Religion och Gud hade kunnat vara något fint... men är motsatsen.

Lite historia om mig själv och hur min syn på Gud och religioner ändrades, kan eventuellt vara relevant för kommande tankar.

Växte delvis upp i en religös omgivning. Min farfar var präst och farmor var också mycket religös, hon sjöng mycket i kyrkor och fixade och donade mycket med kyrkliga möten osv. Vid kristna högtider som tex jul och påsk hörde det till att bibeln skulle fram och läsas ur. Före maten var det alltid bordsbön, även om det inte var någon kristen högtid. När det var läggdags för mig och min syster kom de alltid in och bad en bön för oss. De passade mig och min syster ganska mycket när vi var mindre så många timmar i kyrkor har det blivit. Trots detta så "tvångsmatade" de aldrig sin religion till oss. Visst att bibelläsning och bordsböner osv kanske kan uppfattas som någon form utav "tvångsmatning" men så har iaf aldrig jag tolkat det. Att fira Jesus födelse utan att läsa om honom i bibeln var för dem något otänkbart, de var väl kanske mer som "den gamla skolan". För något mindre än ett år sedan blev jag nyfiken på om min far trodde på Gud (är idag mellan 27 och 35 år gammal). Det gjorde han, vilket jag blev rätt förvånad över. Min mor har lämnat svenska kyrkan. Ingen av dem har någonsin nämnt eller pratat om Gud, fören jag i vuxen ålder blev lite nyfiken och frågade dem.

Det var någon gång efter jag börjat i skola, kanske när jag gick i trean, fyran eller femman som mina tankar om Gud och religioner vände åt mer negativt håll. En av orsakerna och kanske den största var att jag märkte att folk pratade om Gud utanför hemmet eller kyrkan, ofta maniskt. Fram till dess hade jag lite naivt trott att Gud och tro var något av det mest personliga som fanns, för alla. Sakta men säkert började jag nästan avsky folk som trodde att Gud behövde just dem för att sprida hans "makt och härlighet", prat om sånt hörde hemma i kyrkor eller i sitt hem. Kyrkor såg jag som en sorts gemenskap där folk träffades och läste/lyssnade på lite text ur sin favoritbok för att sedan kanske umgås, dricka kaffe och bara ha det trevligt.

Senare i livet insåg jag hur mycket människor bakband sig själva i Guds namn, många gånger genom sinnessjuka saker. Inte ha sex före äktenskap eller mastubera tex. Kan man i Guds namn kontrollera sådana riktigt grundläggande saker så kan man garanterat kontrollera människor i mycket större utsträckning. Föregående exempel var långt ifrån det mest sinnessjuka men tog upp det eftersom man då lyckas i Guds namn kontrollera en mycket grundläggande instinkt. Vilket får mina tankar att komma in på hur stor roll rädsla har inom religioner. Många verkar älska Gud samtidigt som de är rädda för honom, hon, den, det. Man skall till himlen/paradiset till vilket pris som helst.

Ska jag vara ärlig saknar jag lite min naiva syn från barndomen om det hela. En grym låtsaskompis och det var för mig inte ens relevant om han, hon, den, det ens existerade. Det var en sån simpel och fin tanke bara... vilket i verkligheten i själva verket visade sig vara raka motsatsen. Oändligt många liv har gått till spillo i Guds namn.

Så vad tycker ni om min uppfattning? Ni troende, håller ni med om att det hade kunnat vara något fint men är motsatsen? Tror ni att eran Gud verkligen behöver er för att sprida religionen, främst till Jehovas Vittnen kanske. Inser ni att religioner är mer som en industri, nästan som ett pyramidspel? I det stora hela är ju inte religion något gott, det för mer ondska än godhet med sig. Är jag ute och cyklar?

Att forsoka hitta losningar genom att kolla upp i himmelen gar inte. Man maste kolla inom sig sjalv. Kristendom ar inte helt fel dock, har fatt en hel del saker ratt som att t ex visa medkansla behandla andra med respekt och liknande!

Nej, du är inte ute och cycklar. Jag håller med dig en hel del.

Jag håller med dig och känner igen mig i din berättelse. Växte själv upp med en religiös släkt. Dock kan jag inte säga att jag saknar det naiva tänket som barn, tvärt om så är jag glad att jag på egen hand lyckades öppna ögonen och inse hur saker och ting egentligen var. Oavsett om livet blev lättare eller inte som resultat.

Så länge man blir glad av sin tro och inte aktivt försöker pracka på folk sin tro, så ser jag inga problem med det hela.

'Gud' borde väl vara kapabell till att sprida sitt budkap själv.

8-bit

Jag ser det som att jag respekterar din upplevelse och ditt val.

Jag som gjort en motsatt resa än vad du gjort, dvs från icke-tro till tro resonerar kanske därför inte riktigt på samma sätt som du gjort, förutom att vi då må ha gemensamt att vi är nöjda ditt vi hittat fram.

Nej, Allah (swt) behöver verkligen inte mig för att sprida Islam, det sprider sig alldeles själv pga av människors nyfikenhet och sökande.

Ja du är ute och cyklar om du anser att religion per se skulle föra med sig mer ondska än godhet. Religionens första attribut är inte att ställa gott och ont mot varandra, utan det är en önskan om att leva sitt liv i enlighet med den tro man har och då talar vi om en personlig andlig resa och ett mål.

Ursäkta en okunnig men står det inte i koranen att det är en plikt att sprida ordet? Och att otrogna ska omvändas?

Det står i Koranen om en del historiska slag som utkämpades (orsaken till upprinnelsen av dessa var olika) och där omtalas bl.a. det som du nämner, det var mandat som gavs till Islams profet (fvmh). Det är kanske det du syftar till och helt sonika pålägger muslimer rent generellt?

Vad en muslim idag kan göra är att agera som en god muslim ska göra. Det är 'att sprida ordet' om du så vill, dvs leva som man lär. Men det handlar däremot inte om att knacka dörr eller dela ut reklamblad eller sätta upp reklamskyltar i t-banan som exempelvis Svenska kyrkan gör.

Det är det han gör, via människors munnar.

1. i Kärlek finns ingen rädsla !

2 Man kan inte älska Gud och samtidigt vara rädd för Gud.

3 Synd att du upplever Jesus som grym !

4 " eran Gud ". Finns inte !

5 Kristendomen är ingen religion !

6. Det är ingen industi eller pyramidspel.

7 du är helt ute och cyklar. ( kan vara fläckvis halt, lövhalka )

Respekt är viktigt, även om det ibland kan vara svårt. Ditt val respekterar jag samtidigt som jag inte kan förstå det.

Tyvärr finns det alldeles för många och för stora grupperingar inom religioner som allt för ofta saknar all form utav respekt gentemot varandra. Kristendomens katoliker, ortodoxa och protestanter, islams sunni och shia, judendomens ortodoxa och konservativa, hinduismen och buddismen med mera. Överallt finns det väldigt stora problem som är resultatet ifrån just religioner, vilket historiskt sett inte verkar gå att undvika. Alla tycker att religionen man tillhör är den rätta samt har rätt budskap. Budskapen hamnar i bakgrunden samtidigt som mänskligheten ständigt plågas utav krig om tex vem det var som framförde dem eller vems tro som är den enda rätta.


Trean förstår jag inte. Jag har aldrig sagt att jag upplever Jesus som grym. Är det "en grym låtsaskompis och det var för mig inte ens relevant om han, hon, den, det ens existerade." du fick det ifrån? Jesus var en man och det var min naiva syn på Gud från barndomen jag skrev om. Men vi leker med tanken att jag tycker Jesus är grym, varför är det synd? Femman är ett ganska intressant påstående, kan du utveckla? Är du troende? Vilken religion i så fall? Lite svårt att ta dig seriöst.

Folk som tar sin "heliga skrift" alldeles för bokstavligt är troligtvis majoriteten av dem som skapar problemen.