Hej. Idag märkte jag att jag var väldigt kissnödig, men när jag väl kissade kom det inte så mycket som det borde ha gjort med tanke på att jag var såpass kissnödig att urinblåsan värkte (händer alltid om jag dricker te och blir kissnödig fort). Under dagen märkte jag att vid hastiga rörelser, t.ex när jag skuttar, går fort i trappan eller precis ställer mig upp efter toalettbesök, får ont i blåsan, precis som om jag vore extremt kissnödig.
Efter att ha läst på om symptom kan jag ha inbillat mig själv vara illamående, men det har jag nog egentligen inte varit, de enda symptom jag känt av är helt enkelt att jag kissar lite i taget och får ont i blåsan. Inte såpass ont att det är outhärdligt, men det är obekvämt (smärtan är inte konstant). Det svider inte när jag kissar och mitt kiss ser klart ut, det luktar heller inte, som jag läste att det kan göra om man fått urinvägsinfektion.
Efter att därefter läst på den nojiga mammans hemsida 'familjeliv' skrämdes jag upp med alla olika historier om folk som ignorerat sin urinvägsinfektion i någon dag och sedan fått infekterade njurar, kräkts och haft blod i kisset.
Just dessa besvär är jag inte så rädd för, utan mest rädd är jag att behöva gå till läkare och få blodprov, dropp eller något annat som tvingar mig dra upp ärmen eller till och med ha på mig en sjukhuspyjamas med endast trosor.
Kan det vara urinvägsinfektion? Om jag är tidigt gången, kan jag göra något för att motverka det? Jag är en sådan som oftast ignorerar mina symptom eller sjukdomar och väntar bara på att det ska gå över, men nu är jag uppriktigt rädd.
Läste att det är bra att dricka tranbärsjuice och dricka mycket över huvud taget.
Eftersom jag upptäckt det såpass tidigt är det kanske till och med så att jag bara behöver ge ett kissprov till en läkare utan att sära på benen eller visa mina armar(ärr)?
Tack.
Efter att ha läst på om symptom kan jag ha inbillat mig själv vara illamående, men det har jag nog egentligen inte varit, de enda symptom jag känt av är helt enkelt att jag kissar lite i taget och får ont i blåsan. Inte såpass ont att det är outhärdligt, men det är obekvämt (smärtan är inte konstant). Det svider inte när jag kissar och mitt kiss ser klart ut, det luktar heller inte, som jag läste att det kan göra om man fått urinvägsinfektion.
Efter att därefter läst på den nojiga mammans hemsida 'familjeliv' skrämdes jag upp med alla olika historier om folk som ignorerat sin urinvägsinfektion i någon dag och sedan fått infekterade njurar, kräkts och haft blod i kisset.
Just dessa besvär är jag inte så rädd för, utan mest rädd är jag att behöva gå till läkare och få blodprov, dropp eller något annat som tvingar mig dra upp ärmen eller till och med ha på mig en sjukhuspyjamas med endast trosor.
Kan det vara urinvägsinfektion? Om jag är tidigt gången, kan jag göra något för att motverka det? Jag är en sådan som oftast ignorerar mina symptom eller sjukdomar och väntar bara på att det ska gå över, men nu är jag uppriktigt rädd.
Läste att det är bra att dricka tranbärsjuice och dricka mycket över huvud taget.
Eftersom jag upptäckt det såpass tidigt är det kanske till och med så att jag bara behöver ge ett kissprov till en läkare utan att sära på benen eller visa mina armar(ärr)?
Tack.