Varför mår alla intressanta/snygga människor dåligt?

De e precis de som e mitt problem me. Ja e avundsjuk på folk som lever glada för att de inte tänker.

Ja e en sån som intresserar alla möjliga killar utan att anstränga mig samtidigt så har ja depressioner nästan året om. När min mamma frågar om varför ja har depression så svarar ja att de beror på att ja tänker mycket. Tänk om man kunde va en dum som aldrig tänkte, så skönt.

Tänk att kunna njuta av den första kyssen med en ny partner utan att samtidigt beräkna sannolikheter på vad som kommer hända härnäst och tio steg framåt - eller varför inte tio dagar framåt. Phew, kanske kan man göra sig mer korkad om man börjar kolla mer på MTV?

De som är korkade och misslyckade i skolan förstår nog inte hur lyckligt lottade de är.

Alltså det feta i din text, hur kan en annan människa beskriva nåt som är så typiskt mig? Alla tänkande måste ha liknande svårigheter i livet, så jävla sjuk.

Personer som skriver "e" istället för "är" har ingen rätt att insinuera att andra människor är korkade.

Jag är snygg och intelligent. Jag mår dåligt ibland. Precis som fula och dumma personer. Alla mår vi lite kefft ibland. Jag har träffat massa korkade människor som mår dåligt med.

Ja skriver så för att ja e för trött på allt, ja andas bara ska du veta annars e ja en död människa. men de e kanske svårt för dig å förstå.

Om du är ett offer så är det för att du väljer att vara det. Klart det finns ett sätt men du är rädd så du måste analysera allt, tyvärr så för det bara med sig mer problem att man står och velar. Gå igenom skiten så kommer du ut på andra sidan men så länge du väljer ursäkter så är du fortfarande rädd och skapar bara med bekymmer för dig själv. Du är människa som alla andra, varken mer eller mindre speciell. Lycka till! Fred.

Om du är död så lägg dig i graven, sen kan du ju stiga upp när du inser att du beter dig som om du vore totalt dum i huvudet och skapa ditt liv som du vill ha det. Om du vill krypa ner i din grav igen så gör det men sitt inte och betrakta dig som ett offer. Du är inte mer offer än någon annan människa, tror du det är det bara självömkan, testa att slänga den åt sidan då du egentligen vet att många har det minst lika svårt. Fred.

problemet e att jag fortfarande lever även om ja lägger mig i graven, men hade man kunnar köpa döden hade ja aldrig tvekat. jo, ja e mer offer än många andra. Du menar att de e lätt att skapa sig ett liv när man aldrig haft ett?

Lätt är det inte men livet är inte lätt. Varför du anser att du skulle få leva ett lätt liv när ingen annan får det är ditt problem, inte att du lever. Du lever även om du lägger dig i graven som du säger så ligg där tills du dör eller inse att du inte har något att förlora på att försöka. Om du ändå ska dö så gör allt du ville göra innan någon fick dig att lägga dig i graven självmant. Du är bara besegrad för att du valt det. Självömkan grundad i rädsla är vad du besitter och du vinner ingenting av att ligga kvar och låta din rädsla styra. Nu är det upp till dig att sluta lägga din börda på andras axlar och själv börja axla ditt ansvar så att du kan växa och bli starkare. Fred.

En cykeltripp till västerbron kostar ingenting. Eller så cyklar du ner till närmaste park, strand eller bar, pratar med människor och börjar ha skoj. Jag råder inget att ta sitt liv, visst, livet suger ibland, men försöker man lite så märker man att det finns rätt många bra stunder också, och det gör livet fett värt.

Och vadå trött? Du sitter bara på arslet och surar hela tiden. Ut och träffa folk, då blir man trött.

Jag är för det första inget offer, och för det andra så är det inte riktigt så lätt att sluta analysera allt - det handlar inte om rädsla, utan om något man gör automatiskt för att beräkna t.ex. sannolikheten till lyckliga utfall och dylikt.

Miserabla stackare är det värsta jag vet, jag är och beter mig precis som vem som helst - sina privata problem och depressioner kan man handskas med när inte andra är närvarande.

Det handlar inte heller om att "sitta på arslet och tänka". Jag är väldigt spontan, träffar väldigt mycket folk och är inte det minsta bitter - procentuellt tänker jag säkert mycket mindre negativa tankar än någon av er. Med tanke på mängden av tankar som jag hinner tänka på en dag så blir det dock ändå en hel del!

Varför du tror du behöver beräkna så mycket istället för att våga chansa med nya saker och hur du resonerar kring det är ju upp till dig. Men rädsla stoppar när modet direkt hoppar. Kan vara bra att sitta och titta på dina tankar och känna efter vad dessa väcker i dig om du tänker så mycket men glädje är inte en tanke, det är en känsla. Du gör som du vill, du hittar dig själv ändå snart om du tänker så mycket som du påstår. Jag är själv mycket duktig på att tänka men om jag fokuserar på tankarna så missar jag denna stora vackra värld fylld av underbara saker och människor som finns runtomkring oss alla. Tankarna finns där men man måste inte lägga speciellt stor vikt vid dessa, det är inte världen du måste förändra för början på ett bättre liv, det är det som är inom dig du får börja med. Fred.

Tillägg: När du var barn stod du väl inte i ett hörn och beräknade möjligheterna till att ha kul, du bara hade kul. Du kunde gå in i var situation utan att behöva tänka igenom hur det skulle gå till, du levde inte med rädslan över hur andra eller du själv betraktar dig. Lycka till! Fred.