Citat:
Det finns så otroligt många personlighetsstörningar och de behandlas av psykiatrin (som faller under sjukvården). Behandlingarna ser väldigt olika ut beroende på vad "störningens" art så att säga. Många behandlingar handlar om psykofarmaka, andra om KBT tex. Allt beroende på vad den psykiska störningen är.
Min fetning (jag vet att du gått och lagt dig, jag ska också sova nu men iaf) om dom inte behandlas av sjukvården, var behandlas dom då?
Eller menar du att dom inte behandlas alls?
När någon döms till psykvård - vad består då vården av?
Vi ska kanske fortsätta detta i PM? =)
Min fetning (jag vet att du gått och lagt dig, jag ska också sova nu men iaf) om dom inte behandlas av sjukvården, var behandlas dom då?
Eller menar du att dom inte behandlas alls?
När någon döms till psykvård - vad består då vården av?
Vi ska kanske fortsätta detta i PM? =)
Jag tycker diskussionen är mycket intressant, eftersom vi vet så lite om andra människor, och i vardagen ställer man inga riktiga diagnoser. Man umgås med de man tycker om och undviker folk, utan att tänka på diagnoser. För det mesta har man varningsklockor, om att denna bekantskap inte kommer sluta väl. I det dagliga språket använder man ord som också kan vara; psykologiska termer på störningar. Ord som störd eller psykopat, narcissisat, galning utan att fästa för mycket betydelse till orden.
Det jag har förstått är att personlighetsstörningar inte kan botas, men de kan lindras med medicin, ett gott liv och pengar. När dessa personligheter har flyt genom livet märks inte störningarna, och deras sätt att vara upplevs som positivt och handlingskraftigt. De visar ofta makt genom pengar och kontrollerar sin omgivning genom pengar. Hade denne gärningsman haft ekonomiska möjligheter att styra med alla barn och exen med ekonomiska påtryckningar, hade han känt sig som en kung och antagligen inte mördat. Den bästa preventiva behandlingen är att låta dem få sin vilja igenom...
När de börjar gå över gränsen kan mediciner dämpa personligheten, men bot finns inte då de inte har en sjukdom. Frågan blir om dåliga egenskaper, ondska och allt annat vi inte gillar är en sjukdom.
Det finns ett moment av egennytta hos dessa personligheter som gör att de flesta inte begår grova brott. Min uppfattning är att de oftast håller på med ekonomiska brott och är fascinerade av bedrägerier och snabba pengar. Eftersom de söker belöningar, och tröttnar när de hittar nya mål. En räddning för deras offer och måltavlor. I det här fallet tror jag att det inte var obesvarad kärlek till barnens mamma som var utlösande för mord på barnen. Det var ilskan över att inte få fortsätta leva där han tyckte det var bäst och trevligast, mest fördelaktigt socialt och ekonomiskt.
