Citat:
Ursprungligen postat av
Ella-Pella
Det finns fortfarande många röster att hämta bland kvinnorna. Jag hoppas att SD hinner nå ut med sin stärkta kvinnoprofil innan valet. Jag hade önskat att Julia Kronelid och övriga kvinnor gick ut med budskap liknande:
"Jag gick in i politiken för att jag är orolig för mina barns skull. Jag offrar mycket för att vara med i SD, men skulle inte kunna se mina barn i ögonen om jag inte gjorde allt som jag kan för att stoppa pågående samhällsutveckling. Vi bygger in mycket konflikter som skapar ett farligt samhälle, det ser vi redan allt för många tecken på. SD för barnens skull!"
Logik och fakta biter sällan på en kvinna, även SD måste köra med känsloargument. Julia Kronelid är väl dessutom nybliven mamma..?
Jag håller med. SD måste ta fram känsloargumenten för att nå fram till den (stora) grupp väljare som är känslomässigt indoktrinerade och faktiskt agerar mot sitt eget och sina barns intressen. Fakta och saklighet har sin plats och ska alltid utgöra fundamentet, men att inte ha använda känslorepertoaren effektivt är tjänstefel.
I allmänhet har jag märkt att de högljuddaste godhetsapostlarna gärna kortsluts om man själv ställer sig i en predikstol som är ännu högre än deras. Om man anklagar deras bevekelsegrunder på ett moraliskt plan, istället för att försvara de egna ståndpunkterna. I allra bästa fall kan man tänka sig att en PK-it som ställs inför det FAKTUM att barn dör av parasitsjukdomar i Nepal för att svenska skattepengar istället går till Bert Karlssons lyxhärbärgerande av unga män från Afghanistan, ser ljuset och omvänds. Att den ser galenskapen och ändrar syn.
Nästan lika värdefullt är dock det vanligaste resultatet: De TYSTNAR. När frågan ställs om varför det lilla svenska folket inte är skyddsvärt på samma sätt som alla andra omhuldade etniciteter, varför vi saknar existensberättigande på lika villkor - så saknas svar och ingångar om "övermänniskoideal" och "herrefolk". Om perspektivet är det svenska folkets litenhet och sårbarhet istället för förträfflighet så tystnar PK, då har dess känsloretoriska grundtes riktats mot det självt.
Man kan alltså fnysa manligt åt "Hibo" - men då är man ingen vinnare. Istället ska man anföra "Tengku" som vek sidenrosor till sin mamma innan han dog av smittat vatten i sin bergsby i Nepal. Man ska berätta konkret om lidandet hos Lena som våldtogs, Rune som rånades i hemmet, Jocke som rånades och misshandlades.
Man ska lära sig hur en slipsten dras, helt enkelt. Ett matnyttigt exempel är Fridolin som nyligen i en debatt mot SD:s syn på abort anförde ett hypervässat, stålhårt känsloargument:
"Kvinnor DÖR av er politik när de gör illegala aborter. Kvinnor DÖR."
Varför ska Maria Ferm då inte få höra att barn DÖR i Indien just nu av undernäring som vi kunde avhjälpa med effektivare skötsel av alla de miljarder som svenska skattebetalare skiljs från av sina förtroendevalda i godhetens namn? Att barn DÖR på grund av Maria Ferms politik?