Intressant stycke ur en artikel i Washington Post:
Citat:
The formal titles adopted by both al-Qaeda groups include the Arabic term for greater Syria — al-Sham — that radical Islamists use to link their movement to the ancient Islamic caliphate that ruled a vast swath of the Middle East, with Damascus as its capital. The use of the term, the jihadists say, evokes an image of a future Middle East in which present-day boundaries and governments have been replaced by a single Islamic state, encompassing the territories of Syria, Lebanon, Iraq, Jordan and Israel.
Låt mig först börja med att säga att jag inte är något ISIS eller Nusra-fan. Men just det ovannämnda citatet visar på den utbredda viljan bland Araber till någon form av union sinsemellan. Sedan tidigare har det gjorts en separation mellan "kalifatism" och pan-Arabism. Och självfallet finns det djupa skillnader. Jag vill nedan åskådliggöra vissa gemensamma frågeställningar dessa rörelser utgår ifrån, men som de använder olika verktyg för att lösa. Det ena teologiskt, det andra sekulärt.
Ovannämnda citat vilar på följande grundpremisser och behov:
- Arabers syn på politiska gränser inom Arabvärlden som illegitima
- Arabers syn på balkanisering av Mellanöstern som något negativt
- Arabers syn på gränser som något som strider mot människans "nomadiska" natur
- Arabers uppfattning att utveckling av avancerad teknologi behöver omfattande resurser och en bred befolkningsbas, som bara kan uppnås genom en omfattande union
Inbördeskriget, en kamp mellan idéer
Inbördeskriget i Syrien har redan genomgått en ideologisk metamorfos. Från början var kriget mellan en repressiv regim och avhoppade soldater av en politisk natur. Är det rätt av en regim att beskjuta demonstranter? Har folk i Syrien rätt till liv? Ska folket kunna utöva inflytande över politiken? Dessa frågeställningar dominerade den dåvarande oppositionen.
I och med Nusra och ISIS inträde så skiftade kriget till en mer djupgående filosofisk natur. Denna handlade inte om hur staten sköttes, utan om dess grundläggande natur. Ska politiska beslut baseras på folkvalda representanter eller på de lagar som gud har avslöjat för oss? Ska staten vara representativ eller baserad på religiöst kunnande, alltså en teologisk teknokrati?
Ytterligare frågeställningar salafisterna introducerade var idén om gränser. Hur ska nationsgränser dras? Ska de istället baseras på religiös tillhörighet? Är gränser ens legitima? Är det rätt att det finns en geografisk gräns mellan en Arab i Irak och en i Syrien? Det är här en pan-Arabist som mig börjar få intresse. Pan-Arabismen är ju förstås fientlig till absoluta och starka gränser inom Arabvärlden.
Kan inbördeskriget väcka en regional gränskonflikt?
Jag har ingen ordnad bild av salafisternas ståndpunkter angående gränser. Men om jag fick spekulera skulle jag lägga fram följande åsikter som representativa:
- Gränser är fel då gud inte nämnt något om gränser. Dessa skapas av imperfekta och dödliga människor, inte gud.
- Vi är alla muslimer och vi kan därför leva tillsammans
- Gränser försvagar den muslimska nationen Ummah. De har en balkaniserande effekt, dvs. de skapar konkurrens om resurser och konflikter
- Gränser omöjliggör för ett gemensamt försvar av muslimer från yttre hot
- Gränserna är ett påhitt från européer
- För bildandet av en konkurrenskraftig Arabisk nation, så måste vi utnyttja hela det Arabiska folkets potential och utnyttja den synergiska effekten av att flera hundra miljoner Araber går i samma rikting
Som sagt, den syriska konflikten skiftar ständigt skepnad. Kom ihåg vad Heraclitus skrev:
Citat:
"Everything changes and nothing remains still ... and ... you cannot step twice into the same stream"
Konfliktens ideologiska och politiska frågeställningar har breddats till att inkludera en kamp om gränser. Detta innebär att omkringliggande länder kommer blandas in ännu mer då salafisterna förmodligen har en liknande geopolitisk uppfattning som Antun Saadeh och syriska nationalsocialistiska partiet:
Citat:
In his book, Saadeh formulated his belief in the existence of a Syrian nation in a homeland defined as embracing all historic Syria extended to the Suez Canal in the south, and that includes modern Syria, Palestine, Lebanon, Jordan, Iraq, and Kuwait.
Jag har hela tiden sagt att detta inbördeskrig kommer vara en konflikternas moder. Vi kommer förmodligen se flera konflikter i framtiden som genereras utifrån denna. Dessa framtida strider kommer handla om gränser.
Islamisterna har sin teologiska uppfattning som är fientlig till gränser. Vi kanske kommer se mer sekulära rebeller inspireras av salafisterna och utveckla irredentistiska tendenser. Sen har vi självfallet de krympande vattenresurserna och bla. en miljon flyktingar i Libanon, som upprör den religiösa balansen i landet.
Som pan-Arabist vill jag avskaffa gränserna i Arabvärlden. Just dessa kan nu bli skälet till ytterligare förödelse .