Citat:
Ursprungligen postat av
ttsp
Bara för att man inte är mesig och utan övertygelse, betyder inte att man inte är ödmjuk.
(oj många negationer, med andra ord: Bara för att man inte är mesig och utan övertygelse betyder inte att man är stolt och omedgörlig).
Jesus hade starka åsikter, som retade upp hela etablissemanget och som slutade i döden på grund av människornas hat, betyder det att Jesus inte var ödmjuk?
Angående personliga styrkor, eller vad vi nu ska kalla det.
Anser ni att alla personer har samma förutsättningar för predikande?. Jag har ändå fått för mig att Jehovas vittnen är en karriar-religion, och kräver en speciell typ av person.
Alla människor vågar inte stå upp och tala inför folk, att ta ställning och kanske ofta stöta på konflikter. Detta måste vara mycket stressigt. Mose var ingen talare (har jag för mig?) och ville helst inte tala inför folket.
Personer som inte har de psykiska förutsättningarna, hur klarar de sig i denna organisation?
En av de viktigaste frågorna, är ju trots allt predikandet. Det är grunden till hela religionen. Det räcker inte med att gå på möten och få "andlig näring", utan man måste utsätta sig , som för vissa människor skulle innebära ren och skär skräck.
Kan ni själv se negativt på vissa frågor inom Jehovas vittnen? Uteslutningar, att man kan döpas vid alldeles för ung ålder (med tanke på de MYCKET hårda konsekvenserna).
Kan ni se de personliga tragedier som detta kan medföra? Jag har sett det inom släkten själv, och har fått en avsmak av vissa personers beteende. (Jesus hade aldrig betett sig så, är min uppfattning)
Det är just det "rädda" beteendet jag avskyr. Vissa vittnen träffar uteslutna släktingar (Jag vet detta personligen) Vissa tittar inte ens åt sina egna döttrar eller söner.
Kan man ha en personlig hållning till en uteslutning? För jag tvivlar på att äldstebröderna vet alla de som träffar nära och kära. Som så bör, om det inte finns något riktigt hot, mot deras egna tro.
Sorry om det blev lite fumligt inlägg.