Inlägget verkar vara populärt om man läser kommentarerna.
Citat:
Jag gråter här hemma i min soffa för jag känner igen mig så i det du skriver. Jag är föräldraledig med mina två söner och sitter just nu och stressar över disken, tvätten, amningen, att underhålla barnen. Jag stressar för jag vill att det ska vara fint när min sambo kommer hem från jobbet. Jag stressar för jag har ingen bh på mig och tuttarna hänger längre och längre ner och degmagen som tuttarna vilar mot stressar mig. Jag stressar för jag har inte gått ner vikten efter graviditeten. Jag borde ha gått ner mer efter 3 månader tänker jag. Men jag orkar inte. För jag hinner inte. Och jag vill så mycket, och jag vill vara fin och duktig och duglig inför min sambo, mina barn, samhället. Vill inte vara lat och degig. Tack för dina ord, tack för att du orkar. Vet du hur mycket det betyder för mig. Din blogg och det du skriver är så otroligt viktigt!
Sitter hemma med barnen och är förtryckt pga hängbröst och bukfett. Sedan vill man att lägenheten ska vara fin. Inte lätt att vara kvinna!
Citat:
Wow. Den där texten kändes som en kniv i hjärtat. Du sätter ord på precis den där känslan jag har, av att patriarkatet ständigt är närvarande, vart jag en går och vad jag än gör. Du är så sjukt bra på att skriva och du lär mig nya saker hela tiden. Tack! Din blogg betyder mycket för mig.
Ungefär på samma sätt som Gud är närvarande för troende människor. Gud och satan är väldigt verkliga om man är kristen. Så kristna behöver inte bevisa nånting då man redan vet.
Sedan lite ryggdunkningar. Liksom, varför ska jag bevisa nånting. Jag sitter här och heltidshatar och här ska ni inte komma och undra varför. Räcker det inte med min starka känsla av hat?
