Citat:
Fast där har man ännu väl inte lyckats vid tester och experiment ännu efter 60-70 år med att få ut mer energi än man tillför? (om man undantar vätebomben, förstås)
Att fusion är, som det sägs, en ren och en obegränsad energiresurs kan ifrågasättas. Idag är det enda realistiska en fusion tungt väte och tritium. Tungt väte finns visserligen i vanligt havsvatten, men enbart i halten 0,003%. Knappast en obegränsad resurs alltså. Tritium avger radioaktivitet i liten mängd, och fusionen genererar högenergiprotroner i stor mängd vilka ger upphov till radioaktiva reagensämnen, t.ex. Niob-94 och Teknetium-99. Dessutom måste man framställa tritium från litium, en metall som kan vara rätt obehaglig.
Slutligen kvarstår risk för mycket allvarliga olyckor med en fusionsreaktor, då man har starka magnetiska fält för inneslutning, kraftiga elektriska strömmar och även temperaturer växlande mellan extrem kyla och värme. fallerar någon komponent är resultatet svårt att överblicka. En sådan reaktor skulle också vara känslig för jordbävningar, krig etc.
Att fusion är, som det sägs, en ren och en obegränsad energiresurs kan ifrågasättas. Idag är det enda realistiska en fusion tungt väte och tritium. Tungt väte finns visserligen i vanligt havsvatten, men enbart i halten 0,003%. Knappast en obegränsad resurs alltså. Tritium avger radioaktivitet i liten mängd, och fusionen genererar högenergiprotroner i stor mängd vilka ger upphov till radioaktiva reagensämnen, t.ex. Niob-94 och Teknetium-99. Dessutom måste man framställa tritium från litium, en metall som kan vara rätt obehaglig.
Slutligen kvarstår risk för mycket allvarliga olyckor med en fusionsreaktor, då man har starka magnetiska fält för inneslutning, kraftiga elektriska strömmar och även temperaturer växlande mellan extrem kyla och värme. fallerar någon komponent är resultatet svårt att överblicka. En sådan reaktor skulle också vara känslig för jordbävningar, krig etc.
Ja, ännu är det långt till en fungerande fusionsreaktor.
Deuterium är en outtömlig resurs. Jag tänker inte googla fram någon källa på det. Det får du göra själv. Men det behovs nog inte. Jag tror du redan vet.
Och naturligtvis får man en del inducerad radioaktivitet i konstruktionsmaterialen i reaktorn. Vilket i sammanhanget är skäligen ointressant. Enklast sättet att hantera det är att lämna grejorna ifred något hundratal år eller så. Så avklingar det mesta av sig självt.
Inventariet av radiotoxicitet är generellt ojämförligt mycket lägre än i motsvarande fissionskraftverk.
Litium dricker du i jonform varje dag. Liksom allt liv har gjort på jorden sedan det först uppkom. I reaktorn kommer det att föreligga i metallform. Då reagerar den våldsamt med vatten. Men man hanterar redan stora kvantiteter litiummetall inom industrin och vet hur den ska hanteras säkert. Och händer det något är det ett lokalt arbetsmiljöproblem och inte något omgivningsproblem.
Det sista du räknar upp är också i första hand lokala arbetsmiljöproblem. Som ska jämföras med riskerna med att hantera olika former av bränslen i nuvarande förbränningsbaserade kraftverk. Om man ska elda ett kraftverk med den elektriska uteffekten 1000 megawatt behöver man runt 500 ton prima torr björkved per timme. Det finns inget ofarligt med detta. Risker finns när träden ska kapas ner i skogen, kvistas och torkas till ved, transporteras till kraftverket och lagras där.
