Citat:
Det material och de siffror jag har sett handlar om så få fall att man över huvud taget inte kan applicera någon form av statistik eller trendanalys på dom. (Och jag är rätt van att räkna på sådant, om än inte inom just sjukdomsfall).Inte alls irrelevant, utan i första hand ett svar till Starke Adolf, som verkade mena att tritium inte var så farligt pga kort halveringstid. Radioaktiva ämnens farlighet har rent allmänt inte primärt med halveringstiden att göra, tvärtom kan vissa långlivade isotoper ha ganska svag radioaktiv strålning. Saken är mer komplicerad än man kan tro, speciellt om man läser korta, förenklade inlägg här i FB.
Vad gäller I-131 så har japansk media f.ö. rapporterat om att berörd befolkning i riskområdena verkar ha slarvat med intaget av skyddande jodtabletter. Vad det får för konsekvenser är alldeles för tidigt att säga, men mängden frisläppt I-131 är inte alls obetydlig jämfört med Tjernobyl.
Vad man tycks kunna se redan nu är en inte obetydlig ökning av cancer i reella tal (högst mätbart) för unga barn. Huruvida det är statistiskt signifikant är ännu en öppen fråga (signifikans är heller inte allenarådande i epidemiologi, som kanske är bekant).
Vad gäller I-131 så har japansk media f.ö. rapporterat om att berörd befolkning i riskområdena verkar ha slarvat med intaget av skyddande jodtabletter. Vad det får för konsekvenser är alldeles för tidigt att säga, men mängden frisläppt I-131 är inte alls obetydlig jämfört med Tjernobyl.
Vad man tycks kunna se redan nu är en inte obetydlig ökning av cancer i reella tal (högst mätbart) för unga barn. Huruvida det är statistiskt signifikant är ännu en öppen fråga (signifikans är heller inte allenarådande i epidemiologi, som kanske är bekant).
Fallen är så få att man inte kan tala om någon epidemi.
Och dessutom ska man komma ihåg att några av de enstaka fall som upptäckts mycket väl kan ha haft sin början före olyckan och upptäckts vid den mycket grundliga undersökning som gjorts av alla barn och ungdomar efter olyckan (det är inte alldeles ovanligt att det blir på det viset och att man då är alltför snabb med att dra slutsatser.
Först om några år kan vi veta om det verkligen finns någon märkbar effekt av olyckan.
För att ge litet perspektiv ger jag här en beskrivning av ett liknande fall men inom ett annat område:
På 80-talet trodde sig en svensk läkare ha hittat ett nytt, dittills okänt samband mellan kraftledningar och vissa former av barncancer.
När han gått igenom omfattande undersökningar hade han upptäckt att barn som såg kraftledningen genom fönstret, från sin säng, hade skyhögt mycket större risk att drabbas av en viss form av cancer än barn som inte såg den.
Upptäckten var näst intill sensationell om den stämde, eftersom det skulle betyda att det fanns någon form av kraftfält eller påverkan som gick igenom glas, men inte igenom trä-, tegel- eller betongväggar. Då måste det vara något annat än elektriska eller magnetiska fält. Och i så fall fanns det anledning att ifrågasätta vår bild av ett av naturens mest utforskade fenomen - elektromagnetismen. Kunde det verkligen vara möjligt?
När några sakkunniga granskade materialet fann de, att den grupp som såg ledningen från sitt fönster bestod av cirka 10 barn. Och ett av dessa hade fått cancer.
Case Closed, kan man tycka eftersom det går inte att dra några slutsatser av ett så litet material.
Men läkaren lyckades få några dagstidningar att publicera sin version av saken (tidningar är inte så noggranna, tyvärr) och så fick den infekterade debatten om farliga kraftledningar förnyat bränsle.
Men trots mängder av påföljande undersökningar har inte lyckats påvisa något som på minsta sätt stöder läkarens teori (en teori som givetvis var fullständigt nonsens, alldeles oavsett vad man i övrigt tycker om kraftledningars farlighet).
När han gått igenom omfattande undersökningar hade han upptäckt att barn som såg kraftledningen genom fönstret, från sin säng, hade skyhögt mycket större risk att drabbas av en viss form av cancer än barn som inte såg den.
Upptäckten var näst intill sensationell om den stämde, eftersom det skulle betyda att det fanns någon form av kraftfält eller påverkan som gick igenom glas, men inte igenom trä-, tegel- eller betongväggar. Då måste det vara något annat än elektriska eller magnetiska fält. Och i så fall fanns det anledning att ifrågasätta vår bild av ett av naturens mest utforskade fenomen - elektromagnetismen. Kunde det verkligen vara möjligt?
När några sakkunniga granskade materialet fann de, att den grupp som såg ledningen från sitt fönster bestod av cirka 10 barn. Och ett av dessa hade fått cancer.
Case Closed, kan man tycka eftersom det går inte att dra några slutsatser av ett så litet material.
Men läkaren lyckades få några dagstidningar att publicera sin version av saken (tidningar är inte så noggranna, tyvärr) och så fick den infekterade debatten om farliga kraftledningar förnyat bränsle.
Men trots mängder av påföljande undersökningar har inte lyckats påvisa något som på minsta sätt stöder läkarens teori (en teori som givetvis var fullständigt nonsens, alldeles oavsett vad man i övrigt tycker om kraftledningars farlighet).
__________________
Senast redigerad av TorkelSnorkel 2013-08-26 kl. 21:02.
Senast redigerad av TorkelSnorkel 2013-08-26 kl. 21:02.
