Ställ era random astronomifrågor

Jag tänker mig att man flyttar parabolerna längs den roterande bomen så att man får alla olika längder och vinklar över tid. Och om man ändå ska bygga en rymdinterferometer, så varför inte ge den maxfart bortåt så att den så småningom kan använda Solen som gravitationslins. De frekvenser som förstärks mest av sollinsen vore tydligen 50-500 GHz. Vilka slags objekt vore intressant att studera i de frekvenserna?

Överhuvudtaget, finns det nån översikt av vilka våglängder som är användbara för olika syften? Med eller utan jordatmosfär.

Kan man inte bygga radioteleskop som "paraboliska rännor" (parabolic through), som vissa solreflektorer. Skulle man inte ett få kontinuum då?
https://en.wikipedia.org/wiki/Parabolic_trough

Som jag sa så gör få teleskop att man måste observera väldigt länge på varje källa för att få en god uv-täckning. Jag tror att man helst vill ha fler teleskop för att slippa titta på samma källa i flera år för att kunna se något vettigt.
Sen så måste man ju kommunicera signalerna tillbaka till jorden. Om man inte har en korrelator ombord (vilket jag tror blir tungt) så måste man skicka extremt stora strömmar data tillbaka till jorden, och det låter sig inte göras idag - men säkert i framtiden.
50-500 GHz är intressanta frekvenser, som överlappar ganska väl med ALMAs täckning. Jag svarar utförligare nedan.


Till att börja med beror det på om vi pratar linje- eller kontinuumobservationer. Vid kontinuumobservationer kan man väldigt grovt använda Wiens förskjutninglag för att bestämma vilken våglängd man vill titta på om man känner temperaturen på ett objekt. Unga stjärnor som har temperaturer runt 10-100 K studeras bäst vid våglänger runt 30-300 mikrometer, eller frekvenser runt 50-500 GHz. Utvecklade solliknande stjärnor studeras bäst vid optiska våglängder.

Spektrallinjer är det inte lika lätt att ge ett konkret svar för, men som tumregel är det lättast att se linjer i samma band som de har starkt kontinuum i. Man kan leta spektrallinjer för molekylövergångar i submillimeter-centimeter-området här: http://www.splatalogue.net/


Jag tror spontant att du får väldigt dålig direktionalitet på en sån mojäng - som solfångare funkar den ju bra, för det spelar ingen roll att du också samlar in ljus från andra delar av himlen, men som antenn tror jag resultatet blir att du får signal från ett väldigt brett band längs med himlen och då vet du inte riktigt vad du tittar på. Det finns radioteleskop (för låga frekvenser) med liknande idéer, t ex det här: http://rac.ncra.tifr.res.in/OotyRadioTelescope.html
Dess vinkelupplösning är 2,3 grader gånger 5,5 bågsekunder, dvs väldigt stort gånger ganska litet. De får alltså bra upplösning på ena hållet, och dålig på andra hållet.

Varför skedde big bang?

Kvalificerade gissningar och inga bort skjutningar tack!

Därför att det skedde.

Eller kanske: det är ingen som vet.

Ingen vet varför, men vi vet hur.
Jag känner att det var rätt okej att det skedde faktiskt. Men alla håller inte med mig:

"In the beginning the Universe was created.
This has made a lot of people very angry and been widely regarded as a bad move."

- DA

Som Puff säger är den intressanta frågan inte "varför" utan "hur". "Varför" är väl snarare ett religiöst spörsmål om något.

Fantastiska Minute Physics har förresten alldeles nyss lagt upp en utmärkt video om just Big Bang (hur, inte varför), som rätar ut en hel del vanliga missuppfattningar, och även jag (som håller på med astronomi) blev klokare av att se den. http://www.youtube.com/watch?v=q3MWRvLndzs

Hur kommer det sig att objekt utanför jorden så som satelliter och rymdfarkoster inte slungas tillbaka till jorden pga jordens dragningskraft och böjningen av tid och rum som jorden skapar (gravitation).

Månen förstår man men saker som står stilla?

Men om du förstår varför månen inte faller in i Jorden, borde du även förstå varför en satellit inte gör det.

Eller du kanske tänker på geostationära satelliter? Sådana som befinner sig rakt ovanför ekvatorn, vid samma position?
I det fallet är det så enkelt att deras omloppstid kring Jorden är lika lång som ett dygn, så de följer hela tiden rotationen.

Nej tänkte mer på att månens rotation och fart håller den utanför. Satelliter roterar ju inte utan står stilla i vakuumet. Med gravitationens böjning som jorden skapar borde väl det vara logiskt att saker inte kan stå stilla utan att sugas in, utan hjälp av rotation i hög fart?

Nej du behöver nog läsa på lite om hur gravitationen fungerar. Det är ingen mening att blanda in relativitetsteorin här Newtons lagar duger bra!

Satelliterna rör sig med en jävla fart kring Jorden, för att inte trilla ned!

Okej låt säga rymdfarkoster som åker upp och står stilla vid monteringar av satelliter, varför dras de inte ned till jorden omgående? Hur kan de motstå jordens gravitation utan rörelse i elipsform?