Lundsbergs skola stängs - ett politiskt beslut? [sammanfogat]

Skollagen, 3 §: "skolenhet: av huvudman för annan skolform än förskola organiserad enhet som omfattar verksamhet i en eller flera skolbyggnader som ligger nära varandra och till enheten knuten verksamhet som inte bedrivs i någon skolbyggnad,"

Kammarrätten ska alltså besluta om är ifall Lundsbergs internat är en till skolan "knuten verksamhet". Och det vet vi ju att internatet är, inte minst genom Lundsbergs egen hemsida där internatet framställs som en högst betydande del av skolans verksamhet.

Frågan är varför Anna Maria Åslundh-Nilsson på förvaltningsrätten låtsas att hon inte förstår denna lag.

Vadå, lär sig eleverna sova och bädda sängen i någon sorts hemkunskap i bostadslokalerna menar du!?

Det är snarare uppenbart att du inte begriper vad "verksamhet knuten till skolenhet" är för något. Tror du att innehållet på en hemsida kan ligga till grund för hur en bostad skall betraktas i undervisningshänseende? Jösses!

Ditt citat förekommer ingenstans i lagtexten och är alltså felaktigt. Det bygger sannolikt på att du inte förstår texten. Visst är det lite knepigt språk. Låt mig hjälpa dig så du slipper göra bort dig.

Lagtexten säger att verksamhet som är knuten till skolverksamheten utgör en del av en skolenhet. Eventuell sidoverksamhet är alltså inte knuten till skolenheten utan utgör en del av den. Lagtexten definierar inte vilken sorts verksamhet det måste vara för att ingå i skolenheten. En strikt tolkning av lagen innebär alltså ett mycket generöst utrymme för vilken verksamhet som ska ingå i skolenheten. Det behöver inte på något vis röra sig om pedagogisk verksamhet vilket är självklart för den som tänker efter då lagen annars skulle exkludera måltider, toalettbesök, raster etc.

I det aktuella fallet behövs ingen generös tolkning då internatdelen högst uppenbarligen är en till skolan "knuten verksamhet".

Ditt citat förekommer ingenstans i lagtexten och är alltså felaktigt. Det bygger sannolikt på att du inte förstår texten. Visst är det lite knepigt språk. Låt mig hjälpa dig så du slipper göra bort dig.

Lagtexten säger att verksamhet som är knuten till skolverksamheten utgör en del av en skolenhet. Eventuell sidoverksamhet är alltså inte knuten till skolenheten utan utgör en del av den. Lagtexten definierar inte vilken sorts verksamhet det måste vara för att ingå i skolenheten. En strikt tolkning av lagen innebär alltså ett mycket generöst utrymme för vilken verksamhet som ska ingå i skolenheten. Det behöver inte på något vis röra sig om pedagogisk verksamhet vilket är självklart för den som tänker efter då lagen annars skulle exkludera måltider, toalettbesök, raster etc.

I det aktuella fallet behövs ingen generös tolkning då internatdelen högst uppenbarligen är en till skolan "knuten verksamhet".

Du har inte förstått det du läser, och det snällaste, man kan säga är att du ägnar dig åt extensiv lagtolkning där du vill tänja på lagen bortom rättssäkerheten. Eftersom det är ingen som förstår hur det var tänkt innan du eller skolinspektionen tänkte till. Den sortens politiskt drivande av saker genom rättsordningen hör inte hemma i en demokrati, där man underskattar lagstiftaren med flit, för politiska syften.

Inihibitionsbeslutet, är enkelt att fatta om man inte har en politisk agenda. Frågan handlar om det fanns befogenhet att fatta beslutet, som dessutom inte hade juridisk grund. Det förvaltningsrätten har gjort är att förhindra en pinsam rättsskandal, i sin linda från att eskalera bortom kontroll.

I förlängningen måste principer som likhetsprincipen och objektivitetsprincipen beaktas, för stänger man en skola för att en skolinspektör "vet" att det pågår en massa övergrepp och inte överlämnar saken till polis och sociala myndigheter för utredning är det allvarligare än vad man uppfattar och diskuterar i nuläget. Särskilt när tanten alldeles på egen hand kom till slutsatsen tidigare, att problemen var åtgärdade.

Snacket om fritiden blir märklig, för ingen skola kan gardera sig helt mot ungar som är för stökiga och svåra. Vi känner alla till dessa ungar som tar energi och är ett evigt samtalsämne i skolan och på föräldrarmöten i alla skolor.

Det märkliga i denna sak är engagemanget för överklassens ungar som mår bättre än andra barn runt om i landet som skolinspektören inte reagerat aktivt för att hjälpa. Jag tänker på alla friskolor där unga flickor blir omskurna och bortgifta. Värre öden än nätmobbing som är din analogi, för att motivera den extensiva tolkningen av lagens räckarm till fritiden

Nu blev du tydlig och jag ställer helt upp på det du skriver rent rättsligt. Problemet är dock mer mångfaciterat dvs vilket inflytande har det i här fallet på rättsprocessen. Vi är inte lika inför lagen, vilket är ett erkänt faktum. Den sämst bemedlade har betydligt svårare att hävda sin rätt och straffutmätning bedöms efter bl a hur möjligheterna till återgång i det civila livet bedöms. Här kommer också en politisk aspekt in vilket i sig är anmärkningsvärd. Vilket inflytande har överklassen på rättssystemet.

Ledordet i sammanhanget är verksamhet, inte enhet. SI har enligt förvaltningsrätten ett ansvar för vad som är skolverksamhet men inte vad som händer i hemmet. Det bisarraste är dock inte att många här inte verkar begripa den saken utan att det sitter ett antal välkända hobbytyckare på Flashback och anser att de vet bättre än en chefsrådman på en svensk domstol. Det finns få som är bättre på att tolka svensk lag än lagfarna domare vid svenska domstolar (de är mycket bättre t.ex. än en svensk före detta polismyndighetsanställd som nu blivit generaldirektör på ett statligt verk).

Uppenbarligen är dock saken inte helt självklar utan vad förvaltningsrätten gjort är att konstatera att lagstiftningen måhända inte är helt klar och i det läget har rätten fattat det korrekta beslutet att hellre fria än fälla.

Och du ser inget politiskt maktspel bakom förvaltningsrättens beslut?
Givetvis finns inget rätt eller fel om det funnits det så kunde man avskaffa domstolarna men för mig tycks förvaltningsrättens ställningstagande obegripligt.
Du hakar upp dig på begreppet enheten men det är just verksamheten som skolinspektionen skall bedöma. Inom parentes gillar jag inte alltid skolinspektionen men i det här fallet anser jag deras beslut vara helt korrekt.

Ledordet i sammanhanget är verksamhet, inte enhet. SI har enligt förvaltningsrätten ett ansvar för vad som är skolverksamhet men inte vad som händer i hemmet. Det bisarraste är dock inte att många här inte verkar begripa den saken utan att det sitter ett antal välkända hobbytyckare på Flashback och anser att de vet bättre än en chefsrådman på en svensk domstol. Det finns få som är bättre på att tolka svensk lag än lagfarna domare vid svenska domstolar (de är mycket bättre t.ex. än en svensk före detta polismyndighetsanställd som nu blivit generaldirektör på ett statligt verk).

Uppenbarligen är dock saken inte helt självklar utan vad förvaltningsrätten gjort är att konstatera att lagstiftningen måhända inte är helt klar och i det läget har rätten fattat det korrekta beslutet att hellre fria än fälla.

Du missförstod mig, jag anser också att verksamheten är det som ligger under SI. Och förvaltningsrätten har ju uppenbarligen ansett att boendet inte utgör skolverksamhet. Inte helt orimligt tycker jag även om det naturligtvis hade varit klokt att i lag låta SIs tillsyn avse även boendet i just Lundsbergs fall. Det ursprungliga stängningsbeslutet var bra av SI tycker jag (om man bortser från att juridiken kanske säger något annat) men jag tycker att det är hänsynslöst av SI mot eleverna att i nuläget överklaga inhibitionsbeslutet. Ärendet är ju trots allt fortfarande under prövning men eleverna bör ju få veta var de ska hålla hus, det är inte ok att helt oskyldiga elever skall slussas runt som nåt teatersällskap hit och dit i Sverige. Deras utbildning är det absolut viktigaste men SI låter just nu politik eller prestige gå före. Och det ser väldigt illa ut. Det som inledningsvis såg ut som en triumf för SI kan snabbt vända till ett stort nederlag för myndigheten och GDn.

Ann-Marie Begler med sin bakgrund som hög polistjänsteman har säkert tagit med sig en kultur där man sopar egna problem under mattan, hindrar en öppen granskning av den egna verksamheten, och ser mellan fingrarna när rättsliga övergrepp har ägt rum. Så har det nämligen alltid gått till inom polisen. Att hon överklagar det tillfälliga beslutet om inhibition och därmed i onödan fördröjer utredningen i kärnfrågan är bara ett tecken på det förakt för rättsstaten som Begler tagit med sig.

Från det perspektivet spelar det inte så stor roll om 170 skolelevers framtid sätts på spel. Här gäller den brända jordens taktik.



Att skolinspektionen skulle vinna bifall för sitt överklagande av förvaltningsrättens inhibitionsbeslut framstår som ytterst osannolikt. Det troliga är alltså att Kammarrätten fastställer förvaltningsrättens beslut. Och nu är skolinspektionen inne på ett mycket farligt spår. Om besvärsrätterna fastställer beslutet (Begler väljer säkert att överklaga till sista instans) innebär det att det finns prejudikat på att skolinspektionens beslut kan inhiberas. En mycket olycklig utveckling för vilken kontrollmyndighet som helst.

Expertis inom förvaltningsrätt har redan konstaterat det unika i att en domstol river upp en kontrolllmyndighets tillsynsbeslut. Ungefär som om en domstol skulle riva upp ett beslut från livsmedelsverket att förbjuda ett farligt livsmedel. I brist på vidare förklaring i förvaltningsrättens beslut får man förmoda att det rör sig om en allvarlig kritik mot skolinspektionen och att underlaget till skolinspektionens beslut att stänga Lundsberg hade stora brister. Först då förvaltningsrätten kommer med sin slutliga dom får vi veta mer om tankarna bakom inhibitionsbeslutet. Den domen är dock försenad pga skolinspektionens iver att agera rätthaverist genom att helt i onödan överklaga det tillfälliga inhibitionsbeslutet.

Om Lundsberg vinner rättsprocessen mot skolinspektionen kan det bli fråga om ganska omfattande skadestånd. En sådan skadeståndsprocess kan snabbt utvecklas till ett spektakel där hela skolinspektionens anseende dras i smutsen. Det lär alltså bli en ganska underhållande utveckling i rättegångssalarna - och just nu står den fd polisen Ann-Marie Begler och den försvagade skolinspektionen ställda mot väggen.

Syftet med SI:s stängning av skolan var ju hänsyn till eleverna! Du säger att SI:s stängning var rätt - men att det är hänsynslöst av SI att överklaga inhibitionen?! De enda som är verkligt hänsynslösa är dessa nötter till föräldrar, som skickar barnen dit!