Citat:
Ursprungligen postat av
flossie
jag var ganska säker på att man i sverige fick mildare straff om man visaxe ånger
Mycket förenklat kan sägas att all påföljdsbestämning består av två huvudsakliga moment:
straffmätning och val av påföljd. Detta gäller oberoende av åldern på den tilltalade.
Straffmätning innebär att man utifrån given skala (den så kallade straffskalan) försöker
ange ungefär hur mycket straff som ett brott förtjänar (i förhållande till andra brott). Det
centrala begreppet då man mäter ut straff är straffvärde, vilket utgör ett mått på hur mycket
bestraffning som någon förtjänar (till exempel att en stöld är ”värd” fyra månaders fängelse,
att en våldtäkt förtjänar fängelse i minst två år och så vidare). När man fastställer ett brotts
straffvärde jämför man det med andra likartade brott och försöker avgöra om det är ”mer”
eller ”mindre” straffvärt. Den bärande tanken bakom straffvärdesbedömningar är att lika
allvarliga brott ska bestraffas lika hårt och att brott som är mer straffvärda ska bestraffas
strängare än mindre allvarliga brott.
Man brukar säga att det ska råda proportionalitet mellan brottets allvar och påföljdens ingripandegrad. Det skulle betraktas som orättvist om till
exempel A skulle dömas hårdare för ett brott än B om de har begått exakt samma brott (eller
om B till och med begått ett brott som är allvarligare än A).
Vid sidan av att försöka gradera och rangordna brott efter hur stor skada som gärningsmannen har orsakat och hur stor skuld han visat, tar man i domstol även hänsyn till andra omständigheter av betydelse för att ett straff ska bli rättvist.
Till exempel kan man sänka straffet om den som ska dömas är gammal eller sjuk vid tillfället för domen.
Likaså kan man lindra straffet om det visar sig att någon visat uppriktig ånger efter det att ett brott förövats och till exempel försökt att minimera skadeverkningarna av gärningen.
Även det förhållandet att lagöverträdaren är ung är något som beaktas vid straffmätningen.
Trots att det inte påverkar straffvärdet, ska den tilltalades ålder – enligt en särskild bestäm
melse i brottsbalken (29 kap. 7 §) – beaktas särskilt då man fastställer straffet längd. Detta
innebär regelmässigt att man sänker straffet schablonmässigt för alla som inte fyllt 21 vid
tiden för brottets förövande; hur stor lindring som medges beror på hur gammal/ung som
den tilltalade var då brottet förövades
Det räcker alltså inte med att sitta och grina, utan med s.k "uppriktig ånger" syftar man på att man försökt på diverse sätt att minimera sitt brotts skadeverkningar, det är alltså inte tal om någon efterhandskonstruktion där man sitter i rätten och bölar över ett planerat rån.