Är alla människor fattiga?

Jag tycker att alla människor är fattiga, det beror på att vi äger inget.
Vi säger att man är rik person som har miljarder dollars, men när man dör så kan man inte ta med sig pengarna.

De betyder att ingen person är rik och med andra ord måste man inte ha mer pengar än vad man kan leva med eftersom man kan inte ta det med sig till graven/efter-döden?

Jag tycker att det är pengarna vi har i livet som räknas. Annars bör vi kunna utveckla tankegången och ta resonemanget ett steg längre genom att nämna vår intelligens. Är alla människor dumma i huvudet för att vi inte kommer kunna ta med oss intelligensen in i döden?

Har jag kanske missuppfattat något?

Exakt, pengar är för att kunna användas i livet och ha roligt/skönt...
Varför ha extra mycket pengar?, det behövs inte så länge kan lever bra.

Det är bättre att bygga din grav än att bygga din hus men det är bättre att folk bygger din grav än att du bygger de själv

Med andra ord betyder det att man kommer bygga en hus/hem och sedan så dör man och en annan person tar den, men när man bygger sin grav kommer man ligga där i ''efter-livet''...
Men samtidigt så skulle de vara bra om man är snäll mot folk så att de bygger en stor grav för dig.

De finns liknande exempel i historian.
en vanlig exempel är i islamiska historian där Moawia ibn abi sufian krigade mot Ali ibn abi taleb (Moawia hade makt och arme men folk gillade/tyckte om Ali ibn abi taleb)

Titta på deras grav efter 1400 år:

Muawia ibn abi sufian:
http://www5.0zz0.com/2011/01/25/12/989542822.jpeg

Ali ibn abi taleb:
http://www.iraqni.com/up/uploads/13526467461.jpg

Jag tror att TS syftar på den orimliga hypotesen att man faktiskt hamnar någon annanstans efter döden. På så vis skulle ju ens intelligens följa med, med inte materiella ting såsom monetära tillgångar. Det är förstås befängt att tro att det inte är det här livet som spelar roll, utan att påstått "nästa liv".

EDIT: Såg att TS nu skrivit ett till inlägg där h*n förklarar (?) vad h*n menar.

Det du säger är att alla som är döda är fattiga, vilket är ganska självklart.

Men varför skulle någon bry sig om sin egen grav?
Är man död så kan man inte bry sig det minsta om vart man är död och vem som besöker ens grav, däremot är den gjord för de personer som man lämnar kvar i livet, inte för ens egen vinning.

Man kan väl säga som så att pengar är bra att ha om man använder dem till något bra?

En del får ju pengar så det dräller om det och knarkar ihjäl sig, medan andra arbetar ihop pengar under många år och bildar stora framgångsrika bolag.

Är man inte dum i huvudet så gör man väl av med pengarna medans man lever och inte tar med dom i graven.

Tyckte väl att det doftade lite "livet efter döden-tänk".


Men vad är "att leva bra" enligt dina mått mätt?

Om vi tar Bill Gates som exempel då han betraktas som världens rikaste. Han lever gott, äter gott och lyckas säkert klämma in lite roligt och skönt emellanåt. Samtidigt skänker han hiskeligt mycket pengar till hjälporganisationer. Kan vi säga att han bygger sitt eget hus och samtidigt får andra att bygga hans grav? Han kommer lämna massor av pengar efter sig vid sin död, men även hus, vänner, familj och gravsten - ingenting kommer han kunna ta med sig in i döden. Med ditt resonemang, det vill säga att alla människor kan betraktas som fattiga, så kan vi redan nu kalla honom för fattig, ensam och barn- och hemlös? Inte ens när han är död är jag villig att köpa resonemanget för då är han, enligt mig, varken rik, fattig, begåvad, korkad eller rolig. Då är han bara väldigt död. Han var dock rik i livet. Därför kan vi lika gärna säga att han är rik, nu när han ändå är i livet.

Samtidigt är jag rikare än uteliggaren på gatan med min dyra elektronik, mina livserfarenheter, mitt hem och med mina 1400 kronor på kontot. Uteliggaren i sin tur lyckas ändå skrapa fram ett par hundralappar till heroin, vilket är oändligt mycket mer pengar än vad gatubarnen i Bangladesh har.

Jag tycker hela resonemanget haltar.

Edit: Maffiga gravar förresten!

Det är tanken som gör oss fattiga o inte tvärtom! Förmodligen har man nån arvinge som kan ta över ens 'förmögenhet' o då är det möjligt att några av dina gener o atomer krockar med tiden som rätar ut rummet eller kistan du ligger o ruttnar i.

Det beror på hur man ser saker, jag tycker inte att jag är fattig, men jag tycker inte att jag är rik heller. Bill Gates tycker säkert att jag är fattig, å andra sidan, från hans synvinkel så är alla som har mindre pengar än honom fattiga, så tänker jag mig att han ser på saken.

Det blandas in känslor i diskussionen, den som söker lycka i det externa kommer att lida, då lycka kommer inifrån. Jag har sett människor utan skor, mat och vatten för dagen, skratta och vara lyckliga, lycka kommer således inifrån.

Samhället vill att vi människor ska betala skatt och vara duktiga konsumenter, ju mer pengar vi har desto mer kan vi konsumera, detta är endast en stor illusion. Folk tror att de >är< mer, ju mer de äger, vilket är helt fel.

En människa kan egentligen inte äga någonting, eftersom allt fanns här i världen av form innan Du kom hit och allt finns kvar när Du lämnar världen av form, saker byter bara form i stunden av Nu.

Dom flesta av oss är "fattiga" för att vi valt att leva i illusionen av begränsning. Tillfällig lycka kan du köpa, men varaktig lycka och glädje kommer inifrån.

Nej, tvärt om. Alla människor är rika. De flesta har bara inte fattat det än.