Stora tråden om Bert och Sune + andra litterära figurer av Anders och Sören

När jag såg att det var massa snack om både skådespelarna och författarna, tänkte jag skapa en tråd om Bert och Sune som handlar om själva böckerna.

Det här är inte en skvallertråd, utan en tråd där vi delar med oss av vilka böcker/kapitel av Anders och Sören vi gillade och varför (Tuva-Lisa och Emanuel är också välkomna).

Filmatiseringar, serietidningar och TV-serier (inte som skvaller) är självklart också välkommet, men det vore jättekul om böckerna för en gångs skull fick stå i centrum. De är ju ändå originalversionerna (OK att en del började i radio, men det är ändå samma varianter).

Som ni säkert vet pågår ju fortfarande Sune på någon slags flytande tidslinjer eller vad det heter sedan 1983-1984, medan Bert 2005 rebootats till någon slags mangavariant.

Minns att jag fick en låda av min morbror när jag fyllde 12 med alla Berts Dagbok-böcker. Älskar Berts Bravader.

Ja, det är den med badstranden (inte badbrudarna) på. Jag har den också (älskar ishockey-scenen när Bert tacklar in Lill-Erik i planket fast de är samma lag, + när de går runt i stugorna och sjunger julvisor med stulen Röda korset-bössa). + att Bert fastnar i brevlådan när han skickat dum avslutning till Emilia.

Jag kommer inte ihåg så värst mycket utav böckerna, men New York och tågluffandet genom Europa är ju ungdomskomedi i världsklass.

Han var ju i New York City två gånger (Berts vidare betraktelser, med en avstickare till Jamaica, och Bert babyface).

Förstod dock aldrig vitsen med att låta en sådan klassisk karaktär som Klimpen flytta från Öreskoga till Motala efter någon termin eller så. Men det är klart att ingen visste hur klassisk karaktär han skulle bli då.

Åhh vad jag älskade Bert när jag var liten. Min favorit var nog den när de tågluffade genom Europa. Jag kom ihåg att jag tyckte att Bert var lite mobbad som inte hade förlorat sin oskuld när han slutade högstadiet. Nu sitter man ju dock själv som en 20-årig oskuld hehe

Man kan nog faktiskt säga att det var tack vare Bert som jag började läsa frivilligt.

Av Bert gillade jag bäst hela "Berts betraktelser"-trilogin, bestående av "Berts första betraktelser", "Berts vidare betraktelser" och "Berts ytterligare betraktelser" (suveränt med ett avsnitt per dag, men det var ju först ett radioprogram). Som sagt gillade jag också "Berts bravader" mycket. Dessutom tycker jag om när författarna gick tillbaka i tiden några år senare och skildrade perioden mellan "Berts dagbok" och "Berts första betraktelser".

Åke var nästan roligast, när han försökte förgifta sin lillasyster Doris med diskmedelsdrinkar. Egentligen är varken Bert eller Sune själva superroliga, utan bara medelmåttiga.

Det är i stället en del av personerna runt omkring som gör det hela (eftersom många av dem är mer extrema pajaser eller så). Vissa, som Torleif, är dock ganska tråkiga. Han finns liksom endast med för att Klimpen skall kunna spola ner hans flöjt i toaletten för femtioelfte gången under samma temrin/läsår.