Är framtiden bestämd redan?

Jag undrar bara vad ni tänker om filosofierna om att saker händer av en slump eller inte.

Jag tror inte att framtiden är bestämd, utan att filosofer som just filosoferar i ämnet har en ganska tjaskig vardag själva och tänker att det inte är de de är fel på, utan det redan bestämda livet.

Brukar själv tänka i banor som tex "Your life is your own to create". Annars, hur ska man ens förmå sig att se ev framtida möjligheter om man inte kan påverka dessa själv?

/DS

Ditt liv är bestämt i minsta detalj redan innan du är påtänkt och född. Du kan varken påverka det förflutna eller framtiden.

Man kan undra. Jag satt på bussen idag och tänkte på en människa då tycker denne plötsligt upp som om jag redan varit här förut om kan känna på mig saker.

Jag tror frågan är "felställd", åtminstone är det så jag kommit att se på saken.

Tidigare i mitt liv såg jag världen utanför - den objektiva verkligheten - som primär, men efter att ha funderat mycket över min tillvaro på senare år har jag kommit till insikt att det trots allt är den subjektiva verkligheten som är den grundläggande. Det är den enda verkligheten vi egentligen känner till. Därmed blir det i pratiken omöjligt att "ställa sig utanför sig själv" vilket är vad vi imaginärt gör när vi talar om en objektiv verklighet där ute.

För att anknyta till trådens ämne innebär detta alltså att den formen av determinism jag känner till bäst (som väl är inspirerad av naturvetenskapens upptäckter) - att universum fungerar som en enda stor maskin där allt är bestämt och går att förutsäga - inte är möjlig. Visserligen stötte denna på patrull i och med upptäckten av kvantfenomen, men för argumentationens skull kan vi bortse från detta. Anledningen är helt enkelt att det objektiva perspektiv naturvetenskapen förutsätter helt enkelt inte är möjligt egentligen.

Vi kan alltså inte veta om vi lever i ett deterministiskt universa, varken genom experiment eller argument. Frågan jag ställer mig då är istället; är det då meningsfullt för ett subjekt att ha en eller en annan åsikt i denna fråga? Personligen tycker jag inte det och jag har förlikat mig med tanke att universum antingen är, eller inte är, deterministiskt, men det kan jag inte veta någonting om. Det är som det är.

Tänkte introducera lite intressanta koncept, eller tankebanor snarare som är högst relevanta i det här ämnet.

Jag måste säga att jag håller med oddman84 i frågan. Utifrån ett deterministiskt perspektiv så är ju en händelse naturligt limiterad av närliggande variabler, t.ex. fysiska restriktioner. Du kan inte sitta i din lägenhet ena stunden och sen helt plötsligt inse att du på något sätt fysiskt transporterats ute i en skog någonstans i Ryssland. Du måste röra dig dit, det måste ske, du kan inte bara hamna vid destinationen så att säga.

På så sätt blev väl egentligen hela universum knutet till en viss om inte fullkomligt dikterad och förutbestämd utveckling.

Drar man vidare på det så kan man ju se allting som en krasst naturlig process, t.o.m. vårt medvetande och det faktum att du läser den här texten nu och allting som du förnimmer just nu bara sker och att det är, inte meningen, men bara precis så här det kunde ha varit. Oavsett vilket val du upplever att du fattar är i slutändan bara så det blev.

Tänk er detta som att själva upplevelsen av medvetenhet, känslor och tankar bara är den krasst fysiska processen som styr oss människor, dessa djur vi befinner oss i.

Soljuset som färdas genom kåda i en viss vinkel på ett träd värmer upp ett löv som gör att det uppstår en liten eld.

Människor tänker, planerar, upplever och känner och det är processen som gör att dessa inanimate/livlösa objekten som är vi rör sig och lever sina liv.

Magin ligger i det faktum att vi upplever att vi lever. Att vi finns på det sättet vi tror.


Vad har detta för implikationer för filosofi, religion och spiritualitet i allmänhet?
Vetenskap?

Nu är detta givetvis ingenting nytt, jag är några tusen år för sent. Sen är det koncept som blivit mer populära på senare tid.

Per definiton kan framtiden inte vara bestämd "redan", eftersom "redan" ju betyder nånting som hände tidigare, och då saknar tid effekt och mätbarhet.

Begreppet "slump" är komplett orelaterat till fenomenet tid.

Ja, detta är en riktig iakttagelse. Kanske kan den få en näst intill objektiv definition genom ljusets hastighet. För vi kan tänka oss att en "ljusbubbla" rör sig i alla rummets riktningar bort från dig med hastigheten c; härinom är din möjliga framtid. Att hoppa ut ur denna bubbla är inte möjligt (eller?), vår fria vilja till trots.

Ja, det är en märklig tankegång detta, nästan lite skrämmande. Och det kan förstås vara så som det egentligen är.

Inte minst verkar neurologin (och även vissa filosofer) vara inne på spåret att medvetandet i mångt och mycket är en efterhandskonstruktion, som lever i illusionen om att existera i nutid och innehavandet av en fri vilja. Problemet med detta är förstås att det är medvetanden som gör just denna analys. Man "äter upp sig själv" så att säga.

Framtiden är lika obestämd som den tid som har förflutit. Men är den mer obestämd än det förflutna? Det tvivlar jag på.

"Quantum physics might seem to undermine the idea that nature is governed by laws, but that is not the case. Instead it leads us to accept a new form of determinism: Given the state of a system at some time, the laws of nature determine the probabilities of various futures and pasts rather than determining the future and past with certainty. "
Stephen Hawking, The Grand Design

Det är inte bara obestämbarheten som existerar såväl i det förflutna som i framtiden, utan även iaktagelsen om att entropin tenderar att öka. Det finns ett vanligt missförstånd om att entropin endast skulle öka i framtiden, och minska bakåt i tiden, vilket är lika felaktig som att det förflutna skulle vara bestämt och framtiden obestämd.

"The fact that the past takes no definite form means that observations you make on a system in the present affect its past."
Stephen Hawking, The Grand Design

Att göra observationer är givetvis här att växelverka med omgivningen. Men som Hawking säger påverkar inte detta bara vår framtid, utan även vårt förflutna.

Detta påstående går emot allt jag hittills läst så jag får be dig att förklara.

Brukar man inte säga att energin blir mer svåråtkomlig när vi till exempel förbränner något (och att oordningen därmed ökar)?

Jo, under förutsättningen att vi redan har en mycket låg entropi.

Exempel: du har två isbitar i ett glas vatten.

Jag frågar dig hur systemet troligast såg ut för tio minuter sedan. Du tittar på isbitarna, och tycker att det ser ut som om de har hunnit smälta rätt mycket. Du säger att isbitarna var större för tio minuter sedan.

Detta är extremt osannolikt. Att det skulle finnas två små isbitar i ett glas vatten är redan det osannolikt nog, att de skulle ha varit större tidigare vore rent otroligt.

Exemplet med isbitarna är hämtat från Brian Greene - The Fabric of the Cosmos. Det har en utförlig genomgång om hur de flesta fysiska teorier - inklusive termodynamiken - är symmetriska i tiden.
http://en.wikipedia.org/wiki/The_Fabric_of_the_Cosmos#Part_II:_Time_and_Experie nce

Jag tror att vi människor fastnar på koncept som framtiden och det förflutna. Du menar på att det förflutna är mer obestämt än framtiden?
Menar du då t.ex. för att det fattas information eftersom att det är ett stadie som inte längre finns, helt enkelt? Vi kan bara anta hur det såg ut baserat på den informationen som redan finns tillgänglig medan framtiden hela tiden "bygger upp till någonting", varje händelse härleds till någonting. En förfluten händelse kan väl inte härledas till en aktiv process.
Eller kanske kan den det, men rättare sagt så finns där ingen aktiv förfluten process utan bara en utveckling eller reaktion på det som skedde.

Nuet är den enda instansen av upplevelse och vi kan anta framtiden och vi kan minnas dåtiden. Men egentligen tror jag nog något i stil med att tiden "bara" är ytterligare en fysisk dimension och att hela konceptet med kontinuitet uttrycker sig som vi upplever tiden. Det är ytterligare en riktning, bara inte på det sättet vi kan förstå. Vi kan inte rita tiden.

Det här var lite egna tankar kring ämnet men jag skulle ljuga om jag sa att jag var lärd inom t.ex. kvantmekanik, vilket är högst relevant i frågan om tid.
Och kanske trasslar jag in mig i mina egna ord så här på morgonen men jag hoppas att det går att förstå vad jag försöker få fram