Är det bara jag som tycker att livet är för roligt för att kunna jobba heltid?

Något gör du bedrövligt fel om du sover 8h per natt och ändå upplever att du behöver den där timmen på soffan. Prova att direkt när du kommer hem byta om till träningskläder och ge dig ut och spring 30 min. De känns förbannat motigt men du kommer piggna till (kroppen behöver aktiveras), du kommer må bättre och på så vis också minska ditt sömnbehov nattetid en del.

Det är bullshit att man inte hinner med saker i livet, speciellt om man inte har familj.
Jag jobbar 4-6 h i veckan (morgonpass 2h per gång). Studerar heltid på KTH, tränar 6-9 pass i veckan, ett bra exempel är att jogga hem istället för att ta tunnelbanan/bilen då sparar man tid också, och engagerar mig i saker vid sidan av skolan. Det kräver en del planering och framförallt bra kost för att jag ska orka med de hela.

Efter att jag trappade upp mängden träning samtidigt som jag vart ännu mer petig med kosten, framförallt sett till att täcka upp behovet av mineraler och vitaminer ordentligt, minskade mitt sömnbehov. På vardagarna kommer jag ofta i säng 23-00 och går upp runt 06. På helgerna sover jag sällan längre än till 09 om jag lägger mig samma tid, oftast vaknar jag redan vid 07.

Men visst jag håller med dig, jag vill inte heller jobba bort mitt liv, men med lite planering och framförallt träning kommer du hinna med massor mer än du tror. Sluta ligg på soffan 3h varje dag helt enkelt!

Man ska jobba för att leva, inte leva för att jobba...

Det mesta arbete som utförs är helt jävla meningslöst.
Arbete ska inte bli ett självändamål...

Är det du gör verkligen meningsfullt?

Här är ett litet klipp som är värt att lyssna på;
http://www.youtube.com/watch?v=EO4Y0_nF5F4

Ditt egentliga problem är din inställning. Ja, livet är för roligt för att arbeta 100%, men samhället är inte skyldig dig detta. Har du dessutom pluggat och sölat runt till 30 så är det antagligen så att du, rent krasst samhällsekonomiskt, redan fått mer än du gett tillbaka.

Du borde se detta som motivation. Fråga dig själv hur du verkligen vill leva, och sen sätta upp en plan för att realisera detta. Om du värdesätter spontanitet och frihet, som att kunna åka ut och fiska mitt i veckan, så kanske du ska söka en roll där du är egenföretagare/underleverantör och själv kan styra över arbetstid? Eller gå ner i halvtid?

Jag tänker precis som du. Med det så har jag kommit till underfund med att jag skiter i allt annat folk och deras levnadssätt. Jag lever mitt liv hur jag vill, precis på samma sätt som jag väljer vilken musik jag vill lyssna på, som exempel.
Dock så tänker jag mer med en medvetenhet om döden. Alltså jag ser ingen poäng med att INTE leva som man själv vill när man ändå kommer dö en dag. Så länge ingen påverkas negativt av mitt levnadssätt, så ser jag inget fel med att göra vad man vill. Självklart kommer jag jobba, men då ska det vara inom något jag tycker är roligt och inte ta första bästa jobbet på Coop Konsum.

Mjo, ser inte fram emot utsikten att jobba 40 timmar (Förmodligen kommer man behöva jobba mer än det till och med), skaffa barn... familj... uppfostra dem... arbeta slita försörja och mata... täcka utgifter för sporter, datorer/konsoler och allt annat som de kommer vilja ha pga reklam... Underbart... gå i pension, få "tid" över... hoppas på barnbarn... bekymra sig över att pensionen inte räcker till... över att all tid man lagt ner på att arbeta inte räcker till din pension pga. nuvarande system... dö.

Tror jag lever lite halv kortsiktigt just nu och skjuter upp problem på framtiden... Skiter i vad folk och människor säger, lever tillräckligt enligt andra förväntningar så jag får mina bidrag/lån från csn så att jag överlever .

Välkommen till vuxenvärlden, slyngel. Det är beklämande att dina föräldrar och övriga vuxna i din omgivning inte förberett dig för det. Leva på bidrag hela livet kommer du ej att kunna göra och då står du bokstavligt talat med skägget i brevlådan.

Jag håller med dig TS. Det är det nog många som gör. Jag gillar mitt jobb men det blir ju inte så mycket kvar över till annat när man väl käkat frukost, pendlat till jobbet, gjort sina 9-10 timmar där, pendlat hem igen och slutligen lagat middag. Det är en jävla tur att man inte har barn.

Hade gärna jobbat heltid några månader i stöten. Typ ett halvår heltid och sedan varit ledig (obetalt) ett halvår.

Tycker det är vanligare o vanligare att folk jobbar kortare dagar. 75% ser jag flera som gör idag.

Gillar din inställning till livet. Du har så rätt.. Funkar det för dig ekonomiskt så helt klart. kör på det!
Man har ett liv bara.. Och man ska leva det..
Men jag undrar om det inte är en åldersfråga.. Vid 30 kunde jag känna som du men nu är jag över 40 och har ett jobb jag älskar.. och jag saknar det när jag är borta för länge. Kanske är rutinerna och så med.

Förut kunde jag hitta på massa olika saker. Idag är höjdpunkten när jag köper en ny hårdvara

dem flesta kännere väl så, men vad fan ska man göra. Man måste ju göra sitt i samhället. Hoppas att politikerna beslutar om att gå ner till 7h arbetsdag eller liknande i framtiden. Vänstern vill ju få ner det till 6h men det är ju fantasier.

Varför skulle det vara fantasier?
Jag skulle inte förkasta den idéen alls. Det är många arbetslösa därute idag som behöver komma ut i arbetslivet.
Och många tjänster har gamla stofiler som egentligen bara sitter ut dagarna.
Jag tror att 6 timmars dagar mycket väl kan vara något.. Kanske lite tidigt att göra det idag men en dag kommer det nog vara så.

Så gör min svärfar. Eller han jobbar stenhårt i ett halvår o sen andra halvåret tar han ut A-kassa.
Får fetlön ett halvår och hans a-kassa baseras efter den feta lönen o han gör ingenting då..

Tycker det är så fel.. parasit i samhället.

Varför behöver du någon idiot som godkänner och säger åt dig att arbeta 35 timmar istället för 40 på en vecka? Varför kan du inte förhandla fram det själv med din chef? Om du inte kan ordna det så lär dig förhandla. Om inte din chef vill förhandla byt jobb. Den enda person i världen du kan beskylla för din arbetstid är du själv, ok?