Citat:
Ursprungligen postat av
zorceus
Jag såg en debatt på SVT Forum för en tid sedan där just väljarundersökningar diskuterades, tittade med ett halvt öga då jag jobbade samtidigt så siffrorna etsades inte fast på exakta nivåer. Men där hänvisade en representant från ett undersökningsföretag till en undersökning av SOM-institutet(tror jag det var) som visade på att gruppen osäkra inte alls utgjordes av soffliggare, vilket annars är lätt att anta. Soffliggarna väljer snarare att inte delta alls i undersökningar, och räknas som bortfall i statistiken.
Istället visade undersökningen att i gruppen osäkra röstade över 90% i förra riksdagsvalet och samma andel avsåg att rösta i nästa val. Deras osäkerhet låg inte heller i vilket block de skulle rösta, utan främst på vilket parti inom blocket som skulle väljas. Fördelningen av rösterna mellan blocken och SD låg på nivåerna 70% alliansen, 20% rödgröna och 10% genuint osäkra om vilken sida de befann sig på.
Skulle dessa siffror vägas in i t.ex. dagens opinionsundersökning från United Minds skulle alliansen få 43,86%, rödgröna 43,75% och SD få 9,4%. De genuint osäkra utgör 1,17% av rösterna givet dessa siffror, så det är verkligen jämnt inför kommande höst.
Nu viktar ju de flesta opinionsundersökningar på andra faktorer som föregående val och andra dolda faktorer, så att utgå från en specifik undersökning såsom United Minds och därifrån dra några långtgående slutsatser är förstås fel. Men det är viktigt att inse att det är betydligt jämnare inför kommande val än vad opinionsundersökningarna ger intryck av.
/Edit: SVT Forum, inte SVT24
Magkänslan är just att det är en stor grupp alliansväljare som är osäkra på om de skall rösta på alliansen igen - rent objektivt så har alliansen varit väldigt passiv och trampat vatten under den andra mandatperioden - så det är inte så konstigt.
Vi ser problemen med bostadsbrist, massinvandringens följder - även om man inte är emot invandring så kan ingen säga att den fungerar väl, olyckliga och taffliga skötta privatiseringar och entreprenörsuppdrag i den offentliga sektorn, nedlagt försvar och saktfärdighet i förändringar av bygg och planlag, skattelagstiftning m.m.
Osäkerheten är förstås lika stor om en S ledd skattehöjarregering kan adressera dessa allvarliga problem bättre.
En rad strukturella problem är oadresserade pga att det är en minoritetsregering som inte har haft modet eller handlingskraften att söka blocköverskridande överenskommelser.
Och när man sökt det så är det med Mp vilket retar upp många borgerliga väljare.
Sd är bara en variabel, S mittensväng en annan - lika mycket ligger sannolikt hos alliansen själv vad gäller bristande handlingskraft.
Givet hur isolerade V är och hur mittenväljare resonerar så är S mittenutspel helt riktigt.
eftersom alliansen blöder till både Sd och vi ser så många osäkra väljare som tidigare röstat på alliansen så ligger sossarnas enda chans i att erövra dessa mittenväljare från Alliansen
Det gör man inte genom att urskillningslöst ta med V i regeringen utan signalerar till V och vänsterflygeln inom S förtvivlan att man söker en blocköverskridande mittenregering.
Rätt ofarligt givet att vänsterfalangen inom S har ingenstans att ta vägen annat än till V eller med gnisslande tänder stanna kvar hos S.
Ungefär samma situation som möter traditionellt borgerliga väljare som tvingas uthärda en normlös alliansregering - tills nu då Sd dyker upp och blir ett alternativ för både traditionella borgerliga väljare och gråsossar som fått nog av gramcvänsterns och den nyliberala globalistmaffians omvandling av folkhemmet.
Inte så konstigt att Alliansen går bananas.
Vid en ev valförlust för alliansen samtidigt som S+Mp är det största minoritetsblocket så är förstås Reinfeldt, Lööfs, och Björklunds ord betydelselösa - de ersätts av andra och partierna måste välja väg framåt.
S vill gärna bryta alliansens enighet och isolera M - Fp och C med sina nya partiledningar börjar förstås med ett blankt papper och varför skulle de inte samarbeta med S om det ger dem inflytande?
Ute i Europa så dör S sakta sotdöden och närmar sig 25% väljarstöd eller lägre i de flesta länder där för övrigt nationellt sinnade partier etablerat sig som en så stor maktfaktor att de numera direkt eller indirekt påverkar all politik eller låser de alternativ som finns tillgängliga för de övriga partierna.
Sverige är självklart på väg mot en liknande situation - något senare och något långsammare - det tar tid att bryta ner S historiskt stora position och det konformistiska medieklimatet.
