Citat:
Ursprungligen postat av
rabe
...Men också en barndom som slår det mesta jag har läst i eländesskildringar - utan att han ens har börjat prata om den själv. Misshandel, systematisk vanvård, missbruk, inlåsning, skräck. Börjar man sedan som vuxen fästa sig vid en annan vuxen människa och lita på henne, ja, då kan man nog göra det mesta för att hålla den kärleken kvar. Typ.
Jo, visst har det varit rätt eländigt. Det vittnas det en del om vid dagens tingsrättsförhandling.
En son som exempelvis hade stränga förhållningsorder om att bli kvar på ovanvåningen
och skulle han nödvändigtvis ner och vilja ha någonting så fick han nöja sig med att
stanna vid sista trappsteget, men inte längre än så. En mor som kastar in den tre eller
fyraårige pojkens trasdocka i spisens förintande eld utan någon egentlig orsak.
En son som kallades "ungjävel" av sin egen mor. Några exempel på vad denne människa
har behövt uppleva under uppväxten som ju är så viktiga år för personlighetsutvecklingen.
Det har inte varit lätt. Livet började inte alls bra för denne gosse, den saken behöver
man inte betvivla.
Någon större anledning att älska sin moder kan han inte direkt sägas ha haft.
Med fadern verkar det ha varit bättre. En snällare människotyp.