Att vara en del av systemet innebär att man formellt accepterar systemets spelregler, vilket bland annat innebär att man inte utmanar systemet genom att bryta mot dess lagar, och i gengäld blir man skyddad av systemet. SMR och SvP är exempel på organisationer som är en del av systemet, bland annat eftersom polisen tillåter och skyddar deras demonstrationer. Genom detta sponsrar polisen faktiskt deras åsikter, och ser till att de tillåts vara en maktfaktor bland andra inom systemets gränser.
Människor och organisationer som inte är en del av systemet skyddas inte av systemet. Exempel på en sådan organisation är Baader-Meinhof-gruppen. Baader-Meinhof-gruppen valde att ställa sig utanför systemet och föll därför under terroristlagarna. Detta innebar att de sköts ihjäl en efter en av systemet, eller fängslades.
Terroristlagar är ofta delvis hemliga, så det är osäkert vad polisen och övriga av systemets våldsgrupper får och inte får göra med människor som väljer att stå utanför systemet. Dock verkar det vara så att systemet ofta bryter mot sina egna lagar för att effektivare kunna döda människor som valt att ställa sig utanför systemet. T.ex. så visar en schweizisk läkarrapport att medlemmar ur Baader-Meinhof-gruppen mördades i fängelset, något som är uppenbart olagligt men som man får räkna med händer om man ställer sig utanför systemet och försöker döda människor inom systemet.
Rent rationellt finns det bara nackdelar med att ställa sig själv utanför systemet. Den främsta anledningen till att människor ändå vill göra det är en irrationell romantisk föreställning som väckts hos dem av orealistiska Hollywood-filmer, eller t.ex. av berättelsen om Robin Hood och hans glada män. I dessa berättelser är det som regel coolt att stå utanför systemet. Men det är det inte.
Eftersom det är så ofördelaktigt att stå utanför systemet, försöker nationalismens fiender att ställa nationalister utanför systemet. Exempel på detta är när FN kräver att SMR och SvP skall förbjudas för att de vägrar att ta in mörkhyade som fullvärdiga medlemmar, när kulturministern försöker stoppa presstödet till Nationell Idag, och när Sjuklövern vägrar att diskutera med SD. Detta är försök av våra fiender att tränga ut oss utanför systemet, att få oss kriminaliserade och i förlängningen fängslade eller mördade.
För oss är detta livsfarligt, och något vi måste ägna stor möda åt att motverka. Istället för att frivilligt ställa oss utanför systemet och ta avstånd ifrån det i ord eller handling, måste vi nationalister frivilligt ställa oss innanför systemet och försvara vår rätt att vara en del av det.
Analyserar vi SD:s politik, ur ett objektivt perspektiv istället för ur det låga propagandistiska som vi så ofta föredrar, ser vi att många av de kontroversiella ändringarna av SD:s politik har skett som en direkt metod för att bli en fullvärdig och erkänd del av systemet. På ytan kan det se ut som att de har "sålt sig", men egentligen har de gjort en byteshandel. Genom att avsäga sig vissa i dagens läge omöjliga åsikter, har de i folkets ögon nu faktiskt lyckats bli en erkänd del av systemet.
Vi kan också se att våra motståndare gör sitt allra bästa för att SD inte skall ses som en del av systemet. T.ex. vägrar de andra partierna att samtala med SD, och kan till och med rösta emot sina egna förslag om SD håller med dem om något. Vanligt folk tycker att detta är helknäppt, och sjuklövern tappar stöd och förtroende på grund av detta, men det anses ändå värt det bara för att in i det längsta vägra att acceptera SD som en del av systemet.
Vad tycker ni, ska nationalister kämpa för att vara en del av systemet eller ska nationalister identifiera sig med bilden av att stå utanför systemet?
Människor och organisationer som inte är en del av systemet skyddas inte av systemet. Exempel på en sådan organisation är Baader-Meinhof-gruppen. Baader-Meinhof-gruppen valde att ställa sig utanför systemet och föll därför under terroristlagarna. Detta innebar att de sköts ihjäl en efter en av systemet, eller fängslades.
Terroristlagar är ofta delvis hemliga, så det är osäkert vad polisen och övriga av systemets våldsgrupper får och inte får göra med människor som väljer att stå utanför systemet. Dock verkar det vara så att systemet ofta bryter mot sina egna lagar för att effektivare kunna döda människor som valt att ställa sig utanför systemet. T.ex. så visar en schweizisk läkarrapport att medlemmar ur Baader-Meinhof-gruppen mördades i fängelset, något som är uppenbart olagligt men som man får räkna med händer om man ställer sig utanför systemet och försöker döda människor inom systemet.
Rent rationellt finns det bara nackdelar med att ställa sig själv utanför systemet. Den främsta anledningen till att människor ändå vill göra det är en irrationell romantisk föreställning som väckts hos dem av orealistiska Hollywood-filmer, eller t.ex. av berättelsen om Robin Hood och hans glada män. I dessa berättelser är det som regel coolt att stå utanför systemet. Men det är det inte.
Eftersom det är så ofördelaktigt att stå utanför systemet, försöker nationalismens fiender att ställa nationalister utanför systemet. Exempel på detta är när FN kräver att SMR och SvP skall förbjudas för att de vägrar att ta in mörkhyade som fullvärdiga medlemmar, när kulturministern försöker stoppa presstödet till Nationell Idag, och när Sjuklövern vägrar att diskutera med SD. Detta är försök av våra fiender att tränga ut oss utanför systemet, att få oss kriminaliserade och i förlängningen fängslade eller mördade.
För oss är detta livsfarligt, och något vi måste ägna stor möda åt att motverka. Istället för att frivilligt ställa oss utanför systemet och ta avstånd ifrån det i ord eller handling, måste vi nationalister frivilligt ställa oss innanför systemet och försvara vår rätt att vara en del av det.
Analyserar vi SD:s politik, ur ett objektivt perspektiv istället för ur det låga propagandistiska som vi så ofta föredrar, ser vi att många av de kontroversiella ändringarna av SD:s politik har skett som en direkt metod för att bli en fullvärdig och erkänd del av systemet. På ytan kan det se ut som att de har "sålt sig", men egentligen har de gjort en byteshandel. Genom att avsäga sig vissa i dagens läge omöjliga åsikter, har de i folkets ögon nu faktiskt lyckats bli en erkänd del av systemet.
Vi kan också se att våra motståndare gör sitt allra bästa för att SD inte skall ses som en del av systemet. T.ex. vägrar de andra partierna att samtala med SD, och kan till och med rösta emot sina egna förslag om SD håller med dem om något. Vanligt folk tycker att detta är helknäppt, och sjuklövern tappar stöd och förtroende på grund av detta, men det anses ändå värt det bara för att in i det längsta vägra att acceptera SD som en del av systemet.
Vad tycker ni, ska nationalister kämpa för att vara en del av systemet eller ska nationalister identifiera sig med bilden av att stå utanför systemet?