Vet inte hur jag ska hantera min pappa.

Ok. Jag behöver insikt. Framför allt behöver jag ventilera och få ordning på mina tankar. Om någon har något vettigt att komma med får de gärna svara. Ska försöka hålla mig kort.

Lite bakgrund:

Mina föräldrar skilde sig när jag var 2 år och jag har levt med min mamma tills det att jag flytta hemifrån. Min pappa har varit en osäker del i mitt liv. Stundom har han varit där för att sedan inte höra av sig på flera år. Min pappa är väldigt egen. Har sina egna ideer och föreställningar. Han är norrlänning och det märkts.

Nu till saken.

För ca 1 1/2 år sedan träffade jag min nuvarande kille som är Holländare. Det tog inte lång stund tills jag flyttade ner till honom och jag har inte ångrat mig sedan dess. Han är världens goaste kille och jag älskar honom. Han har träffat alla av den lilla släkt och vänner jag har. Utom min pappa och jag är livrädd för det mötet.

Min pappa kan vara svår att handkas med och min kille har en väldigt egen stil och jag vill inte att de ska hata varandra. Vad ska jag göra, vilket typ av möte kan vara bäst för dem båda? Helst ett möte där det kan vara väldigt flexibelt och där jag inte behöver ljuga för att komma undan om det skulle gå fel.

Om farsan inte är en del av ditt liv, varför ska han då träffa pojkvännen? Tycker inte det låter som nån bra idè. Snarere ligger det til rätta för en sosial katastrof som blir veldigt awkward för både dej och pojkvännen.

Jag vet inte! Mitt förhållande till min pappa är komplicerat. Men han är ändå min pappa. Jag vet ej hur jag ska förklara. Men jag vill att han ska veta att jag är lycklig och tillfreds.

Du ska egentligen inte göra ett skit. Släpp ner axlarna och låt herrarna sköta sitt möte som dom behagar, utan att förmana dom eller på annat sätt försöka påverka dom före mötet.

Skälet är helt enkelt att vi uppträder olika mot olika personer. Ibland väldigt olika beroende på hur vi är relaterade till dom (chef, syskon, kompis osv) och vilken historia vi har tillsammans (man beter sig ju t.ex. annorlunda åt mot en person man blivit ovän med än innan man blev osams).

Din uppfattning av din pappa är således väldigt subjektiv och bygger på din historia med honom, och din relation till honom. Chansen är faktiskt ganska stor att en annan människa, som t.ex. din kille, uppfattar honom på ett helt annat sätt - särskilt om du låter bli att påverka hans uppfattning i förväg utan låter honom skapa sig en egen bild.

Det kan t.o.m. hända att dom hittar en slags gemenskap just tack vare att dom tydligen är lite udda.

Låt dem göra upp. Vinner farsan så får du väl skämmas och göra slut med din pojkvän.

man har bara ett par föräldrar å det enda man kan göra är att försöka lyckas man inte så har man iaf försökt.... din kille vet säkert om situationen om inte annat berätta för honom så ni är på samma sida inför mötet sen hör ni av er och åker å hälsar på honom i hans trygga miljö.... norrlänningar kan va lite osäkra när de inte är på egen mark ;-) fråga bara om ni kan komma å hälsa på kanske på middag eller nått inget överilat bara känns det bra gör ni om det å bygger upp en relation på nytt å hipps vipps har du en pappa där igen eller så skiter det sig men då har du försökt iaf..... å de räknas iaf i min bok..... å det fungerade för mig..... :-)

Jag hoppas att det kommer att gå bra. Inget är bestämt än beroende på min pappas hälsa ( han är diagnostiserad med lungfibros) så jag vet inte när det kommer att ske, eller hur.

TS skriver att farsan varit en osäker del i hennes liv. Inte att farsan inte varit/är en del av hennes liv. Självklart gör familjebanden att farsan är en del av hennes liv, sedan i vilken utsträckning kan man diskutera.

TS hur är din och din fars kontakt? Vet han om att du har pojkvän? Om inte, berätta det först i så fall.

Hur ofta ses du och din far? Jag skulle säga att du TS inte planerar in ett möte mellan dem. Om du och farsan bestämmer att ni ska ses kan du fråga honom om han vill träffa din pojkvän. Säg att det skulle betyda mycket för dig att presentera din pöjk för pappsen. Då går han nog med på det för din skull.

^ Håller med, gör det inte till en stor "speciell" grej. Även om din pappa är lite egen så lär det inte ändra något om din pojkvän är som du säger, och som någon sa där uppe, försök inte påverka det. Låt dem göra sitt.

#8 Innan jag flyttade till Holland träffade jag min pappa ca 2 gånger om året när han kom och besökte mig. Antingen på väg hem eller till skåne där ha säljer saft och sylt på marknader. Han vet om att jag har en pojkvän han ringe till och med till min mamma och ndrade vad det var för typ jag träffat.

Han vill träffa min pojkvän. Antar att han är nyfiken. Även om jag tycker att det är lite väl sent för honom att spela rollen som överbeskyddande pappa. ( jag är 30)

Sluta vara så mesig och feg? Det kommer gå bra.

Använd gärna citatfunktionen i framtiden.

Utifrån det du skrivit tycker jag att du ska låta farsan träffa din pojkvän
Hur mötet sker får du själv fila på, men en ett tillfälle då det inte är för mycket andra människor kan jag tycka är lämpligt. Så få faktorer som möjligt som du tror skulle göra mötet obekvämt för båda parter. Kanske till och med kan underlätta med fler människor i bilden, det vet nog du bäst.

Lite awkward får du nog ta att det blir, men även om mötet inte blir perfekt tror jag det kommer kännas skönt efteråt!

Lycka till