Hållbar livsstil - allvarligt talat?

Jag är tjej, 25 år, och kämpar ständigt med min vikt och tycker att detta är ett stort problem i mitt liv. Otroligt mycket tid, energi och tankekraft går åt till att tänka på mat och träning, planering, dåligt samvete, självförakt och bestraffning när jag misslyckas, osv, osv. Jag är oändligt trött på att fokusera så mycket på detta men så fort jag slutar fokusera på det så går jag upp 5 kg i vikt.

Jag vill hitta en hållbar livsstil som verkligen går att hålla livet ut och som gör att jag inte ständigt måste tänka på mat och vikt och träning dygnets alla vakna timmar.

Jag har provat det mesta, som att räkna kalorier, äta lchf och paleo, fasta och tränat mycket. Det som gett resultat har varit att stenhårt räkna kalorier och träna så mycket som möjligt, då har jag gått ner i vikt. Jag känner dock inte att livet är värt att leva om man ska behöva ha stenhård kontroll, alltid vara hungrig och träna all sin lediga tid. Jag är dock beredd att kompromissa, och inser att man inte får någonting gratis här i världen.

Jag tror inte att jag någonsin kommer klara av att helt avstå från kakor och godis och sånt. Jag tror aldrig att jag kommer att orka träna mer än tre gånger i veckan kontinuerligt och konsekvent. Jag tror aldrig att jag kommer att kunna begränsa min diet till lchf eller liknande under någon längre period. Fasta har jag dock inga problem med.

Ni människor som varit överviktiga men sedan gått ner och stannat på er idealvikt under flera års tid - hur ser er livsstil ut? Trivs ni med den? Hur länge har ni hållit vikten? Beskriv gärna er diet och träning. Är det så att man måste fokusera för resten av livet eller kommer man någonsin in i ett flow där man gör rätt utan större ansträngning? Vad skulle ni ge för råd till någon som mig?

Ta de här hur du vill, men jag kan "rekommendera" att ta amfetamin för viktminskning, i små doser.
Jag gick ner 20 kg på en 3-4 månadersperiod, ifrån 100 till 80.

Lycka till

[quote=Swollenmember]Ta de här hur du vill, men jag kan

Ibland hatar jag att det inte alltid går att citera från appen.
Skulle skriva att jag håller med om amfetamin, men ta det inte för mycket eller för ofta för det är väldigt lätt att fastna och sen gå ned sig.

Man blir ju mörkrädd när ts ber om livstilsråd och får tips om knark, bra jobbat grabbar.

Försök hitta en träningsform som du tycker är kul då kommer det bli kontinuerligt, du tränar oftare än 3 ggr i veckan och har råd att käka lite godis. Det är faktist en stor anledning varför jag springer som en jävla dåre att jag kan smälla i mig en massa skit utan att bli tjock .

Se till att inte stoppa i dig något innan du lägger dig.

Haha

Så många nya frågor det väcker... Hur stora doser? Så man blir hög? Var får man tag på det om man inte känner några knarklangare? Risk för att åka fast? Syns det på en att man tagit? Stämmer det att man inte känner hunger och blir energisk? Är detta verkligen en långsiktig lösning? Måste man fortsätta ta det för evigt? Vad ger det för kortsiktiga och långsiktiga konsekvenser på hälsan? Bygger man upp en resistens så man behöver öka doseringen för effekt?

Kan först nämna att jag vägde runt 100 kg när jag var 16. Gick ner till 75 genom att räkna kalorier och träna. Är 23 nu, och har lyckats hålla vikten på en bra nivå.

Såhär var det för mig: I början ville jag ha stenhård kontroll på kalorierna. Bestämde mig för att äta EXAKT 1800 kcal per dag, samt styrketräna (konditionsträningen har jag skippat, kalla det lathet om ni vill, fast jag cyklar mycket pga avsaknad av körkort). Visst gick jag ner, men kände att jag inte tyckte om att väga all mat jag åt hela tiden (ville inte vara beroende av matvåg).

Det första jag gjorde var att börja träna specifikt för styrkelyft, vilket gjorde att jag automatiskt fokuserade på progression i träningen. Större vikter + mer volym + mer arbetskapacitet = förmåga att förbränna mer kalorier i längden. Menar inte att fokus måste ligga på styrka, men försök att hitta nån sport du vill tävla i (måste inte vara på elitnivå), t.ex. triathlon, maraton, tennis etc... och försök att bli bättre och bättre på den. Allt eftersom du blir starkare, snabbare och mer uthållig så kommer det i längden leda till högre förbränning. Det viktigaste är att du gillar sporten. Vill du inte tävla så är det bästa du kan göra att sätta upp personliga mål för dig själv, i stil med: Jag vill springa en mil på x antal minuter.

Vad gäller kost så tycker jag du ska räkna kalorier, fast på ett lite lättare sätt. Det handlar inte om att vara exakt, utan att på ett ungefär kunna säga om man ligger på underskott/överskott. En fralla från lidl brukar jag räkna som 200 kcal. Vet jag om detta stämmer exakt? Väger jag frallan varje gång? Självklart inte, men det du kommer märka med tiden är att du lär dig uppskatta kalorier bättre och bättre. Det du kanske får vara mer noggrann med är extra feta saker, då lite fett kan göra stor skillnad (fett har 9 kalorier per gram).

När du väl nått den vikt du vill hålla dig på tycker jag du ska fortsätta träna, men lägg till mer och mer mat gradvis. Du ska INTE undvika mat du tycker är gott, se bara till att du inte äter för mycket.

Det finns bra hemsidor för kaloriräkning, såsom caloriecount.com. Det kan va jobbigt i början, men det blir lättare

Här har du problemet, du måste börja tro på dig själv!

Jo fast man har ju annat i livet också.. Jag bor på landet och har viss pendlingstid, jobbar heltid, sitter med i några föreningsdtytelser, har djur hemma och vill gärna hinna umgås med pojkvän, vänner och familj ibland också. Dygnet har ju tyvärr bara 24 timmar och nu på vintern är det dessutom bäcksvart när man kommer hem från jobbet, samt kallt och lerigt ute, så man får ju inte direkt lust att ge sig ut och springa (fast jag gillar också löpning egentligen).

Annars gillar jag dans, yoga, box-pass och liknande, och tycker styrketräning är jättetråkigt. Tre dans- och yogapass ger tyvärr inte så mycket extra kalorier att bränna Tips på andra roliga träninhsformer som ger mer mottages gärna!

De dagar jag inte tränar, eller har ett lugnt pass som yoga, brukar jag skippa lunchen och gå en timme istället. Jag har äntligen fått höj- och sänkbart skrivbord nu och tänker försöka stå upp hela dagarna från och med nu. Jag hoppas det kan göra viss skillnad.. Många bäckar små.

Tack för ett jättebra svar! Att börja träna någonting för att verkligen bli bättre känns faktiskt som någonting jag skulle kunna göra... Nu så går jag bara på gymmets olika pass, och de är ju oftast likadana och när man lärt sig dem så är det inte mycket som kan bli direkt bättre. Jag ska fundera på något som skulle kännas roligt. Löpning eller dans hade varit riktigt kul att bli bättre på.

När det gäller kaloriräkning så har jag också lärt mig rätt bra hur mycket saker innehåller och jag tänker mig alltid för och räknar kalorier varje vardag. Men sen är det disciplinen och motivationen som släpper, på kvällen när jag kommer hem och pojkvännen lagat en underbart kaloririk måltid eller på söndagen då mamma kommer med nybakade bullar, eller när jag haft en skitdag och inte pallar och är trött och arg och ledsen och "måste" ha choklad. De dagarna tror jag alltid kommer finnas..

Sen är vi ju alla olika, men när jag räknar kalorier försöker jag hålla mig under 1100 om dagen och det blir jag sällan mätt på, utan är ofta trött och orkeslös och nedstämd. Enligt kaloriuträknibgar osv "ska" jag äta 1500 kalorier om dagen för att hålla vikten..

Men jag antar att det är helheten som räknas och att det kan vara ok att äta 2000 kalorier en dag om man äter 1000 kalorier fem andra dagar..

Att man skulle bli fet av att äta innan man går och lägger sig är en myt.

TS alla gillar inte att räkna kalorier och du verkar vara en av dem. Ät bra mat som tex kött, grönsaker och potatis. Gå lite efter mättnadskänslor och hur kroppen känns efter du har ätit. Om du har fyllt ditt dagsbehov med både micros och macros kan du fylla ut med godis eller diverse saker.