Citat:
Ursprungligen postat av
Praetori
Nja förvisso en legitim fråga men det är inte nödvändigtvis de mest vildsinta kämparna som får mest inflytande. Politisk makt handlar om mer än bara offervilliga supportrar (vilket bland annat utvecklingen i Egypten, Pakistan, Irak mfl tydligt visat).
Inte en dum analys alls. Dessa grupper utgör dock fortfarande en liten del av den totala Syriska befolkningen. De som är bäst finansierade och med hjälp av detta kan få stöd från majoriteten av folket kommer att ha störst maktbas. Utan stöd och finansiering när Assad är borta så försvinner kittet som just nu förenar många av grupperna.
Gällande Hizbollah så kommer, förmodligen, varken USA, Israel eller Saudi att låta Libanon förvandlas till ännu en krigszon bara för att få bort Hizbollah. Utan stöd från Assad så är Hizbollah inte en faktor att räkna med och kan tas omhand på andra sätt. Säker kan man dock aldrig vara.
Man kan dock lita på att de som är intresserade av att vara delaktiga i ett nytt Syriskt styre kommer få finna sig i att följa vissa överenskommelser om man vill ha någon form av ekonomiskt stöd.
Du måste vara medveten om 1 sak.
Och jag säger detta eftersom båda dina svar här innehåller saker som du nämner utan att ha insett detta.
Och det är att den som har makt är den som har vapen.
Inte den som är "ivrig", "fanatiskt", "offervillig".
I Egypten var det armén som hade vapnen och dem kunde ta bort demokratiske valde Mursi, precis som dem tidigare tog bort Mubarak. I Libyen hade Gaddafi vapnen och det krävdes NATO för att ersätta honom.
I Irak var det amerikanarna som invaderade, likt i Afghanistan.
Så den som har vapnen i Syrien kommer bestämma. Idag om du tittar på rebellstyrda områden så är det grupper som Tawhid, Ahrar al Sham, Jabhat al Nusra, Liwa al Islam och Suqoor al Sham som har vapnen och därför kontrollerar dem och administrerar områden.
Hur stor del av den syriska befolkningen man utgör är egentligen inte viktigt, utan det viktiga är den som har vapnen. Jag menar vi har praktexempel på detta i historien där en liten minoritet som hade vapen kontrollerade länder. Idi Amin gjorde det tills Tanzanias invasion, Hussein i Irak tills USAs invasion, Pol Pot i Kambodja tills Vietnams invasion.
Det du nämner är att dem vill inte låta Libanon bli en krigszon. Jag förstår argumentet.
Men ställ dig frågan. Är Libanon viktigare ur ett strategiskt perspektiv än Syrien? Varför lät Väst Syrien bli en krigszon? Visst gillar dem inte Assad, men gillar dem Hezbollah och dagens regering i Libanon?
USA vill verkligen inte gå i krig till den grad att det enda som gjorde att dem kommer bli involverade i Syrien är kemiska attacker, vilket är verkligen något man bara inte kan ignorera, och även här kommer dem INTE gå med marktrupper. Dem ser vad som sker i Afghanistan där kriget nu blir officiellt ett inbördeskrig fastän man krigat där med 150 000 soldater, 12 år och en triljon dollar.
Så man vill inte kriga, så varför plötsligt skulle man vilja det i Libanon? Ett litet land man inte kan se på kartan, inte i närheten så viktigt som Syrien.
Dessa frågeställningar är sannerligen intressanta.