Den stora kusliga tråden om skräckfilmer

Okej, jag ska nog se den inatt då jag har kommit hem ifrån polaren som jag sitter och super med nu. Jag är trots allt ganska vidskeplig och tror på spöken, den kanske funkar bättre för mig då som dokumentär och så.

Blir ni i denna avdelning skrämda och rädda på riktigt, eller uppskattar ni snarare spänningen? Jag har så länge jag minns uppskattat zombiefilmer (som är så på uppgång nu...) och har inte blivit skrämd sedan jag insåg att allt bara var en produktion. Alltså, att den tanken nu är en grundideologi omöjlig att sudda ut.

Senast jag var rädd var som elvaåring, under alienfilmen av M Night. Minns inte titeln nu, men den skräcken har sen dess aldrig riktigt infunnit sig.

Är det såhär det är bli äldre?

Ps. Sen är det en annan sak med billiga, plötsliga "BU!".

i saw the conjuring again in the movies. Haha we had a good time. I'm still gonna watch king of queens though. i love.

Ska se miniserien Salem's Lot idag av Tobe Hooper. Hemsökta hus och vampyrer låter lovande!

http://www.imdb.com/title/tt0079844/

Jag kan bli så rädd att jag knappt vågar gå på dass på natten. På riktigt och fortfarande. Det är faktiskt mest slashers som gör det för mig som t ex A Nightmare on Elm Street och Halloween. Vet inte riktigt vad det är som gör det men det är inte jumpscaresen i alla fall. Den smygande rädslan jag kan känna kan inte vara framkallad av jumpscares, det måste vara något annat.


What's up with engelskan?


Kom gärna med ett omdöme sen. Själv har jag bara sett Salomons version med Rob Lowe som Ben Mears och den var väl sådär, eller helt okej faktiskt. Tycker den har sina stunder.

Det är lite den effekten jag i sådana fall vill åt. Första gången jag såg the Thing var det lite så med. En skräckblandad förtjusning när miljöerna skapar det där speciella. Såklart går jumpscares bort, de är bara ett enkelt medel som förtar.

Halloween gör det lite, med scenen i garderoben. Men blir mest pirrig och uppskattar filmen som ett verk, kan således tänka "det här gjorde Carpenter bra". Vill ju som sagt ifrån tanken att jag ser en produktion.



Edit: det är inte så att du är superknarkad när du ser filmerna då?

Byzantium

Niel Jordan var tidigt ute inom vampyrgenren med hans drama/skräck-epos Interview with a vampire. I vågen av tonårsromantiseringar och dylik popkulturell underhållning som Twillight-serien och TV-serier som True blood och The vampire diaries är det skönt att se något som sticker ut, i en subgenre som urvattnats ungefär lika hård som zombie-subgenren. Jag tänker inte tala särskilt mycket om handlingen här, då narrativet är beroende av tillbakablickar för att förklara ursprung och karaktärsmotivation men många delar av historien känner vi igen sen tidigare. Känslor mellan en till synes ung kvinna och en ung man som fungerar som en katalyst, en katalyst som driver den unga kvinnans existentiella ångest till sin spets och tvingar fram den förändring hon så länge längtat efter men ändå alltid sprungit från.

Neil Jordan framannar samma drömlika känsla som så ofta infann sig i Interview with a vampire och gjorde filmen långt bättre än vad den varit utan Jordans fingertoppskänsla när det kommer till att balansera mellan realism och fantasy. Det narrativa stilgreppet att blanda nutid med flashbacks är effektfullt, musiken är genomgående mycket stämningsfull och skådespelet håller god nivå. Det enda minuset skulle vara att handlingen stressas fram, filmens unga protagonist har motivationer vi inte riktigt förstår. Varför just precis nu? Romansen mellan henne och den unge mannen hon träffar ska till synes vara katalysatorn men frågan är om det inte är på grund av dennes fragilitet snarare än något känslomässigt band. Personkemin är inte riktigt där men det kan också finnas en baktanke med detta. Samtidigt är det på ett sätt skönt att romansen inte riktigt fungerar då man fokuserar på filmens styrkor istället för dess enda uppenbara svaghet. Samtidigt distanserar man sig från det dravel som Twillight och dylika produktioner hållt på med. Bristen på personkemi gör dock den narrativa vändningen mindre trovärdig och detta är ett stort minus i filmen. Den innehar stundtals något släpande partier där man faktiskt känner en saknad av spänning som är svår att skaka av. Hur vacker den än må vara känner jag att den kunde ha tjänat på att faktiskt vara otäck emellanåt, för det är den helt enkelt inte.

Låt den rätte komma in, av vilken alla moderna vampyrfilmer måste jämföras med, gjorde det bättre, det band som finns mellan den filmens två huvudkaraktärer handlar inte om någon romans, man kan inte ens vara säker på att det inte är en situation manipulerad utav Eli. Här finns ingen sådan osäkerhet. Byzantium är fortfarande den bästa vampyrfilm jag sett sedan Låt den rätte komma in men den når inte riktigt lika långt av anledningar nämnda ovan och för att tidigare nämnda film är en av de bättre vampyrfilmer som gjorts, någonsin. Jag har även svårt att klassa Byzantium som skräck men på grund av dess vampyrtema så låter jag den vara här.

Byzantium - 3,5 av 4 - http://www.imdb.com/title/tt1531901/?ref_=fn_al_tt_1

Antar att det är den på tre timmar lite drygt?

Nej du, skräck ser jag alltid nykter, så det så! Det blir mest action och blockbusters, både bra och dåliga, när jag är i det tillståndet. För mig är det nog den äckliga känslan som infinner sig när jag ser en mördare som smyger sig på sina offer (som i Halloween och Black Christmas) som dröjer sig kvar och får mig att frukta okända faror i garderoben och under sängen.


Bra recension. Stämmer det att den är betydligt råare/blodigare än En Vampyrs Bekännelse?

McNutty

Mindre elegant i scenerna med våld i men knappast en film där rå och blodig är adjektiv som bäst beskriver filmen. Gillar man Interview with a vampire bör man gilla den här, så mycket kan jag säga.

Måste säga att en annan "vampyr"-film jag tyckte var riktigt bra (och verkar relativt ensam om det) var Livide från skaparna av À l'intérieur kanske mer känd som Inside. Den gav mig väldigt mycket men samtidigt är det knappast en vampyrfilm i den mening som Byzantium är. Fortfarande värd att nämnas.

Det är den. Sett första delen och är lite besviken då den aldrig fick någon fart riktigt, men tror nog att den blir intensivare nu i andra delen!