Åtalet gäller misstänkts tjänstefel under perioden feb-juni 2009.
Åklagaren hävdar att läkaren har åsidosatt uppgiften som handlar om permissionsansökan samt permissionsförhandlingen i dåvarande länsrätten.
- Det påstås att läkaren ansökte om permission på ett sätt som stod i strid både med patientens vårdplan och riskbedömningen.
- Vidare påstås att läkaren vid den muntliga förhandlingen i länsrätten den 10 feb 2009 underlät att upplysa domstolen om angivna förhållanden.
- Den tredje punkten handlar om att att läkaren enligt åklagaren har underlåtit att "vidtaga åtgärder till undvikande av att patienten utövat sin rätt till permissioner i strid mot tillståndet till permissioner enligt länsrättens dom 2009-02-17."
I den skriftliga bevisningen har åklagaren tagit upp bland annat:
1. Händelseanalys till styrkande av att kännedomen om patientens lägenhetsinnehav inte "fick omedelbara konsekvenser när det gäller patientens frimåner trots att man uppenbarligen efter en tid måste ha bedömt tillgången till lägenheten som en risk".
2. Lex Maria anmälan till styrkande av att patientens tillgång till lägenheten "stått i strid med hans aktuella vårdplan".
3. Socialstyrelsens beslut 2010-09-06 till styrkande av att patienten i ett "halvårstid haft egen bostad utanför sjukhuset och fått permissioner dit i strid med aktuell vårdplan och riskbedömning."
4. Kopia av bostadskontrakt med uppsägning till styrkande av att patienten disponerat bostaden under tiden 2008-11-01 till och med 2009-05-31
5. Länsrättshandlingar, Ansökan om permission 09-02-03, länsrättens protokoll 090210 samt länsrättens dom 09-02-17 till styrkande av förutsättningarna för beviljande – och utövande – av permissionsrätten
6. Patientjournal särskilt from rubrikerna ”Ansvarig för vårdplanen” till och med ”Friförmåner” samt ”Riskbedömning” till och med ”Sammanfattning” till styrkande av att vårdplanen inte följts och att patienten på eget bevåg skaffat sig en egen lägenhet och att permissionerna utökats.
7. Utdrag ur förundersökningsprotokoll 2200-K12165-09; Permissionslista (fup s 220-224) till styrkande av att patienten, efter att han sagt upp sin bostadlägenhet som han ändå disponerade under uppsägningstiden tom 09-05-31, erhållit permissioner i stor omfattning
Men det verkar finnas olika uppfattningar om vilka läkare på kliniken som ansvarade för vad när det gäller permissionerna mm. Långbergs hävdar att han inte tjänstgjorde 2-22 april och fr o m maj säger han att han inte längre patientansvarig på avdelningen där pedofilen var intagen. Fr o m maj 2009 ska det ha varit en annan överläkare som hade ansvaret för den avdelningen.
Men en personalansvarig på kliniken hävdar att Långbergs formellt sett hade patientansvar ända till juni 2009.
Man kan i övrigt konstatera att Långbergs vägrar svara på många förhörsfrågor med hänvisning till "sekretess". Han vill inte ens svara på enkla frågor som handlar om t ex när Långbergs först fick kännedom om att patienten hade en lägenhet. Han vill inte heller kommentera Socialstyrelsens beslut (punkt 3 ovan) med hänvisning till denna "sekretess". Han hävdar att han skulle vara förhindrad av sekretesskäl att uppge för polisen när han själv, som patientansvarig läkare, fick kännedom om när patienten hade tillgång till en egen lägenhet.
Långbergs påstår att polisen uppmanar honom att begå brott när dom ställer frågor om t ex när Långbergs först fick kännedom om att patienten hade en egen lägenhet.
"Är det inte du som begår tjänstefel nu?", säger han till polisen som har bett Långbergs kommentera Socialstyrelsens beslut mm.
Även om nu Långbergs inte vill besvara frågorna om när han först fick kännedom om att patienten hade tillgång till en egen lägenhet så framgår det av protokollet från Länsrätten 2009-02-10.
"Kjell långbergs uppger att chefsöverläkaren vidhåller sin ansökan om fortsatt sluten rättspsykiatrisk vård samt permissioner enligt aktbilaga 1 och anför följande. Patienten har velat få ett eget boende men vårdteamet backade inte upp varvid han själv ordnat ett boende. Han brukar gå dit på egen hand ibland. Han brukar fungera bra i många sammanhang. Angående den sexuella avvikelsen så finns driften kvar vilket försvårar en eventuell utskrivning."
I Långbergs skrivelse till Länsrätten 2009-02-03, där han undertecknat med titeln "Chefsöverläkare", tillstyrker han fortsatta permissioner för patienten.
Citat:
"Om länsrätten beslutar om fortsatt vård, ansökes om förlängning av permissionstillstånden beviljade i mål nr 2314-08."
Aktuella permissioner var alltså:
- tio timmar i veckan till (anhöriga)
- tio timmar i månaden till en vän*
en ytterligare sextimmarspermission i veckan till (stad) och (ort), utöver den sextimmarspermission som beviljats av länsrätten i mål 1647-08
- tvåtimmarspermissioner för affärsbesök och motion övriga dagar när patienten inte nyttjar andra bevilja permissioner
* Vännen S var en annan känd pedofil som även han var intagen på rättspsyk i Sundsvall. Denna vän hade redan tillåtits hyra en lägenhet i samma område där den aktuella patienten H hyrde sin lägenhet fr o m november 2008.
Den 11 februari ska patienten ha beordrats säga upp lägenheten, enligt patientens uppgifter skedde detta dagen efter förhandlingen i Länsrätten den 10 feb. Han sade upp lägenheten några dagar senare. Problemet är alltså att han hade tillgång till lägenheten under hela uppsägningstiden. Eftersom han fick fortsätta att ha sina permissioner kunde han, enligt förundersökning, utsätta en femårig flicka för sexuella ofredanden ända fram till i slutet av maj.
Patienten uppger för polisen att för att han skulle hinna ta sig till lägenheten brukade han lifta med personal som åkte samma väg, då sparade han tid.
Citat:
"Så de skjutsade mig till lägenheten och så kunde jag åka buss hem eller ja hit då, till rättspsyk, så tjänade jag in lite tid där om jag nu ville vara i lägenheten."
Patienten uppger att han städade ur lägenheten i slutet av maj månad tillsammans med sina föräldrar. Enligt brottmålsdomen om
Grovt barnpornografibrott och
Sexuellt ofredande flyttade patienten över sina saker till vännen S (också patient på rättspsyk) lägenhet i samma område. Den femåriga flickan (kallade flicka A i tingsrättens dom 2010-09-21) som bodde i samma hus som patienten hjälpte till att flytta sakerna. Vid polisens husrannsakan den 4 juni 2009 hittades enligt dom 2010-09-21 barnpornografiskt material i S:s lägenhet tillhörande både patienten H och S.
Enligt permissionslistan hade patienten permission sina sex- och tiotimmarspermissioner enligt följande (två-timmarspermissionerna undantagna):
Tiden återges endast ungefärligen utifrån rambesluten om sex eller tio timmar:
2009-05-27, sex timmar (städade ur lägenhet, flicka A hjälpte till)
2009-05-24, tio timmar (städade ur lägenhet, flicka A hjälpte till)
2009-05-23, sex timmar
2009-05-22, sex timmar
2009-05-20, tio timmar
2009-05-17, tio timmar
2009-05-15, sex timmar
2009-05-08, sex timmar
2009-05-07, sex timmar
2009-05-03, tio timmar
2009-05-02, sex timmar
2009-05-01, sex timmar
2009-04-29, tio timmar
2009-04-25, tio timmar
2009-04-24, sex timmar
2009-04-22, sex timmar
2009-04-18, sex timmar
2009-04-17, sex timmar
2009-04-12, tio timmar
2009-04-11, sex timmar
2009-04-10, sex timmar
2009-04-05, sex timmar
2009-04-04, tio timmar
2009-04-03, sex timmar
2009-03-29, sex timmar
2009-03-28, tio timmar
2009-03-27, sex timmar
2009-03-22, sex timmar
2009-03-20, sex timmar
2009-03-15, sex timmar
2009-03-14, tio timmar
2009-03-13, sex timmar
2009-03-08, sex timmar
2009-03-07, tio timmar
2009-03-04, sex timmar
2009-02-28, tio timmar
2009-02-27, sex timmar
2009-02-27, tio timmar
2009-02-20, sex timmar
(2009-02-19, en timme 15 min, utgång med personal - uppsägning)
2009-02-14, tio timmar
2009-02-07, tio timmar
2009-02-06, sex timmar
Trots att flera i personalen inklusive den permissionsansökande patientansvarige läkaren kände till att patienten hade en lägenhet verkar inte kontrollen av patientens sex- och tio-timmarspermissioner ha fungerat. Läkaren uppger i förhör att han som patientansvarig läkare inte själv brukade följa upp permissionerna, utan att det fanns personal ute på golvet som hade hand om sådana frågor.
Man kan ju tycka att det är lite märkligt att den patientansvarige läkaren inte ens medger att man i den rollen har ett ytterst ansvar för att följa upp de permissioner läkaren själv har ansökt att patienten ska få.
Läkaren nekade alltså att besvara flera frågor under förhör, t ex frågan om när han först fick kännedom om att patienten hade skaffat en lägenhet. I en senare skrivelse inkommen till polismyndigheten 2013-05-30 skriver han att att han fick kännedom om denna lägenhet först under förhandlingen i Länsrätten 2013-02-10.
I skrivelsen kritiserar han polisen, åklagaren, medierna, sina kollegor och chefer.
Han uttrycker i vart fall ett visst mått av självkritik i samma skrivelse där han skriver
Citat:
"I och med att jag fick reda på förekomsten av lägenheten under förhandlingen, vidtog jag åtgärder snabbt, dvs dagen efter. Med efterklokhet borde åtgärderna ha varit starkare, dvs permanent indragning av permissioner.
Samtidigt skriver han också att
Citat:
"det har blivit en överdriven fokusering på förekomsten av en lägenhet. Är lägenheten en förutsättning för att patienten senare ska kunna begå brott? Kan han ha kunnat begå samma brott om han inte hade haft tillgång till sin lägenhet?"
Jag vet inte, men i en tidigare ansökning om permission har Långbergs förklarat för dåvarande länsrätten att patienten har begått sina brott i
enslighet, dvs att beviljas regelbundna permissioner för shopping i stadsmiljö bedömdes inte vara förenligt med någon ökad risk får brottsåterfall.
Den egna lägenheten bör väl betraktas som "enslighet".
