Jag är cannabisberoende

Har nu rökt 3 år mer eller mindre. haft uppehåll ibland.
Får svårt att somna och blir rastlös när jag inte röker på kvällarna, men jag vet att suget sitter i hjärnan så det bästa när man blir sugen är att spela dataspel eller se en film eller nåt så man slutar tänka på det.
Men visst det är inte lätt att sluta kicka när man gjort det dagligen länge.

Kan vara den bästa beskrivningen jag någonsin sett.
Creds till TS
Förtjänar verkligen en bump, mycket läsvärt i tråden.

Det du skriver är 100% sant. Oavsett om folk kommer med 50000000 källor från ngt jävla universitet i USA, så vinner alltid självkänslan. Jag har själv rökt lika länge som du har, och jag känner precis som du gör; eller kände, snarare.
Nu håller jag mig till en gång i veckan.
Förr rökte jag varje dag i 3 år. Var stenad verkligen 24/7. Fyfan i helvete vad psyket har reparerats! Eftersom det är Flashback jag skriver på så räknar jag med att få några 16-åriga hat-svar tillbaka. Rök ni på i en vecka... Så jäääävla nice! Rök på i en månad... Ett år... Sjukt nice! Rök på så länge att du glömmer hur du mår nykter... Och INSE det. För det gör man inte.
När man röker dagligen och glömmer bort vem man är, och vilken personlighet man verkligen har, då jävlar är det dags för Randy Jackson i x-factorjuryn att säga: - DAAAAAWG!

Som sagt skiter jag fullkomligt i om ni kommer säga : DET ÄR BEVISAT ATT..... blablabla.
Jag talar bara om för er om mina egna, samt mina bästa vänners upplevelser.
Men det säger väl sig själv? Som i mitt fall: Röker man varje jävla dag i 3 år får man fan skylla sig själv. Vissa klarar av det, andra ej. Däribland moi

Lägg av du, så får vi se hur det går!
Att bestämma sig för en sak är inte samma sak som att lyckas!

Har jobbat inom drogpsykiatrin för ett antal år sedan, och ser dåtidens problem som den är i dag. Man är helt enkelt beroende av den miljö man umgås i och det är lika svårt eller lätt att komma förbi den bindande sociala strukturen som finns i olika grupper i samhället, alltså också beroende på vad för drog man använder. Man kan utifrån olika droger få problem som är svårlösta beroende på var man själv befinner sig i det psykotiska stadiet.

Är det gängrelaterat, eller ett missbruk som pågår oavsett om man är själv och opåverkad av miljön som finns runt omkring.

Man brukar säga att en alkolist hittar sina kompisar oavsett var han befinner sig. Vilket kan vara av betydelse för en avgiftning som håller så pass bra att man kan se sig själv som avgiftad. Bäst är att i sin hemmiljö bli så stark att man kan stå emot den kraft som suget innebär. Då kan man också vara säkrare i sin eventuella nya miljö.

Man måste försöka sträva efter ett substitut för sin egen välmåga, som är uppbyggligt i sit sammanhang som du befinner dig i. Det finns de som funnit religiös tillvaro som en bra lösning för sig själv, och andra har bara gått över till en annan livsföring gällande mat, kultur, och annan "åskådning" i sitt sociala liv.

Den sociala livsföringen är mer avgörande än vad man tror, och abstinens och andra faktorer som påverkat en människas liv p.g.a droger av olka slag, är lättare att hantera utifrån sociala perpektiv då detta är en avgörande del i tillvaron. Man säger att snus är svårare att sluta med än rökning, vilket mer kan ses som socialt påverkat om man vill försöka se det ur de perspektiven.

Det finn de som grupperar in olika faktorer i sitt liv som är orsaken till behovet av drogmissbruk.
Det är inte lätt att bryta ett livsmönster som har hållit på några år, för din del 7-8 år, vilket är förhållandevis lång tid, men man skall komma ihåg att det finns de som användit sig av heroin amfetamin o.s.v och hittat ut ur missbruket med hjälp av att finna sig själv i den miljö de levat i, och sett i detta ett behov för sig själva att komma ur en social destruktiv livscykel som de inte sett tidigare.
Det har fått många missbrukare att se det sociala som boven i det hela. Vilket har lett till att man med lite vilja lättare kan hantera misbruket som en avart i sitt egna liv, och på så sätt upphäver det inneboende tvånget som uppkommer p.g.a ett destruktivt socialt leverne.
Det är kanske lätt för de som inte missbrukar att se ned på olika strukturer, eftersom de inte brukat själva, och alldrig utsatt sig för s.k frestelser i ivet.

För att ge dig lite hjälp på vägen har jag det förslaget att du undviker att berätta för folk i ditt vardagliga liv, enbart för att man vet inte hur illavarslande det kan vara med öppenhet och frispråkighet!
En annan faktor är att det är inte fel att ta sig en liten resa. för att till en början komma ifrån en kortare tid, och känna efter hur man mår!
Och varför inte göra sådant som man avskyr som pesten för att få en distans till annat som finns i den omgivning du mest är i?

Vet inte om detta är gravedigging, men jag har suttit i samma situation och jag vet hur det är. MEd tanke på alla jävla trådar om cannabisberoende kanske folk bör läsa detta..

Har aldrig missbrukat (eller for den delen brukat, testat 5 ggr i mitt liv) cannabis men har gott om vanner som trillade dit nar vi gick i gymnasiet (en person gick vidare till tyngre droger och ar idag dod) och aven patienter som kampar. Just cannabis ar lurigt eftersom det forsta aret/aren kan verka sa javla oforargligt. Personen kanner sig lugn, fredlig, eftertanksam etc etc etc (dock fran en utomstaende nykter persons perspektiv blir ju en parokt person ganska korkad, slo och ointressant men men) och det ar ofta en vaaaaldigt gradvis negativ forandring. Kan borja med lite oro, misstanksamhet, att man tappar humoret med andra, inte orkar med folk.. inget jattestort. Men sen. Sen sitter man dar i mitt konsultationsrum och berattar att man inte langre vet vad som ar pa riktigt och inte, att man tror man blir forfoljd men inte kan vara saker, att man inte langre minns vem man var forut, att man ar tom och kanslomassigt avtrubbad, att man inte kan hitta motivationen att duscha och ga till jobbet. Och det ar ingen som tror att det ska drabba just dem nar tar sin forsta spliff, och for manga gar det helt OK. For alldeles for manga, gar det at helvete. Behandlar just nu en kille pa 28 som borjade roka hasch nar han var 16, gick over till kola och E i sina unga tjugo och har precis haft sin forsta psykos. Innan det var han deprimerad fran och till i 3 ar. Han litar inte pa nagon langre, har noll sjalvfortroende, kan inte snacka med tjejer om han inte tagit droger, far panikangestattacker, blir yr och kanner sig forvirrad.. och sen angesten nar han inser att medan han var busy med att roka och ta droger utbildade sig vanner, skaffade jobb och flick/pojkvanner. Han slutade utvecklas och ar i mangt och mycket som en 22-aring, bade i livsstil och mentalt/intellektuellt. Hemskt att se.

Jag har rökt i cirka 10 år på veckobasis med en del uppehåll då och då (bland annat nu, inte rökt på 1,5 månad) och jag har då inte märkt av något av det du nämner. Tvärtom har min motivation de senaste åren ökat drastiskt av olika anledningar (inte pga av cb så klart), jag lever ett hälsosammare liv än någonsin och är på väg uppåt i min karriär. Jag började röka när jag var i 20 års-åldern och har använt det måttligt om än regelbundet.

De som däremot börjar i tidig ålder och röker dagligen kan jag tänka mig att det kan gå sämre för, men som med allt så är det måttlighet och sunt förnuft i allmänhet som gäller och sköter man det så går det oftast bra.

Veckobasis med uppehall later vettigt - och jag tror det kan gora all skillnad. Om man roker 3-5 dagar i veckan i 10 ar daremot.. Det finns ratt mycket forskning som visar pa att uppehall fran alkohol hjalper hjarnan att rekalibrera sa jag skulle tro att samma princip gar att tillampa pa cannabisbruk.

Här fanns det otroligt mycket inspiration och tips att hämta, det uppskattas!

Oj.. Jag känner igen din beskrivning, både på mig själv och sedan har jag sett hundratals likande exempel på personer som gått i samma nedåtgående sprial..