Citat:
Ursprungligen postat av
Garphorn
Många av Sveriges värsta brottslingar får tusentals kärleksbrev osv. Breivik kommer bli Ila-fängelsets svar på Mel Gibson - en riklig skörd beundrarbrev inkommer där och mycket lite är politiskt utan av "annan" art. Helge Fossmo - denne religiöse praktpsykopat är ett annat exempel från våra nordiska breddgrader, en kvinnomanipulatör av rang som fick och fortfarande får oerhört mycket beundrarbrev. (Han lär i vanlig ordning ha gift sig i fängelset med en av sina beundrarinnor). Själva Knutby församling ökade sitt medlemsantal - efter morden.
Det finns svaga, mentalt orkeslösa kvinnor som ständigt letar efter någon som kan förklara världen, livet, universum - vems fel allting är - män som dom kan skryta med för sina omogna flickvänner, män som slår dom lite ibland, för det är ju ändå nån sorts kärlek.
Den amerikanska journalisten Sheila Isenberg har blivit en auktoritet inom detta ämne med boken: "Kvinnor som älskar män som dödar".
Hon hävdar att de flesta kvinnor, som lierar sig med grova brottslingar själva har utnyttjats och misshandlats, fysiskt, psykiskt och sexuellt. Av sina fäder, män eller pojkvänner. Om mannen sitter i fängelse har de ett slags kontroll över honom, han sitter där han sitter.
Isenberg menar också att den farliga mannen, det osäkra livet med honom, rymmer ett slags kittling. Det är romantiskt och spännande.
Kvinnorna ser sitt liv med dessa män som en såpa eller en kärleksroman med dramatik, konflikter och komplikationer. Likt en Romeo och Julia är de separerade, deras kärlek är ouppnåelig och kärleken behöver aldrig bli vardag.
Mannen de åtrår är stark och hård, men de menar att han är mjuk på insidan bara man når honom. Och det tror sig dessa kvinnor kunna.
I såpoperan och den enkla kärleksromanen kan den romantiska kärleken få världen att vända. Ont kan bli gott.
Sheila Isenberg menar att de kvinnor hon intervjuat inte är kapabla till ett nära liv med de män de säger sig älska. De lever i ett slags bedrägeri, i en falsk dröm om hur livet en gång kommer att bli.
Kvinnorna spelar en roll, rollen att de älskar. Men de älskar inte på riktigt. Och de formar mannen till den man de drömmer om, utifrån sin fantasi och sina psykologiska och emotionella behov.
Som små har kvinnorna ofta kritiserats och förminskats, vilket gett dem en låg självkänsla. De har lärt sig vara offer, förtjänar inte att ha det bra. Det är ett liv de känner igen och behärskar.