Citat:
Det är viktigt att förstå vad det var för blod som skulle användas vid offer. Det var blod från djur som DÖDATS så att det kunde representera det tagna livet.
Det skulle inte gå att åstadkomma försoning genom att bara hälla tappat blod från djuren på altaret. Sådant blod skulle inte innehålla själen.
Därför var det också nödvändigt att Jesus skulle dö för att hans blod skulle ha försonande värde. Det skulle aldrig räcka med blodtappning om livet fanns hos individen.
Summan av detta är att blodförbudet i Bibeln handlar om blod där djuret fått släppa livet till pga människan. Då skulle blodet hällas ut och täckas över. Detta gällde inte sårblod eller menstruationsblod hos människor, eftersom sådant inte innehöll själen. Därför finns det inget uttalande som stipulerar hur sårblod skulle hanteras. Blod som var inneslutet i självdöda djur var inte heligt, innehöll ingen själ, och därför kunde sådana djur säljas till hedningar. Det behövde inte grävas ner för att återlämna själen-livet till Gud. Det fick inte ätas av israeliterna eftersom det var orent. (Mycket annat fick inte heller ätas pga orenhet.) Om så ändå skedde var påföljden försumbar.
Blodförbudet gäller alltså blod som hänger samman med tagna liv. Det gäller inte medicinskt bruk av donatorblod som används i harmoni med syftet med blodlagen, att värna om livets helgd.
