Quantitative Easing

Eftersom jag redan angett argument tänkte jag inte svara på detta men det är en intressant fråga. Det finns ett annat sätt att se det. När CB köper obligationer och betalar med reserver fördelar de om den amerikanska statens skuld till lån med ännu lägre ränta (i form av riskfria reserver) men risken att låna ut pengar till staten totalt sett är densamma som förut. Då blir frågan varför skulle marknaden som helhet gå med på att få lägre ersättning totalt sett för samma risk? Om marknaden kräver samma ersättning för risk som förut innebär det att räntorna måste stiga på obligationer.

Spännande påstående.

Jag är allvarlig. Å ena sidan går det ju tvärt emot standarddefinitionen som ges (opåverkade korta räntor, sänkta långa räntor), men å andra sidan kan QE skapa [rädsla för] inflation vilket borde höja långa räntor - och då t-bond yields har höjts under QE-perioderna i USA och sjunkit mellan dem så kan det helt klart ligga någonting i det.

Det här är någonting som dyker upp då och då i de diskussioner jag ser, och de senaste åren verkar det mer och mer som att QE är ett område som det kommer forskas i den nära framtiden, då det kommer finnas mycket mer underlag än tidigare.

Förslag för analytiskt lagda ekonomistudenter på Flashback som vill doktorera, kanske?

Det finns ju då en till köpare, som sannolikt är villig att stödköpa om efterfrågan skulle sjunka. Detta medför mindre risk för att obligationerna går ner i värde och en mindre riskpremie.

Sedan tror jag inte att omfördelningen kommer upp i nivå med QE-köpen, jag menar om en kapitalstark entitet går in och regelbundet köper stora kvantiteter av en produkt, vilken som helst, kommer ju priset att gå upp och då blir produkten mindre attraktiv för andra köpare och färre köper den, men detta kommer ju inte att innebära att produkten inte går upp i pris, eller hur?

Jag kan ha fel men så här tänker jag. Staten som helhet har varken bättre finansiell situation före eller efter QE. Långivarna är därför som grupp inte säkrare. Deras trygghet påverkas av statens återbetalningsförmåga och stödköpen förändrar inte den. Om man ser till vilka risker en statsobligation har så är det risken för default och risken för inflation. Reserver har endast risk för inflation. Tar man bort risken för default på en del av sina skulder (det som blir reserver) ökar rimligtvis risken för default eller inflation på den andra delen (obligationer) om den sammanlagda risken är oförändrad.

Om staten har 100% av sina obligationer uppköpta av Fed och Fed har betalat för dem med reserver så är statsskulden nu defaultsäker för marknaden. Innan det går så långt har inflationen säkerligen stigit kraftigt och innan dess så borde marknaden sett till att kompensera sig för risken för inflation genom att kräva högre ränta på obligationer.

Finansiella tillgångar är olikt vanliga produkter eftersom de representerar ett underliggande värde. Värdet av statsobligationer ligger i USA's återbetalningsförmåga. Det spelar ingen roll långsiktigt om någon kapitalstark entitet stödköper, det kommer strömma till nya deltagare på marknaden som tar den andra sidan av vadet. Tänk ett företag som har dålig lönsamhet och dåliga framtidsutsikter, om en kapitalstark entitet skulle köpa aktier i det företaget skulle aktiekursen kunna gå upp kortsiktigt, sedan skulle det underliggande värdet på företagets framtida vinster styra kursen oavsett om en stark aktör köpte fler aktier dag efter dag. Det skulle strömma till blankare i än högre proportion om företaget fortsatte att vara olönsamt, tills den stödköpande entiteten sitter med alla aktier och marknaden värderar dem efter det underliggande värdet på företaget. Detta gäller i än större grad ju större och likvid en marknad är, som obligationsmarknaden.

And later Fed will start tapering! Dvs att man fasar ut QE.

Tapering Shouldn’t Come as a Surprise
The potential for tapering is nothing new. Quantitative easing was never intended to last forever, since each bond purchase expands the Fed’s “balance sheet,” by increasing the amount of bonds it owns. Also, in past communications Bernanke had made it clear that the continuation of the program was dependant on incoming economic data. (In short, weak growth would lead to a continuation, improved growth and/or rising inflation would prompt the Fed to pull back).

Det är ingen som blir överraskad av tapering, det var motsatsen som förvånade förra veckan...

Du tror helt enkelt att markaden räknar med att USA kan defaulta, medan jag tror att marknaden räknat bort den risken nästan helt pga interventionerna dvs man tror enligt mig att Fed aldrig kommer att tillåta att USA defaultar, som synes på de låga räntorna.

Det var en intressant invändning. Om marknaden räknar med att risken för default är 0% så skulle inte räntan påverkas uppåt av QE enligt mitt sätt att resonera tidigare. Det var en bra slutsats.

Många analytiker är nog av den åsikten, men marknaden i stort räknar med denna risken, annars skulle det inte finnas några CDS'r (Credit default swaps) för amerikanska statsskulder. CDS marknaden är enorm och har nu också pekat uppåt starkt sedan "no tapering" beskedet.

Vad gillade du förklaringen mellan finansiella tillgångar som representerar underliggande värden jämfört med varor? Håller du med?

Defaultrisk eller inte, inflationsrisken som QE för med sig kan även den påverka. Att yielden ökat under QE-perioderna och minskat mellan dem tyder ju på att rrpiper kan vara inne på rätt spår rörande slutsats, även om argumentet inte är helt mitt i prick.

Mitt argument är att stryps defaultrisken helt på en del av skulden (det som blir reserver) måste antingen defaultrisken i den andra delen av skulden eller inflationsrisken totalt sett på skulden öka, eller en kombination av detta ske. Så länge som defaultrisken från början var positiv. (Om det aldrig fanns någon defaultrisk så spelar det ingen roll om man stryper den) Det är dock uppenbart att defaultrisk finns enligt marknaden eftersom det finns en stor marknad för CDS'er.

Du får gärna utveckla din åsikt kring vad i argumentet som inte känns rätt.

En annan sak värt att notera är att guld, som är ett skydd mot främst inflation, i andra hand default, har gått svagt under QE. CDS'er som enbart är skydd mot default har gått starkt på sistone. Detta om hur marknaden värderar riskerna.

Vad händer när Fed äger nästan alla utstående obligationer av den amerikanska statsskulden? Redan nu är man väl största enskilda innehavaren? Läste att räntorna som amerikanska staten betalar på obligationerna hos Fed går rakt tillbaka till statskassan. Så äger Fed alla obligationer behöver amerikanska staten i praktiken inte betala räntor på statsskulden. Konsekvenser av detta?