Folk som säger "ng" i stället för "n"?

Av ren nyfikenhet: Hur uttalar du själv suppleant?

Nu vet jag inte vilket av mina inlägg du syftar på, eftersom du censurerat i citatet, men jag skulle nog säga suppleang. Precis som jag säger proschekt, och inte projekt. Nu diskuterar vi ju i och för sig ng:andet i ns-stavelser, vilket suppleant inte är ett exempel på.

Tja, det senaste? Annars var det mest ett sätt att markera att frågan var riktad till dig.

OK. Förutom exemplen i förstainlägget har detta inte framgått så särskilt tydligt och du skrev i ett senare inlägg att det gick bra att behandla alla former av ng:ande när folk började komma med exempel som inte handlade om ns-stavelser.

Men i franska lånord som slutar just på -ant så är det plötsligt helt OK att vara lite icke bokstavstroget franskinspirerad? Det var mest det jag undrade.

Det finns andra, mer effektiva sätt att markera att en fråga är riktad till en specifik postiljon än att använda citatfunktionen och sedan censurera innehållet.

Ja, men nu har jag ändrat mig. Från och med nu är det endast ns-stavelser som gäller.

Ja.

Nu har jag ändrat mig igen. Nu är det ånyo tillåtet att diskutera andra stavelser än just ns-stavelsen.

Jag kom nämligen på ordet pendyl. Det ska väl egengkligen uttalas pangdyl, men se det gör inte jag. Jag uttalar det som det stavas. Det bekräftar väl den inte helt smickrande bild JaneC målar upp av mig som en selektiv frankofob, med viss ängslighet när jag ska välja uttal?

Jag är också selektiv frankofob. Säger "pangsjon" t.ex. Där tycker jag att det låter obildat att uttala det som det stavas.

Å andra sidan låter det väldigt skitnödigt att använda ng i många andra ord. Till min glädje saknar både tyska och engelska ofta ng i just de ord där jag själv inte uttalar det.

Som svensk med franska som arbetsspråk tycker jag att det ängsliga skulle vara att välja ett ng-uttal för att det var så det uttalades när ordet kom till svenskan och svensken inte kunde uttala nasalljudet ordentligt.

Språk är dynamiska och orden är inte längre franska, utan svenska. Inte en människa under 80 uttalar Jean som shang, centimeter som sangtimeter, så varför ska man hålla så jävla hårt på suppleang t ex? Nä. Fy. Jag säger antrekå på svenska, trots att jag kan uttala det korrekt på franska och vet att frankofiler säger angtrekåt. För att jag kan. Och vill. Och får.

Kanske därför att det heter så i ens språk? Ska du ta avstånd från ett uttal bara för att det var rådande när ordet lånades in kan du väl lika gärna undra varför man ska hålla så jävla hårt på [s] i början av ordet också.

Har också hört detta fenomen ett antal gånger

"För att det heter så"... Vilket jävla argument. Säger du sangtimeter eller sentimeter? Fåtöj eller fåtölj?

Jag tar inte avstånd från ords uttal för att de var rådande när orden lånades in, jag tar avstånd från argumentet att inlånade ords uttal alltid ska, bör och måste vara samma som när de lånades in. Det är en enorm skillnad, jag hoppas du greppar den.

Till skillnad från dig greppar jag mer än så. Adjö.

Det utesluter ju inte att ett visst uttal faktiskt råkar ha bevarats av talarna.