*** it-1 sid. 1171-1172 Jehova ***
Varför förekommer inte Guds namn i sin fullständiga form i någon av de tillgängliga gamla handskrifterna till de kristna grekiska skrifterna?
Det argument som man länge anförde var att de kristna bibelskribenterna använde den grekiska Septuaginta när de citerade från de hebreiska skrifterna och att de inte använde namnet Jehova, eftersom tetragrammet var ersatt med Kỵrios och Theọs i den översättningen. Men som det visades tidigare i artikeln håller inte det argumentet längre. De äldsta fragmenten av Septuaginta innehåller Guds namn i dess hebreiska form. Doktor P.*Kahle säger om detta: ”Vi vet nu att Bibelns grekiska text [Septuaginta], i den mån den skrevs av judar för judar, inte översätter det gudomliga namnet med kyrios, utan tetragrammet, skrivet med hebreiska eller grekiska bokstäver, bibehölls i sådana handskrifter. Det var de kristna som ersatte tetragrammet med kyrios när det gudomliga namnet skrivet med hebreiska bokstäver inte längre blev förstått.” (The Cairo Geniza, Oxford 1959, sid.*222) När skedde den här förändringen i de grekiska översättningarna av de hebreiska skrifterna?
Den skedde uppenbarligen under århundradena efter Jesu och hans apostlars död. I*Aquilas grekiska översättning från 100-talet v.t. förekommer fortfarande tetragrammet med hebreiska bokstäver. Omkring 245*v.t. framställde den lärde Origenes sin Hexapla, en utgåva av de inspirerade hebreiska skrifterna i sex spalter med 1)*den hebreiska och arameiska grundtexten, 2)*samma text skriven med grekiska bokstäver, 3)*Aquilas grekiska översättning, 4)*Symmachos grekiska översättning, 5)*Septuaginta och 6)*Theodotions grekiska översättning. Med stöd av de nu tillgängliga fragmenten av detta verk säger professor W.*G. Waddell: ”I*Origenes Hexapla, ... nämligen i de grekiska översättningarna av Aquila och Symmachos och i LXX [Septuaginta], representerades JHWH överallt av ΠΙΠΙ; i andra spalten i Hexapla var tetragrammet skrivet med hebreiska bokstäver.” (The Journal of Theological Studies, Oxford, årg.*XLV, 1944, sid.*158, 159) Andra menar att i den ursprungliga texten till Origenes Hexapla användes de hebreiska bokstäverna för tetragrammet i alla sex spalterna. Origenes själv sade i en kommentar till Psalm 2:2 att ”i de tillförlitligaste handskrifterna är NAMNET skrivet med hebreiska bokstäver, inte med nutida hebreiska bokstäver, utan med bokstäver av det äldsta slaget”. (Patrologia Graeca, Paris 1862, bd*XII, sp.*1104)
Så sent som på 300-talet säger Hieronymus, som utarbetade den latinska Vulgata, i sitt förord till Samuelsböckerna och Kungaböckerna: ”I*vissa grekiska böcker finner vi än i dag Guds namn, tetragrammet [dvs. יהוה], skrivet med gamla bokstäver.” I*ett brev skrivet i Rom år*384 säger Hieronymus: ”Det nionde [namnet på Gud] är tetragrammet, som de betraktade som [anekfnēton], dvs. osägbart, och som skrivs med dessa bokstäver: jod, he, vau, he. Vissa okunniga hade, på grund av bokstävernas likhet, för vana att läsa ΠΙΠΙ [de grekiska bokstäver som motsvarar de romerska bokstäverna PIPI] när de stötte på namnet i grekiska böcker.” (Papyrus Grecs Bibliques, F.*Dunand, Kairo 1966, sid.*47, not*4)
De så kallade ”kristna som ersatte tetragrammet med kyrios” i avskrifterna av Septuaginta var alltså inte Jesu första lärjungar. De som gjorde det var män som levde under senare århundraden, då det förutsagda avfallet hade utvecklats och hade fördärvat den rena kristna läran. (2Th 2:3; 1Ti 4:1)
Varför förekommer inte Guds namn i sin fullständiga form i någon av de tillgängliga gamla handskrifterna till de kristna grekiska skrifterna?
Det argument som man länge anförde var att de kristna bibelskribenterna använde den grekiska Septuaginta när de citerade från de hebreiska skrifterna och att de inte använde namnet Jehova, eftersom tetragrammet var ersatt med Kỵrios och Theọs i den översättningen. Men som det visades tidigare i artikeln håller inte det argumentet längre. De äldsta fragmenten av Septuaginta innehåller Guds namn i dess hebreiska form. Doktor P.*Kahle säger om detta: ”Vi vet nu att Bibelns grekiska text [Septuaginta], i den mån den skrevs av judar för judar, inte översätter det gudomliga namnet med kyrios, utan tetragrammet, skrivet med hebreiska eller grekiska bokstäver, bibehölls i sådana handskrifter. Det var de kristna som ersatte tetragrammet med kyrios när det gudomliga namnet skrivet med hebreiska bokstäver inte längre blev förstått.” (The Cairo Geniza, Oxford 1959, sid.*222) När skedde den här förändringen i de grekiska översättningarna av de hebreiska skrifterna?
Den skedde uppenbarligen under århundradena efter Jesu och hans apostlars död. I*Aquilas grekiska översättning från 100-talet v.t. förekommer fortfarande tetragrammet med hebreiska bokstäver. Omkring 245*v.t. framställde den lärde Origenes sin Hexapla, en utgåva av de inspirerade hebreiska skrifterna i sex spalter med 1)*den hebreiska och arameiska grundtexten, 2)*samma text skriven med grekiska bokstäver, 3)*Aquilas grekiska översättning, 4)*Symmachos grekiska översättning, 5)*Septuaginta och 6)*Theodotions grekiska översättning. Med stöd av de nu tillgängliga fragmenten av detta verk säger professor W.*G. Waddell: ”I*Origenes Hexapla, ... nämligen i de grekiska översättningarna av Aquila och Symmachos och i LXX [Septuaginta], representerades JHWH överallt av ΠΙΠΙ; i andra spalten i Hexapla var tetragrammet skrivet med hebreiska bokstäver.” (The Journal of Theological Studies, Oxford, årg.*XLV, 1944, sid.*158, 159) Andra menar att i den ursprungliga texten till Origenes Hexapla användes de hebreiska bokstäverna för tetragrammet i alla sex spalterna. Origenes själv sade i en kommentar till Psalm 2:2 att ”i de tillförlitligaste handskrifterna är NAMNET skrivet med hebreiska bokstäver, inte med nutida hebreiska bokstäver, utan med bokstäver av det äldsta slaget”. (Patrologia Graeca, Paris 1862, bd*XII, sp.*1104)
Så sent som på 300-talet säger Hieronymus, som utarbetade den latinska Vulgata, i sitt förord till Samuelsböckerna och Kungaböckerna: ”I*vissa grekiska böcker finner vi än i dag Guds namn, tetragrammet [dvs. יהוה], skrivet med gamla bokstäver.” I*ett brev skrivet i Rom år*384 säger Hieronymus: ”Det nionde [namnet på Gud] är tetragrammet, som de betraktade som [anekfnēton], dvs. osägbart, och som skrivs med dessa bokstäver: jod, he, vau, he. Vissa okunniga hade, på grund av bokstävernas likhet, för vana att läsa ΠΙΠΙ [de grekiska bokstäver som motsvarar de romerska bokstäverna PIPI] när de stötte på namnet i grekiska böcker.” (Papyrus Grecs Bibliques, F.*Dunand, Kairo 1966, sid.*47, not*4)
De så kallade ”kristna som ersatte tetragrammet med kyrios” i avskrifterna av Septuaginta var alltså inte Jesu första lärjungar. De som gjorde det var män som levde under senare århundraden, då det förutsagda avfallet hade utvecklats och hade fördärvat den rena kristna läran. (2Th 2:3; 1Ti 4:1)