimligt och snyggt sätt, visade en bakomliggande orsak till att utredningen gick som den gick.. Kwastens och polisernas roll har ju visats i otaliga dokumentärer och böcker tidigare. Att de har det största ansvaret i utredningen tror jag alla är överens om och det var inget som denna dokumentär bestred. Eller?

"Var i klorna på..." De var ju precis det utredarna var, eftersom man inte hade något annat att gå på än Quicks egna berättelser. Kwasten&co stod där med öppna armar och lät sig själva omslutas av terapeuternas och experternas intygande att Quick talade sanning. För det har utredarna och åklagare allt ansvar, vilket Josefsson inte bestridit på något sätt (?).. Denna dokumentär syftade inte till att peka på ansvar och skuld, utan redovisade omständigheter och kopplingar som banade väg för händelseförloppet..