Konflikten i Syrien

Den finns uppgifter om att AQ undergrupper avrättat 10 sjukhuspersonal i norra Damaskus.

http://news.xinhuanet.com/english/world/2013-11/26/c_132920279.htm

Vettefan hur trovärdigt det är.. men tycks vara att SAA använt samma taktik som rebellerna och grävt tunnlar och minerat under byggnaden för att sedan spränga allt när rebellerna samlats.

http://www.liveleak.com/view?i=613_1385443812

Angående den där byggnaden som sprängdes, finns det någon konfirmation från regeringwn att generaler skulle dött där?

Kollar man på videon är det ett isolerat hus, ingen rörelse utanför, inget ljus i fönstren. Skulle det funnits 200 soldater i den byggnaden, var är allt liv?
Lägg därmed till allt snack om att 4 generaler skulle dött, skulle man samla 4 generaler i en sådan osäker byggnad?

Hela den där incidenten lät som ren propaganda.

En till ledare dödad bland många andra i en lyckad ambush. Stor mängd ammo och vapen beslagtaget. Strax öster om Homs
http://www.liveleak.com/view?i=886_1385464157

Igår var en riktig skitdag för terroristerna
http://www.liveleak.com/view?i=fd0_1385463795

ALLA i hela världen förstår att du INTE kan lämna ett samhälle till mordiska salafister. De avrättar precis allt. hur skall du kunna bygga ett samhälle på det? T o m ledare i Saudi Arabien förstår detta om de tänker efter. HELA världen kommer att enas bakom att få bort salafisterna från alla länder .... undrar hur Saudi Arabien och Qatar skall tackla det på hemma plan?

Libanon och Syrien kan lyckas men vad skall de göra med alla dessa imamer som predikar självmords Jihad?

Så var det med propagandan från rebellernas sida om hur deras martyrer alltid tycks dö med ett leende.

Jag kommer göra en väldigt kortfattad och summerande analys till varför jag tror att rebellerna kommer vinna detta kriget men att det kommer ta sin tid, samt förklara hur situationen i dess helhet ser ut idag i Syrien.

Detta kommer vara det sista konstruktiva inlägget från min sida på detta forumet (ända anledning till att jag skrev här de senaste dagarna var för att svara på Ola Schuberts nonsens). Tilltalar han mig personligt igen kommer jag svara på vad han skriver men kommer inte skriva angående kriget i sig längre.

Jag kommer dela upp detta först i några inledningspunkter eftersom folk bör kunna grunderna först innan man börjar göra lite större analyser. Därefter kommer jag förklara varför Assad idag inte har en chans att vinna utan kommer förlora och försöka förklara situationen i dess helhet.

Så jag vill börja med att påpeka vissa saker.


1. Detta kriget är ett riktigt krig. Med riktigt krig menar jag ett krig där båda sidorna krigar tills dess antingen den ena sidan vinner, eller båda sidorna inser att oavsett hur länge till de krigar så kommer situationen militärt aldrig förändras, således uppstår ett militärt stillestånd och till följd av stilleståndet så accepterar båda sidorna att ett fredsavtal är det enda möjliga. Ett exempel på detta är det religiösa protestant/katolik kriget i Europa där båda sidorna insåg att ingen sida kunde vinna och att det rådde stillestånd och efter många år av krig bestämde man sig för fred.

Helt enkelt eftersom ingen kunde vinna på grund av stilleståndet.

I sådana krig mobiliserar båda sidorna och gör exakt allting de förmår för att vinna kriget. Tyskarna kallade detta totalkrig under Andra Världskriget, jag hade simpelt kallat det för vanligt historiskt krig.

Det finns också andra sorters krig. Inte alla är "riktiga" krig.

Det finns krig som jag kallar politiska krig. Det vill säga båda sidor krigar, inte för att annihilera fienden men för att uppnå vissa politiska mål. Ett exempel på sådant krig är Israels krig mot Hezbollah 2006 där judarna hade som politiskt mål att säkra sin norra gräns mot attacker från Hezbollah framförallt. Hezbollah å andra sidan ville förhindra att Libanon ockuperas av Israel. Givetvis hade FN aldrig tillåtit i detta fallet att ett helt land invaderas utan krävde politisk lösning.

Detta var ett förhållandevis oblodigt krig med endast lite över 100 döda Israeliska soldater. Båda sidor gick via FN för att få ett politiskt avgörande där båda sidor fick vad de ville. Israelerna fick en säker nordlig gräns, eftersom Hezbollah genom avtalet inte längre fick vistas i gränsområdena och Hezbollah å sin sida fick en propagandaseger eftersom de kunde säga att de förhindrade att Libanon ockuperades av Israel (vilket givetvis aldrig var israelernas mål).

Nu för att summera denna punkten och poängen här.

Skillnaden på ett politiskt krig och ett riktigt krig är att politiska krig förs oftast under antingen en begränsad kort tid eller på ett lågintensivt sätt. Politiska krig löser sig aldrig på slagfältet utan på ett politiskt sätt. Riktiga krig kommer ENDAST lösas när den ena sidan inte längre har några människor kvar att kriga med eller båda sidor når ett militärt stillestånd och tvingas acceptera fred på grund av detta.

För att dra denna viktiga poängen till Syrien. I Syrien pågår ett riktigt krig. Ett totalkrig. Ingen politisk lösning kommer lösa detta, utan kriget kommer sluta när den ena sidan inte längre har några soldater kvar att kriga med.

Misstaget många här drar är att de tror att Assad vinner bara för att han stannar kvar i makten i flera år. Här är poängen! Sådana krig tar sin tid och folk måste inse detta! 2 år är faktiskt en väldigt kort tid med tanke på denna typen av krig.

Så, detta misstaget måste raderas ut när man diskuterar kriget för att få en korrekt bild och kunna göra en korrekt analys av kriget.

2. Maktförhållandena på marken.


Detta är också kopplat till den helt felaktiga bilden folk har av att det är en spektakulär sak att Assad lyckas överleva i flera år och att det faktum att kriget tar flera år talar för Assad. Det är inte bara krigets natur som gör att detta kriget tar tid, utan även maktförhållandena på marken. Glöm inte bort här att Syriens armé är en stor armé som räknas som en militär stormakt. Israel har sett Syriens armé som ett direkt hot mot dem eftersom det är en reguljär och förhållandevis stark armé. Glöm heller inte bort att det rör sig om 5500 stridsvagnar och flera hundra stridsflygplan som armén har. B

ara att förstöra dessa stridsvagnar tar flera år. Detta är å ena sidan. Å andra sidan har du rebellerna som startade från noll, utan någonting. De fick börja om från noll med att mobilisera, börja organisera sig, skaffa vapen och allt detta under en situation när armén hade fullständig kontroll och kunde göra vad den ville. Efter 2 år har vi nått ett stadie där det råder paritet mellan armén och rebellerna, det vill säga det råder en någorlunda jämn konventionell militär situation mellan båda sidorna.

Detta hade varit otänkbart för 2 år sedan. Om man har kunnat nå en jämn militär situation under loppet av 2 år, mot en armé som hade absolut kontroll 2 år tidigare, hur tror ni det kommer vara om 2 år? De som verkligen tror att man som rebell kan militärt vinna över en stormaktsarmé på något år är helt missledda. Dessutom ska man också komma ihåg att rebellerna inte ens var en enad armé tidigare, utan själständiga lokala grupper som krigade. Först nu börjar man ens likna en armé. Allt detta medan Assad haft en enad armé sedan upprorets början.


Med dessa saker i åtanke, ska jag nu börja förklara situationen i landet och varför Assad inte har en chans att vinna.

För att börja kort, ta en titt på denna kartan här.

http://www.ezilon.com/maps/images/asia/political-map-of-Syria.gif

Den visar hur Syrien ser ut kartmässigt. Provinserna är Deir Ezzor och Hasaka i öst, Raqqa, Aleppo och Idlib i norr, Hama och Homs centralt, Lattakia och Tartus vid kusten, Yttre Damaskus, Damaskus, Daraa, Quneitra och Suwayda i söder.

Under åren som gått så har den syriska armén blivit kraftigt försvagad. Många stridsvagnar har förstörts, många soldater dött (50 000 enligt många källor) och regeringen har tappat kontrollen över stora delar av landet, speciellt i norra Syrien och i Daraa provinsen i söder.

Vad som framförallt är intressant att notera är dock hur armén ser ut idag. Vi vet att många sunniter har defekterat eller bara lagt ner sina vapen och det är endast fanatiska pan-arabister och baathister som är sunni och som strider för armén. Dock är grunden idag i armén Allawiter och i mindre grad kristna och druzer samt utländska Shia legosoldater som används av armén.

Vi vet att nästan alla generaler som förklaras döda och som dödas kommer från Lattakia/Tartus. Så armén beror idag av Allawiterna, och detta får ses som fakta.

Jag kommer nu förklara hur situationen ser ut och varför rebellerna till slut kommer vinna och den syriska armén om några år kommer VILLKORSLÖST KAPITULERA.


1. Detta är som jag skrev tidigare ett totalkrig. Det kommer endast avslutas när den ena sidan inte längre har kvar några soldater att kriga med. Rebellerna förlitar sig på sunni medan regeringen på Allawiter, med det givna resultatet att regeringen kommer förlora.

Det är helt enkelt så att regeringen tvingas här använda sig av Lattakia och Tartus för att förstärka alla sina existerande fronter i landet, från norr till söder och till öster till väster.

Man använder sig av elitsoldater för att behålla kontrollen över strategiska områden samt koncentrationstaktiken (där man koncentrerar allt man har i ett område) för att kunna ta över områden som är av livsvikt för regeringen. Man tvingas använda dessa soldater från Lattakia och Tartus i Deir Ezzor i öster, till Aleppo i norr och till Daraa i söder.

Rebellerna å andra sidan, lider givetvis stora förluster också, men deras förluster är inte koncentrerade i ett enda område, utan är utspridda överallt i landet. Så varje liten ort, varje stad, har haft sina martyrer och döda. När detta sprids ut över hela landet så innebär det att varje liten ort kommer fortfarande ha kvar reserver att kriga med, regeringen å andra sidan kommer bara bli svagare och svagare då Lattakia och Tartus för varje månad som går försvagas. Vi kan jämföra detta med ett hjärta som slår.

Ju svagare hjärtat blir, desto svagare slår det och till slut dör hela kroppen. Lattakia och Tartus är hjärtat hos regeringen. Det är därifrån armén byggs upp i områden som Damaskus, Daraa och Aleppo. Och för varje månad, varje år som går försvagas Lattakia/Tartus och förstärkningarna dem skickar blir svagare och svagare.

Låt mig gå igenom exakt hur utspridda regeringen är så ni förstår allvaret här. Kom ihåg att det mesta av det som krigas på regeringens sida kommer från Lattakia/Tartus.

Vi börjar med Aleppo.

http://wikimapia.org/#lang=en&lat=35.957444&lon=37.250519&z=10&m=b

Som vi säkert vet så använder sig regeringen av en enda försörjningslinje till Aleppo som går från Hama och sen via Khanasir (som ni ser i sydöstra delen av kartan) och sen via Safira till Aleppos Internationella flygplats. Kom ihåg här att alla områden runt omkring är i rebellernas kontroll.

Vad som kallas Deir Hafir plain och Maskaneh plain är i rebellernas kontroll. Mount Hass är också i rebellernas kontroll, väster om Khanasir. Idlib plain, väster om Aleppo är också i rebellernas kontroll, Al bab och Manbij plain som ni ser norr om Dayr Hafir plain är också i rebellernas kontroll.

Det finns några små områden precis söder om Aleppo runt den lilla orten Tal-Sheghab som är i regeringens kontroll annars är hela området i rebellernas kontroll. Poängen här är att hela detta området är antingen i rebellernas kontroll (som det mesta är) eller en krigszon. Med andra ord, hela Aleppo är ett område som måste krigas ort för ort, hus för hus för regeringen. Till och med i staden Aleppo.

Vi tar och vrider kartan lite västerut nu mot Idlib.

http://wikimapia.org/#lang=en&lat=35.949106&lon=36.454010&z=10&m=b

Vad som kallas Mount Zawiya och Mount Arbaeen i södra Idlib är i rebellernas kontroll. Mount Simeon precis väster om Idlib, Idlib plain och hela området öster om staden Idlib, Al-Dana, Mount Barisha och Mount Dwela är samtliga i rebellernas kontroll. Området mellan Idlib och Lattaki är det också. Jabal al Akrad som ni ser i nordöstra Lattakia är i rebellernas kontroll.

Även i Idlib och norra Lattakia kan man säga detsamma som med Aleppo. Varje liten ort, varje by är en krigszon för regeringen.

Fortsätter vi söderut

http://wikimapia.org/#lang=en&lat=35.327451&lon=37.067871&z=10&m=b

Exakt samma sak här!

Till att börja med, området nordväst om Hama är en krigszon. Det som kallas Hama Plain är antingen under rebellkontroll eller krigszon. Detta gäller hela området norr och nordväst om Hama. Öster om Hama är det exakt samma sak.

Och även öster om Salamiya. Som exempel kan nämnas lilla orten Si´in nära vägen som går från Salamiya nordöst.

Det pågår dessutom en stor rebelloffensiv sydost om Salamiya.

Fortsätt söderut mot Homs

http://wikimapia.org/#lang=en&lat=34.775460&lon=37.135162&z=10&m=b

Rebellerna krigar här för att skaffa en landförbindelse från Hama till Homs. Mount al Belas och Mount al Shair som ni ser i den nordöstra delen av kartan är i rebellkontroll. Och området väster om dessa berg mot staden Homs är nu en krigszon. Området norr om Homs, såsom Rastan är i rebellkontroll, och även nordväst om Homs där det står Houla Plain är till stor del i rebellkontroll.

Jag fortsätter nästa inlägg för att sedan summera det hela.

Jag har visat att hela Aleppo, Idlib, norra Lattakia, Hama och området norr, nordväst och nordöst om Homs är en krigszon för regeringen där varje liten by och ort måste krigas över.

Vi fortsätter österut mot Syriska öknen.

http://wikimapia.org/#lang=en&lat=35.418153&lon=38.666382&z=9&m=b

Som vi vet sedan tidigare så är Raqqa, som vi finner norr i kartan är under rebellkontroll. Sukhnah som ligger i södra delen av kartan kontrolleras av regeringen men är en krigszon som växlar ägare ofta. Hela området norr om Sukhnah till Raqqa och sedan mot den turkiska gränsen är i rebellkontroll. Som ni ser rör det sig om ett massivt område.

Öster hittar ni Deir Ezzor som är till 70 % under rebellkontroll men där hela landsbygden norr, väster och söder är i rebellernas kontroll. Detta inkluderar Mayadin som ni finner sydöstra delen av kartan.

Den enda vägen in i Deir Ezzor västerifrån som regeringen kan använda är idag en krigszon hela vägen från Deir Ezzor till just Sukhnah. Mount Belas och Mount Shair som ni ser i kartan och som jag förklarade tidigare är i rebellkontroll. Så, som ni ser är hela området, norr om den gula vägen som går via Sukhnah till Deir Ezzor, under rebellkontroll. Det är ett massivt landområde och inkluderar förutom Raqqa, även Tawrah som ni ser väster om Raqqa, den så kallade "Lake Assad" och Maskeneh plain väster om Lake Assad. Det inkluderar hela området från Raqqa ner mot Deir Ezzor och hela området från Raqqa ner mot Sukhnah. Det inkluderar hela området öster om Salamiya. Detta är som ni ser ett massivt landområde.

http://wikimapia.org/#lang=en&lat=34.928727&lon=40.174255&z=9&m=b

Söder om Deir Ezzor mot iraks gräns är allting i rebellkontroll.

http://wikimapia.org/#lang=en&lat=36.626550&lon=40.880127&z=9&m=b

För att summera kort norra Syrien.

http://wikimapia.org/#lang=en&lat=35.759886&lon=38.270874&z=8&m=b

HELA området norr om Homs, hela vägen mot Aleppo och Azaz i norr är idag antingen rebellkontrollerat eller krigszon. Detta inkluderar massiva landområden i Raqqa, och södra Aleppo, och landsbygden i östra Hama och östra Homs, och syriska öknen samt Eufrat floddalen i öster och även Hasaka i nordöst. Det inkluderar Idlib och Norra Lattakia.

Vi går nu söder om Homs mot södra Syrien.

http://wikimapia.org/#lang=en&lat=34.313950&lon=37.198334&z=10&m=b

Mahin som ni ser i kartan har varit en krigszon och rebellerna är aktiva där. Även Mahin likt Sukhnah växlar ofta ägare, men det är en krigszon, likt hela Syrien idag. Öster om Mahin har du Qaryatayn och öster om Qaryatayn har du ett massivt obebott ökenområde.

Qara och Deir Attiya ser man väster om Mahin i kartan vid vägen som går från Damaskus mot Homs och dessa städer är i rebellernas kontroll nu, men även de brukar växla ägare. De är krigszon idag. Väster om dessa orter har du Qalamoun som rebellerna kontrollerar. Nordväst ser du Qusayr plain som regeringen kontrollerar men som de tvingas ända ha många soldater i för att inte området ska återerövras av rebellerna. Yabroud längst ner i söder är i rebellernas kontroll.

Så även hela detta området har blivit en krigszon.

http://wikimapia.org/#lang=en&lat=33.675211&lon=36.686096&z=10&m=b

Damaskus området.

Området nordöst om Damaskus är en krigszon med vissa områden som kontrollera av rebeller, andra av regeringen. Ruhhayba till exempel kontrolleras av rebellerna. Dumeir av regeringen. Men området är en krigszon.

Ghouta området i östra Damaskus är i rebellernas kontroll. Zabadani som ni ser norr om Damaskus är en krigszon, och de östra delarna av staden Damaskus såsom Jobar är det också. Darayya ser ni sydväst om Damaskus. Området i östra delen av kartan är obebott ökenområdet.

Sista delen av Syrien är Daraa.

http://wikimapia.org/#lang=en&lat=32.946454&lon=36.346893&z=10&m=b

Även Daraa och Quneitra är en krigszon. Lajat området som ni ser centralt är i rebellernas kontroll. Största delen av södra Daraa är i rebellernas kontroll, resten är en krigszon. Nawa, Inkhil och Tsil i centrala delen är antingen i rebellernas kontroll eller krigszon.

För att summera denna väldigt viktiga poängen här. HELA SYRIEN HAR IDAG BLIVIT EN KRIGSZON.

Varje lite ort utanför Tartus och vissa delar av Lattakia. Regeringen har således blivit TOTALT utspridda och tvingas använda sig av Allawiterna från Lattakia och Tartus överallt i landet då exakt hela Syrien utanför Tartus och delar av Lattakia blivit en krigszon, varav stora delar fallit utanför regeringens kontroll.

De KAN INTE vinna ett sådant krig.

Båda sidor lider stora förluster här, men Allawiterna tvingas skicka sina soldater från Lattakia och Tartus överallt i Syrien och koncentrerar sina förluster från dessa provinser. Rebellernas förluster å andra sidan är utspridda över hela Syrien, från Marat al Numaan till Idlib, till Aleppo, till Al-Bab och Manbij, till Raqqa och Deir Ezzor, till Damaskus, till Daraa, till Homs, Qusayr, Rastan, till Hama. Varje liten ort har delat sin börda och offrat sig.

Detta är en extremt stor skillnad från regeringen som tvingas använda sig av Lattakia och Tartus och använder sig av dessa två provinser överallt.

Dels har de inte reserverna att föra ett sådant "war of attrition". Dels är de kraftigt utspridda över hela Syriens yta. Och dessutom så är rebellerna starka överallt i landet då de har lokalt stöd. Till exempel har de mobiliserat i Deir Ezzor, Raqqa, Aleppo, Idlib, Hama, Homs, Damaskus och Daraa. Regeringen har endast Lattakia och Tartus som de tvingas använda överallt i landet.

I slutändan kommer rebellerna krossa regeringen då man har manskapet, man har reserverna, och regeringen är utspridda med ett begränsat urval av sina lojala Allawitiska soldater från Lattakia och Tartus.

Nu vet vi att Assad använder sig av Shia utlänningar då han just saknar manskap att kriga i ett sådant utspridd totalkrig. Dessa Shia kommer knappast vara åt hans hjälp, dels är det inte många utländska Shia som är villiga att dö för ingenting för Assad, dels är det endast en bekräftelse på att Assads tidigare starka armé försvagats till den grad att den blivit endast några självständiga miliser utspridda hit och dit.

Så, detta var min analys, jag tänkte göra det grundligt så att ni förstår detta. Jag kommer inte längre skriva här förutom om Ola Schubert tilltalar mig personligt men då kommer jag svara honom och inte för att aktivt skriva i denna tråden.

Jag hoppas jag gett en klar bild av kriget i Syrien, eftersom västerländsk media förmodligen är det värsta man kan följa om man vill få en korrekt och klar bild över någonting som händer i världen.

En bilbomb har dödat minst 15 personer väster om Damaskus i Syrien, rapporterar AFP. Explosionen skedde vid en busshållplats och fordonet med bomben i stod framför bussen.

http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/utrikes/article17915083.ab

Man blir gråtfärdig! Vad hade de som väntade på bussen gjort för att förtjäna detta.
Terroristerna förtjänar inget annat än döden, ingen borde få leva.

Att bara läsa dessa 3 rader säger allt om vilken analys det är. Att du ens har nerverna att påstå att rebellerna började med noll är bortom all rimlighet.

Redan där kan man utesluta från att det kommer vara en opartisk analys baserat på fakta och information. Du må ha rätt, men du är partisk, du skulle aldrig erkänna något som inte skulle gynna ditt ändamål. Simple as that..


En fråga; är rebellerna som starkast nu? Har dem varit starkare förut men sedan försvagats och därmed förlorat mark eller är det dem erövrat just nu varit det mesta dem erövrat?

Alltså, har dem någonsin haft t.ex. 60% av Syrien för att sedan tappa mark till 50%? Det är det jag menar med "som starkast nu" - har dem någonsin haft mer mark än dem har i dagsläget?