Citat:
Ursprungligen postat av
Cinnabar
Trams. Journalister, poliser, alla som behöver fuppen i sin yrkesutövning, forskare med mera har tillgång till den. Finns ingen diktaturvarning bakom det resonemanget. Jag tycker att tillgången kan stoppa där, eller så behövs mer sekretess. Det kan inte vara meningen att lille Bosse 15 år, som hänger här olovandes, ska kunna ladda ned fuppen, så enkelt, om jag nu ska dra en annan extrem.
Jag tycker att vanligt folk inte ska grotta i sådant här, med utbildning följer en viss förmåga att hantera sådant här material, inbillar jag mig. Man har moralen på rätt plats, samt stöd bland kollegor när man tittar igenom obehagligheter, och, den professionelles mantel/skydd. Här sitter kaffesörplare som inte kan låta bli att titta, sen kommer deras mardrömmar, samt felaktiga slutsatser eftersom de inte kan bedöma saken rätt, de saknar erfarenhet och kompetens att ta till sig materialet. Det blir bara sensationslystnad, som kommer att ge dem en smäll.
Förmodligen ett av de mer korkade inläggen som jag noterat i den här tråden, och att den självutnämnda "moralkakan" Cinnabar - språkröret som gör sig till tolk för resten av nationen, är postaren av detsamma förvånar ingen. Vad hindrar att den läskunniga delen av det kaffesörplande folket besitter tillräcklig förmåga att tillgodogöra sig det inte alltför komplicerade materialet i förevarande FUP ? Dessutom, det finns ingen legitim anledning att befintligt bildmaterial visande kroppsdelarna när dessa påträffades, eller av obduktionsfotografier, undanhålles allmänheten och censureras, i detta skick är Vatchareeya Bangsuan död och smärtfri. För dem som upprörts av händelsen att den inledningsvis försvunna VB återfunnits mördad och styckad, har tycka-synd-om-syndromet, reaktionerna när styckmordet blev allmänt känt, både inträtt och blåst över. Återstår då den rättsmedicinska, kliniska delen framställd bland annat i bildmaterial av intresse, vilket varken borde göra betraktaren sömnlös eller väcka anstöt. Att VB:s anhöriga och vänner med fördel kan avstå från att ta del av bildmaterialet är begripligt med den känslomässiga bindning till offret dessa har. Övriga befinner sig inte i den belägenheten, och, antar jag, uppfattar censur som svårbegripligt förmynderi.